Aeonis

 

Please Don't Stop The Rain - James Morrison

 

Ja herregud, jag skriver ju aldrig här längre. Nåja, jag ska skriva en liten stund nu, och nyktert dessutom. Ska inte försöka göra det till en hemlighet att jag oftast skriver av mig på fyllan om jag någonsin gör det. Känslor har en tendens att kännas närmare och tankar bubblar upp till ytan mer fritt när man är lite lullig sådär.

 

Hursomhaver.

 

Tänkte ta denna stund och stå upp för lite saker som jag tror på, saker som jag pysslar med, tänker på, värderar högt och väl och annat.

 

Det första jag tänkte på var tårarna. Gråten. Den där saken ni vet. Jag har väldigt lätt för att gråta, samtidigt som jag har svårt för det, (vilket många människor inte tror på, men jag avskyr att gråta inför andra). Ja, "ni" har sett mig gråta många gånger, och utan att låta allt för dramatisk, (okej, det kommer låta jävligt dramatiskt), men det finns så sjukt många fler gånger ni inte sett mig gråta. Detta i sig är dock inte någon världens undergång eller annat. Det är bara att jag har lätt att gråta. Tårarna är en liten mekanism som aktiveras vid emotionella situationer, stora som ibland lite mindre.

 

Tårar är ett utmärt sätt att ventilera på. Tro mig, jag är proffs! (Haha) Skämt åsido. Jag använder tårar som ett sätt att ventilera på, och jag tycker det funkar bra för mig. Bara sådan jag är.

 

Efter en viss incident, känd som det värsta som någonsin kan hända, och då vet ni vad jag syftar på, så har jag haft ännu lättare att börja gråta. Nuförtiden (om jag är ensam) kan jag gråta till allt och nästan vadsomhelst. Allt på tv med emotionella inslag, oh herregud, det kliar i tårkanalerna!

 

Jag ska inte gå djupare på det, prata om mina emotionella problem och sådant. Det här inlägget är redan emotionellt och dramatiskt nog.

 

Hursomhelst. I slutet av detta var det bara en sak jag ville säga, men vad vore ett blogginlägg från mig utan en rant? Denna sak är:

 

Att gråta gör inte dig svag. Att gråta gör inte mig svag. Tårar är inte, och har aldrig varit, ett tecken på svaghet. Många människor har vid ett flertal tillfället stört sig på mina tårar och/eller målat upp de som något mer dramatiskt/allvarligt än vad det är, (ibland överdrivet, deras tolkning, inte min). Oavsett mina tappra försök att förklara tårarna genom åren, (att jag gråter lätt, är inte världens undergång, det är vad det är), så har det inte riktigt fastnat för vissa. Vilket bara gjort tårarna mer obekväma. Känslan att man måste hålla tillbaka dem, tycker jag inte är trevlig alls.

 

 

Känslor är till för att kännas! Släpp ut tårarna, gråt en stund! Det är såå skönt när det behövs, och du vet själv när det behövs.

 

Så detta är jag som står upp för gråten, den är behövlig. Tårar har gjort mig stark, inte svag.

 

Och så glömmer vi givetvis inte att ta hand om varandra och oss själva!

 

-v- For my lovelies, kan ju inte avsluta ett blogginlägg utan att nämna er, kärlek och saknad! -v-