I can relate
Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Loneliness
Jag älskar att vara ensam ibland för då kan man sitta och prutta högt hur mycket man vill!
Jag är inte alltid helt seriös... Men, vad gör det? ^^

På tal om prutt så... :)
O.o
Relaterat till -> Inget


Ironi, sarkasm, not the same shit but potato anyways.
STOPPA PRESSARNA!
Idag har folk:
*Varit på promenad
* Gjort en paj
* Besökt en annan stad
* Ätit en god middag
* Ätit en mindre god middag
* Köpt toapapper
* Haft ett missat samtal gällande något potentiellt viktigt
och slutligen har folk:
* Postat ett x antal bilder på lustiga/mindre lustiga/upplysande saker.
Well done people. Well done.

Bild något relaterat, men mestadels inte.
Idag har folk:
*Varit på promenad
* Gjort en paj
* Besökt en annan stad
* Ätit en god middag
* Ätit en mindre god middag
* Köpt toapapper
* Haft ett missat samtal gällande något potentiellt viktigt
och slutligen har folk:
* Postat ett x antal bilder på lustiga/mindre lustiga/upplysande saker.
Well done people. Well done.

Bild något relaterat, men mestadels inte.
Ett svar av ett slag
Ska glida mot Luleå snart och kommer inte komma hem förens drygt 18 imorgon, drygt ;P.
Jag ser att folk inte riktigt förstår vad jag gör och varför, och det är inte så konstigt alls när man inte riktigt vet. Jag vet ju dock mycket väl vad som gäller, vad jag gör, har gjort, även vad jag INTE har gjort och gör.
Kärlek och tvåsamhet är fortfarande det jag vill ha någon gång i mitt liv, varför skulle det ha förändrats? När jag postar saker folk skriver till mig på en dejting-sida, så är det ju meddelanden som jag tycker är "sjuka", "konstiga", "bisarra", "störda" eller liknande, och det är ofta meddelanden som jag INTE svarar på. Tycker bara det är kul att dela med mig av folks konstiga kommentarer ibland. Har ju rätt ofta "dagens citat" också av lustiga och konstiga saker som sägs av mig eller mina vänner.
Eller är det just det faktum att jag hänger på en dejtingsida, och är öppen med det, som är det konstiga? Jag träffade en kille från den dejtingssidan en gång, det slutade i katastrof milt talat, så nu dejtar jag inte längre, (i dagsläget), utan försöker njuta av mitt singelliv. För den sakens skull så knullar jag då inte runt. Som jag skrev i mitt senaste inlägg, mina sammanlagda sexpartners den senaste tiden uppgår till: 1, och jag tycker inte alls att det är mycket och definitivt inte så att det kan klassas som "promiskuöst".
Jag ser inte varför man inte kan skriva om sina blydgläppar, det är ju något helt naturligt? Uppenbarligen så ser ju jag iofs inget fel i detta, annars hade jag ju inte gjort det. Eftersom att det dessutom är min fb, så får jag väl skriva vad jag vill? Synd att det ska störa dig, och att du tycker att det är skämmigt, men visst förstår du att jag inte tycker att det är skämmigt?
Ser inte heller något fel i att dela med mig av de konstiga saker som folk skriver till mig ibland på den där dejtingsidan. Fokus ska ju inte ligga på det faktum att jag hänger på en dejtingsida, utan att det finns människor som skriver väldigt konstiga saker till en på en dejtingsida.
Vad jag gör och vad jag har på mig, är helt för min egen skull. Som sagt, dejtar inte ens i dagsläget, så hur jag ser ut och vad jag gör är inte kopplat till sex eller kärlek på något sätt.
Jag förstår inte varför du tror att du känner mig, för om du gjorde det så skulle du veta att jag är mer fri och mer mig själv just nu än vad jag någonsin varit. En person som umgicks med mig för 3 år sen skulle inte känna igen mig alls. Jag har växt så otroligt mycket, är starkare, klokare och vettigare än någonsin.
För första gången i mitt liv så äger jag mig själv helt. Varenda liten "nyck" och vartenda litet "fel" eller "konstighet". Jag är den jag fucking är, och JAG älskar det.
Att du använder ord som slamp-stil rör mig inte i ryggen, det är ett uttryck du använder på något jag gör, eller hur jag är på något sätt och är klädd, och eftersom jag är just på detta sätt och klär mig på detta sätt, så javisst, då har jag en slamp-stil. Det är fortfarande en sanning på sitt sätt, även om uttrycket bara används av dig. Jag använder helt andra ord, men jag är fortfarande den jag är.
Du kanske inte känner igen mig, (och jag får inte ens veta vem du är), men det är nog för att du aldrig riktigt känt mig, och helt ärligt, oavsett hur nära vi är eller var varandra en gång i tiden, I can't fault you for it. Eftersom jag aldrigt riktigt vågat vara mig själv och leva ut min personlighet till fullo, är det ju svårt ibland att förstå vad som hänt när jag gör det nu.
Som sagt, jag är en speciell person fylld av karaktär, och det har jag alltid varit. Jag är bara det ännu tydligare nu, ännu mer mig själv. Jag lever och jag lever ut för första gången utan en andra tanke, utan att bry mig om vad folk anser och tycker om det, och vet du vad? De allra flesta älskar mig fortfarande lika mycket, om inte mer för att jag är den jag är :).
Som slutsats: kärlek och tvåsamhet är fortfarande min grejj, min avlägsna dröm i horisonten. Jag bara lallar mer på fb? ^^ Fb ska man dessutom inte ta allt för seriöst om du frågar mig.
Jag skulle inte ha något emot att fortsätta denna "konversation" eller utveckla ännu mer, men då ser jag helst till att du är lika öppen och ärlig om vem du är, som jag är.
Love <3
Jag ser att folk inte riktigt förstår vad jag gör och varför, och det är inte så konstigt alls när man inte riktigt vet. Jag vet ju dock mycket väl vad som gäller, vad jag gör, har gjort, även vad jag INTE har gjort och gör.
Kärlek och tvåsamhet är fortfarande det jag vill ha någon gång i mitt liv, varför skulle det ha förändrats? När jag postar saker folk skriver till mig på en dejting-sida, så är det ju meddelanden som jag tycker är "sjuka", "konstiga", "bisarra", "störda" eller liknande, och det är ofta meddelanden som jag INTE svarar på. Tycker bara det är kul att dela med mig av folks konstiga kommentarer ibland. Har ju rätt ofta "dagens citat" också av lustiga och konstiga saker som sägs av mig eller mina vänner.
Eller är det just det faktum att jag hänger på en dejtingsida, och är öppen med det, som är det konstiga? Jag träffade en kille från den dejtingssidan en gång, det slutade i katastrof milt talat, så nu dejtar jag inte längre, (i dagsläget), utan försöker njuta av mitt singelliv. För den sakens skull så knullar jag då inte runt. Som jag skrev i mitt senaste inlägg, mina sammanlagda sexpartners den senaste tiden uppgår till: 1, och jag tycker inte alls att det är mycket och definitivt inte så att det kan klassas som "promiskuöst".
Jag ser inte varför man inte kan skriva om sina blydgläppar, det är ju något helt naturligt? Uppenbarligen så ser ju jag iofs inget fel i detta, annars hade jag ju inte gjort det. Eftersom att det dessutom är min fb, så får jag väl skriva vad jag vill? Synd att det ska störa dig, och att du tycker att det är skämmigt, men visst förstår du att jag inte tycker att det är skämmigt?
Ser inte heller något fel i att dela med mig av de konstiga saker som folk skriver till mig ibland på den där dejtingsidan. Fokus ska ju inte ligga på det faktum att jag hänger på en dejtingsida, utan att det finns människor som skriver väldigt konstiga saker till en på en dejtingsida.
Vad jag gör och vad jag har på mig, är helt för min egen skull. Som sagt, dejtar inte ens i dagsläget, så hur jag ser ut och vad jag gör är inte kopplat till sex eller kärlek på något sätt.
Jag förstår inte varför du tror att du känner mig, för om du gjorde det så skulle du veta att jag är mer fri och mer mig själv just nu än vad jag någonsin varit. En person som umgicks med mig för 3 år sen skulle inte känna igen mig alls. Jag har växt så otroligt mycket, är starkare, klokare och vettigare än någonsin.
För första gången i mitt liv så äger jag mig själv helt. Varenda liten "nyck" och vartenda litet "fel" eller "konstighet". Jag är den jag fucking är, och JAG älskar det.
Att du använder ord som slamp-stil rör mig inte i ryggen, det är ett uttryck du använder på något jag gör, eller hur jag är på något sätt och är klädd, och eftersom jag är just på detta sätt och klär mig på detta sätt, så javisst, då har jag en slamp-stil. Det är fortfarande en sanning på sitt sätt, även om uttrycket bara används av dig. Jag använder helt andra ord, men jag är fortfarande den jag är.
Du kanske inte känner igen mig, (och jag får inte ens veta vem du är), men det är nog för att du aldrig riktigt känt mig, och helt ärligt, oavsett hur nära vi är eller var varandra en gång i tiden, I can't fault you for it. Eftersom jag aldrigt riktigt vågat vara mig själv och leva ut min personlighet till fullo, är det ju svårt ibland att förstå vad som hänt när jag gör det nu.
Som sagt, jag är en speciell person fylld av karaktär, och det har jag alltid varit. Jag är bara det ännu tydligare nu, ännu mer mig själv. Jag lever och jag lever ut för första gången utan en andra tanke, utan att bry mig om vad folk anser och tycker om det, och vet du vad? De allra flesta älskar mig fortfarande lika mycket, om inte mer för att jag är den jag är :).
Som slutsats: kärlek och tvåsamhet är fortfarande min grejj, min avlägsna dröm i horisonten. Jag bara lallar mer på fb? ^^ Fb ska man dessutom inte ta allt för seriöst om du frågar mig.
Jag skulle inte ha något emot att fortsätta denna "konversation" eller utveckla ännu mer, men då ser jag helst till att du är lika öppen och ärlig om vem du är, som jag är.
Love <3
Eftersom att jag själv inte orkar
Eller har tid att svara just nu, samt det faktum att "Johan" skrev ett så bra svar, så copy paste'ar jag bara hens text. Ska väl tillägga att jag inte känner mig speciellt promiskuös eller att jag haft speciellt många sexpartners den senaste tiden (1 !), men att jag börjat ha på mig korta kjolar och tights som var och varannan tjej har på sig nuförtiden. Jag vet att jag levt i mina jeans väldigt länge, men jag kände att det var dags för en förändring, testa en ny stil, testa det som i princip alla andra redan gör. Jag har dock aldrig sett dessa tjejer som slampor, men det är ju jag det ^^.
"Käre P
Jag hoppas innerligt att du finner en dag ro i dig själv. En dag där du kan glädjas åt andra, fastän du inte kanske håller med vad dom gör eller säger. Det kallas för acceptans.
Om Aeonis väljer att ha sex med en eller flera är väl hennes val? Det säger inget om hon behandlar dom illa eller vill göra det. Tar killarna illa vid upp sig, så ska du nog se att dom kan sköta sig själva och säga ifrån. Om inte, bör man inte vara vid deras sida och hjälpa dom att komma till insikt till varför dom inte kan säga ifrån?
Oftast handlar det om rädsla, men vad kan den andre personen i sig göra för skada? Mest troligtvis inget alls. Såvida det inte övergår till våld och trakasserier, då bör en polisanmälan ske!
Vad är tanken bakom att gå in på hennes blogg och fråga alla dessa saker? Vad är behovet?
Att förstå henne? Få uppmärksamhet? För att visa oro för henne? Eller för killarna?
Att gå in på nåns blogg i ett medvetet val att trycka ner nån på det "oskyldiga" sätt som du gör med frågor och ifrågasätta en persons val kan ses som mobbning.
Ansträngt och lite pinsamt kan man tycka, men jag håller mig inte kvar vid det. Jag vet att de flesta folk är ovana, rädda och i förnekelse att man ska kunna leva det liv man vill.
Jag rekommenderar att läsa Kay Pollak's bok 'Att välja glädje'.
Bland annat kan man läsa:
I varje möte med en annan människa kan jag få reda på något om mig själv.
Dina tankar om andra människor är meddelanden till dig - om dig själv.
Jag är den som skapar mina tankar.
Genom varje tanke jag tänker påverkar jag den jag är.
Jag kan inte förhindra alla olyckor i mitt liv.
Vad jag kan påverka är hur jag upplever olyckorna.
Ingen kan såra mig utan mitt medgivande.
Det jag kan förändra är hur jag uppfattar mig själv.
Det jag kan förändra är hur jag uppfattar andra människor.
Människor förändras när jag ändrar uppfattning om dem.
Världen förändras när jag ändrar uppfattning om den.
Att bli mindre sårbar;
Tänk om det alltså är så att:
Varje gång jag är störd eller irriterad
på en annan människa har jag gjort en tolkning
av verkligheten som är begränsad/felaktig.
När jag retar mig på någon har jag valt att fokusera på ett visst beteende hos henne. Det är det jag väljer att fokusera på som får mig att bli störd och ur balans. Jag blir alltså offer för hur jag ser och tolkar en annan människas beteende.
Någon annan hade kunnat se något annat hos henne. Och jag hade kunnat välja att se något annat hos henne - eller välja att tolka det jag såg på ett annat sätt. Det hade lett till en annan reaktion hos mig. Det gäller alltid att:
Jag ensam har ansvar för
hur jag väljer att tolka det jag ser.
Välj glädje.
Glömde säga en sak. Är det en "slamp-stil" för att någon har och gillar sex samt att man kan gå ut med det så finns det nog en drös av oss. Själv tycker jag att det är härligt med att kunna vara ärlig mot sig själv och till andra!
//Johan"
"Käre P
Jag hoppas innerligt att du finner en dag ro i dig själv. En dag där du kan glädjas åt andra, fastän du inte kanske håller med vad dom gör eller säger. Det kallas för acceptans.
Om Aeonis väljer att ha sex med en eller flera är väl hennes val? Det säger inget om hon behandlar dom illa eller vill göra det. Tar killarna illa vid upp sig, så ska du nog se att dom kan sköta sig själva och säga ifrån. Om inte, bör man inte vara vid deras sida och hjälpa dom att komma till insikt till varför dom inte kan säga ifrån?
Oftast handlar det om rädsla, men vad kan den andre personen i sig göra för skada? Mest troligtvis inget alls. Såvida det inte övergår till våld och trakasserier, då bör en polisanmälan ske!
Vad är tanken bakom att gå in på hennes blogg och fråga alla dessa saker? Vad är behovet?
Att förstå henne? Få uppmärksamhet? För att visa oro för henne? Eller för killarna?
Att gå in på nåns blogg i ett medvetet val att trycka ner nån på det "oskyldiga" sätt som du gör med frågor och ifrågasätta en persons val kan ses som mobbning.
Ansträngt och lite pinsamt kan man tycka, men jag håller mig inte kvar vid det. Jag vet att de flesta folk är ovana, rädda och i förnekelse att man ska kunna leva det liv man vill.
Jag rekommenderar att läsa Kay Pollak's bok 'Att välja glädje'.
Bland annat kan man läsa:
I varje möte med en annan människa kan jag få reda på något om mig själv.
Dina tankar om andra människor är meddelanden till dig - om dig själv.
Jag är den som skapar mina tankar.
Genom varje tanke jag tänker påverkar jag den jag är.
Jag kan inte förhindra alla olyckor i mitt liv.
Vad jag kan påverka är hur jag upplever olyckorna.
Ingen kan såra mig utan mitt medgivande.
Det jag kan förändra är hur jag uppfattar mig själv.
Det jag kan förändra är hur jag uppfattar andra människor.
Människor förändras när jag ändrar uppfattning om dem.
Världen förändras när jag ändrar uppfattning om den.
Att bli mindre sårbar;
Tänk om det alltså är så att:
Varje gång jag är störd eller irriterad
på en annan människa har jag gjort en tolkning
av verkligheten som är begränsad/felaktig.
När jag retar mig på någon har jag valt att fokusera på ett visst beteende hos henne. Det är det jag väljer att fokusera på som får mig att bli störd och ur balans. Jag blir alltså offer för hur jag ser och tolkar en annan människas beteende.
Någon annan hade kunnat se något annat hos henne. Och jag hade kunnat välja att se något annat hos henne - eller välja att tolka det jag såg på ett annat sätt. Det hade lett till en annan reaktion hos mig. Det gäller alltid att:
Jag ensam har ansvar för
hur jag väljer att tolka det jag ser.
Välj glädje.
Glömde säga en sak. Är det en "slamp-stil" för att någon har och gillar sex samt att man kan gå ut med det så finns det nog en drös av oss. Själv tycker jag att det är härligt med att kunna vara ärlig mot sig själv och till andra!
//Johan"
Saknar saknar saknar
Fuck fuck fuck.
Har inte tagit mig tid att sörja över det.
Stockholm.
Fan vad jag saknar det. Staden, människorna.
Helt tappat kontakten. Fuck. Hatar det.
Kan inte ens gråta. Jag skulle vilja det. Jag skulle behöva det.
Nåja, nån dag snart kanske.
Hoppas ni alla har det bra ! (vettigt inlägg kommer snart, förhoppningsvis).
Har inte tagit mig tid att sörja över det.
Stockholm.
Fan vad jag saknar det. Staden, människorna.
Helt tappat kontakten. Fuck. Hatar det.
Kan inte ens gråta. Jag skulle vilja det. Jag skulle behöva det.
Nåja, nån dag snart kanske.
Hoppas ni alla har det bra ! (vettigt inlägg kommer snart, förhoppningsvis).
Loose your clothes and show your scars, that's who you are
Skriver ett snabbt kort inlägg för att uppdatera lite om livet :).
Hade läkartid igår. Det gick bra. Fick hjälp och medicin utskrivet för båda mina besvär. Medicinen för mitt problem med slemhinnorna (sexigt ord det där ;P) kommer jag inte kunna hämta ut förrens jag har fått pengar igen. Livet som fattig student för dö vin (ftw). Dom andra två gick jag dock och köpte trots dessa sagda pengaproblem, kändes värt att prioritera. Det blev dock bara 53kr sammanlagt.. Höh.. Glad överaskning kan jag ju säga :).
Så igår började jag äta Citalopram 20mg (dock endast 10mg/dag i en vecka först) samt Atarax 25mg. Atarax äter jag för att balansera ut de möjliga negativa bieffekterna av Citalopramet och den tar jag 2 gånger per dag. Som tur är gör den mig inte dåsig. Dessa mediciner har dock en rad andra bieffekter som bland annat innebär att jag är förbannat osocial just nu då jag känner mig ganska konstig i huvudet, (alltså mer konstig än normalt :P).
Jag åt Citalopram för ett x antal år sedan, detta för att jag led av en depression. Nu äter jag det för att jag lider av ångest, (så ingen depression!). Förhoppningsvis så ska jag inte behöva äta det så länge, (inte två år som senast), utan bara några månader kanske. Tar man den medicinen för depressionen så ska man ta den helst i 1 år, vet inte hur det funkar med ångest dock.
Eftersom min hjärna är virrig just nu så har jag en tendens att glömma bort vad jag just skrivit samt skriva helt fel ord. Skrev "även" istället för "över" för ett litet tag sen, det kändes ganska konstigt när jag upptäckte det.
Jag känner mig svammlig. Så jag ska sluta skriva nu. Ville som sagt bara uppdatera om läget.
Ska fortsätta virra på någon annanstans nu ! ^^
Love you lovelies ! <3

Totalt orelaterad bild ^^
Hade läkartid igår. Det gick bra. Fick hjälp och medicin utskrivet för båda mina besvär. Medicinen för mitt problem med slemhinnorna (sexigt ord det där ;P) kommer jag inte kunna hämta ut förrens jag har fått pengar igen. Livet som fattig student för dö vin (ftw). Dom andra två gick jag dock och köpte trots dessa sagda pengaproblem, kändes värt att prioritera. Det blev dock bara 53kr sammanlagt.. Höh.. Glad överaskning kan jag ju säga :).
Så igår började jag äta Citalopram 20mg (dock endast 10mg/dag i en vecka först) samt Atarax 25mg. Atarax äter jag för att balansera ut de möjliga negativa bieffekterna av Citalopramet och den tar jag 2 gånger per dag. Som tur är gör den mig inte dåsig. Dessa mediciner har dock en rad andra bieffekter som bland annat innebär att jag är förbannat osocial just nu då jag känner mig ganska konstig i huvudet, (alltså mer konstig än normalt :P).
Jag åt Citalopram för ett x antal år sedan, detta för att jag led av en depression. Nu äter jag det för att jag lider av ångest, (så ingen depression!). Förhoppningsvis så ska jag inte behöva äta det så länge, (inte två år som senast), utan bara några månader kanske. Tar man den medicinen för depressionen så ska man ta den helst i 1 år, vet inte hur det funkar med ångest dock.
Eftersom min hjärna är virrig just nu så har jag en tendens att glömma bort vad jag just skrivit samt skriva helt fel ord. Skrev "även" istället för "över" för ett litet tag sen, det kändes ganska konstigt när jag upptäckte det.
Jag känner mig svammlig. Så jag ska sluta skriva nu. Ville som sagt bara uppdatera om läget.
Ska fortsätta virra på någon annanstans nu ! ^^
Love you lovelies ! <3

Totalt orelaterad bild ^^
Vem vill ta åt sig?
Tycker inte att någon ska göra det. Men det är ju bara min högst personliga åsikt. Jag har träffat flera lögnare i mitt liv och många ljuger då och då. Så därför tycker jag inte någon ska ta åt sig.
Lögner. Dagens funderingar:
Vad är poängen i att ljuga om så mycket? Först låta bli eller "glömma" berätta om en sak. Sedan säga "har jag inte berättat det?" , (nej), och berätta om det, men låta detaljerna bestå av lögner. När, var, hur, vad, vem, alltid små små lögner.
Sen den klassiska responsen: "men vaaaad!?" (ljuger jag om). Den där genomskinliga responsen som alla som någonsin varit med en lögnare känner igen. Frågan är ett sätt att undvika att själv medge sanningen på något sätt. Ilska och irritation är också vanligt hos en lögnare. Det blir ju jobbigt när deras lögner kommer upp till ytan, konsekvenserna blir ju jobbiga. Då blir lögnaren arg och irriterad när han/hon haffas i en lögn.
Detta vet jag för att jag 1. Varit med personer som håller på så och 2. Jag har gjort det själv.
(Jag är som sagt inget helgon).
"Vad menar du" är också den klassiska responsen när någon ifrågasätter en, den köper dig tid. Du får några extra sekunder att komma på hur du ska svara så att din lögn inte avslöjas alternativt tid att formulera en lögn.
Att leka sådär oförstående: "Om jag har gjort det?", se nu lätt förrvirrad ut följt av en fundersam blick så att det kan se ut som att du noga tänkte igenom om det skulle kunna vara sant, men du kom givetvis fram till att det inte var det. "Nej, jag har inte gjort det", ryck gärna till lite med axeln eller skaka lite lätt på huvudet när du säger det (eller både och för optimal effekt). Överkompensera lite med kroppspråket för att ge eftertryck åt lögnen.
Allt det jag skriver upp nu, hoppas jag ni förstår är sätt att känna igen lögner, inte hur man ska ljuga väl? Skrivet lite sarkastiskt bara.
Glöm inte heller att titta bort så mycket du kan när du ljuger!
Någon som vill att jag skriver ett inlägg om hur man ljuger bättre? Säg till så ska jag tänka på saken ^^.
En till sak om att ställa en fråga tillbaka på en fråga, det vet väl alla är ett klassiskt sätt att undvika att svara. Men förutom det. Den som ställer frågorna är den som styr konversationen. Vill man själv ta kontrollen över konversationen måste man vara den som ställer frågorna. Tänk på det ;).
Love you lovelies ! <3

Exactly.
Man måste veta det man vet för att kunna veta att man vet det man vet
Jag lovar, jag ska inte mata trollen något mer ^^.
Började tänka på en del saker.
Jag tror inte på ondska, det gör jag inte. Jag väljer att alltid se människors potential till goda saker snarare än de dåliga saker de faktiskt gjort. Detta applicerar jag på mitt eget liv också, jag har inte alltid varit så schysst mot alla människor på denna jord, men jag kan bättre, och jag vill aldrig att någon annan ska må dåligt, över mitt agerande. Jag kan inte gå omkring i livet och må dåligt över dåliga saker jag gjort, då skulle jag aldrig må bra. På samma sätt kan man inte döma ut andra människor för att de gör/gjort dåliga saker.
Jag känner en sak i en stund, och ibland kanske jag skriver ner den här. En liten stund senare kan jag känna något helt annat, och så skriver jag det inte här. Svårt då att hänga med i allt. Jag har dock sagt det då och då, att man aldrig bör läsa in allt för mycket i mina texter, speciellt de "känslosamma". Bara jag som ventilerar en känsla i en stund. En känsla som i nästa stund är försvunnen. En tanke som jag tänker, i nästa stund är det en helt ny tanke som jag tänker.
Vill man sitta där på sina höga hästar och se ner på andra för att de gör "fel" eller har "fel" på något vis, då får man väl göra det. Jag betvivlar dock att man mår bra av det.
Ett ogillande hos andra är ofta en spegling av ett ogillande hos sig själv. Antingen det eller så är man inte helt lycklig/nöjd själv. Lyckliga människor har inget behov av att se ner på andra, döma dem eller säga taskiga/nedvärderande saker heller.
Detta vet jag, och jag vet att jag gör det själv. Dömer, nedvärderar, är taskig, säger hemska saker som jag egentligen inte har någon jävla rätt att anmärka på. Som att kommentera hur "hemskt" en viss person är klädd en viss dag. Vad finns det för någon poäng i det egentligen? Ingen. Allt det gör är att föda negativiteten som bor inom en själv.
Jag jobbar dock på det. På det och en del andra saker. Vilket är allt man kan göra, sitt bästa för att förändras, förbättras och bli en bättre människa än vad man har varit tidigare.
Jag tror att alla är kapabla till den här förändringen, men man måste vara öppen för den.
Ett första steg är ändra sin syn på sig själv. Detta kan man göra genom att "äga" de negativa ord/begrepp som finns om en. Ett av mina första sådana begrepp är "Drama Queen". Jag är fortfarande vad man skulle kalla överdrivet emotionell vid olika tillfällen, men jag har en bättre förståelse för det nu, kan delvis hantera dessa reaktioner bättre och i vissa fall ha bättre kontroll över dem. Så att man t.ex inte flippar ut totalt över någon jävla skit-grejj bara för att det går emot någon av mina principer.
Jag har släppt på många av mina principer genom åren. Det är bara 2 jag håller fast vid:
1. Om du säger att du ska göra något, då gör du det också. T.ex om du säger att du ska ringa, då gör du det.
2. Denna är den absolut viktigaste: Ljug inte för mig. Säg inte saker som inte är sanna.
Så länge dessa 2 principer vidhålls så kan jag acceptera nästan allt. Att göra dåliga saker gör inte dig till en dålig människa. Jag kan förstå och relatera till mycket. Så jag dömer inte ut någon som gör något dåligt mot mig. Så länge den personen står för vad den har gjort, ber om ursäkt och såklart, gör sitt bästa för att inte göra om det.
Det är inte alltid så lätt, långt ifrån. Att ändra på ett beteende, eller ett visst tankemönster hos sig själv som orsaker vissa beteenden, tar tid att ändra på. Rom byggdes inte på en dag som man säger.
Varför skriver jag nu allt detta ? Ja du, för att det var något jag tänkte på. Fråga mig om en kvart igen, så tänker jag nog på något helt annat.
Jag tror jag skulle kunna svammla på om allt detta hur länge som helst. Men blir nog snabbt att man går i cirklar då. Ska försöka undvika det och avsluta detta här och nu.
Förresten, jag har ett överdrivet emotionellt sätt att prata på, förmodligen att skriva på också. Ytterligare en sak jag inte kan styra över riktigt, det är bara sån jag är.
Den jag är råkar dessutom också vara alldeles awesome. Jag hoppas ni alla tycker det om er själva också, för det är ni.
Love you lovelies, saknar er ofta ! <3

Tyckte den passande in med tanke på den senaste tidens väder :).
Började tänka på en del saker.
Jag tror inte på ondska, det gör jag inte. Jag väljer att alltid se människors potential till goda saker snarare än de dåliga saker de faktiskt gjort. Detta applicerar jag på mitt eget liv också, jag har inte alltid varit så schysst mot alla människor på denna jord, men jag kan bättre, och jag vill aldrig att någon annan ska må dåligt, över mitt agerande. Jag kan inte gå omkring i livet och må dåligt över dåliga saker jag gjort, då skulle jag aldrig må bra. På samma sätt kan man inte döma ut andra människor för att de gör/gjort dåliga saker.
Jag känner en sak i en stund, och ibland kanske jag skriver ner den här. En liten stund senare kan jag känna något helt annat, och så skriver jag det inte här. Svårt då att hänga med i allt. Jag har dock sagt det då och då, att man aldrig bör läsa in allt för mycket i mina texter, speciellt de "känslosamma". Bara jag som ventilerar en känsla i en stund. En känsla som i nästa stund är försvunnen. En tanke som jag tänker, i nästa stund är det en helt ny tanke som jag tänker.
Vill man sitta där på sina höga hästar och se ner på andra för att de gör "fel" eller har "fel" på något vis, då får man väl göra det. Jag betvivlar dock att man mår bra av det.
Ett ogillande hos andra är ofta en spegling av ett ogillande hos sig själv. Antingen det eller så är man inte helt lycklig/nöjd själv. Lyckliga människor har inget behov av att se ner på andra, döma dem eller säga taskiga/nedvärderande saker heller.
Detta vet jag, och jag vet att jag gör det själv. Dömer, nedvärderar, är taskig, säger hemska saker som jag egentligen inte har någon jävla rätt att anmärka på. Som att kommentera hur "hemskt" en viss person är klädd en viss dag. Vad finns det för någon poäng i det egentligen? Ingen. Allt det gör är att föda negativiteten som bor inom en själv.
Jag jobbar dock på det. På det och en del andra saker. Vilket är allt man kan göra, sitt bästa för att förändras, förbättras och bli en bättre människa än vad man har varit tidigare.
Jag tror att alla är kapabla till den här förändringen, men man måste vara öppen för den.
Ett första steg är ändra sin syn på sig själv. Detta kan man göra genom att "äga" de negativa ord/begrepp som finns om en. Ett av mina första sådana begrepp är "Drama Queen". Jag är fortfarande vad man skulle kalla överdrivet emotionell vid olika tillfällen, men jag har en bättre förståelse för det nu, kan delvis hantera dessa reaktioner bättre och i vissa fall ha bättre kontroll över dem. Så att man t.ex inte flippar ut totalt över någon jävla skit-grejj bara för att det går emot någon av mina principer.
Jag har släppt på många av mina principer genom åren. Det är bara 2 jag håller fast vid:
1. Om du säger att du ska göra något, då gör du det också. T.ex om du säger att du ska ringa, då gör du det.
2. Denna är den absolut viktigaste: Ljug inte för mig. Säg inte saker som inte är sanna.
Så länge dessa 2 principer vidhålls så kan jag acceptera nästan allt. Att göra dåliga saker gör inte dig till en dålig människa. Jag kan förstå och relatera till mycket. Så jag dömer inte ut någon som gör något dåligt mot mig. Så länge den personen står för vad den har gjort, ber om ursäkt och såklart, gör sitt bästa för att inte göra om det.
Det är inte alltid så lätt, långt ifrån. Att ändra på ett beteende, eller ett visst tankemönster hos sig själv som orsaker vissa beteenden, tar tid att ändra på. Rom byggdes inte på en dag som man säger.
Varför skriver jag nu allt detta ? Ja du, för att det var något jag tänkte på. Fråga mig om en kvart igen, så tänker jag nog på något helt annat.
Jag tror jag skulle kunna svammla på om allt detta hur länge som helst. Men blir nog snabbt att man går i cirklar då. Ska försöka undvika det och avsluta detta här och nu.
Förresten, jag har ett överdrivet emotionellt sätt att prata på, förmodligen att skriva på också. Ytterligare en sak jag inte kan styra över riktigt, det är bara sån jag är.
Den jag är råkar dessutom också vara alldeles awesome. Jag hoppas ni alla tycker det om er själva också, för det är ni.
Love you lovelies, saknar er ofta ! <3

Tyckte den passande in med tanke på den senaste tidens väder :).
Always remember, never forget
Always remember, never forget
What has been stolen, the thing you can't take back
You can build it up again
Just not sure when
You'll be able to do it with a smile
And it's never worth your while
Just don't ever forget
The things you can't take back
Only lose, never regain
And it's always in vain
The time
The time it takes
The time
The time, it takes
And leave you with less
The love
The love it takes
The love
The love, it takes
Something from you.
What has been stolen, the thing you can't take back
You can build it up again
Just not sure when
You'll be able to do it with a smile
And it's never worth your while
Just don't ever forget
The things you can't take back
Only lose, never regain
And it's always in vain
The time
The time it takes
The time
The time, it takes
And leave you with less
The love
The love it takes
The love
The love, it takes
Something from you.
If you knew me
Don't say that you know me
If you did, you wouldn't break my heart
If you know who I am
You wouldn't let me fall
Out of love with you
You would stay true
To the reality of us
You wouldn't break my trust
You would stay in the night
You would know it's alright
To fall apart
To let life be hard
'Cause through it all
I would be right by your side
To hold you when you cry
I would kiss the pain away
If you would let me stay
I would love every last part of you
My words would only speak the truth
You wouldn't have to worry or be scared
I would be right there
This is all I have to say to you
And every last part of it is true..
(några veckor gammal)
Skriven under inspiration av låten "I Refuse" - Sense Field
Inte första gången jag skrivet poesi till denna låt, men denna gång gjorde jag en väldigt alternativ tolkning på frasen "Don't say that you know me" än tidigare :).
If you did, you wouldn't break my heart
If you know who I am
You wouldn't let me fall
Out of love with you
You would stay true
To the reality of us
You wouldn't break my trust
You would stay in the night
You would know it's alright
To fall apart
To let life be hard
'Cause through it all
I would be right by your side
To hold you when you cry
I would kiss the pain away
If you would let me stay
I would love every last part of you
My words would only speak the truth
You wouldn't have to worry or be scared
I would be right there
This is all I have to say to you
And every last part of it is true..
(några veckor gammal)
Skriven under inspiration av låten "I Refuse" - Sense Field
Inte första gången jag skrivet poesi till denna låt, men denna gång gjorde jag en väldigt alternativ tolkning på frasen "Don't say that you know me" än tidigare :).
Rewrite
Varje gång du möter min blick
Blir luften svår att andas
Varje gång du möter min blick
Ser jag ingen sanning i ljuset
Varje gång du möter min blick
Vet jag inte längre varför vi båda står här
Varje gång du möter min blick
Så vet jag inte längre vem jag är
En liten rewrite / annorlunda tolkning på låten "Varje gång du möter min blick"-Kent
My dreams are the only thing that speaks the truth
Mina drömmar den senaste tiden. Alla med liknande betydelser.
Några exempel, (på engelska dock):
* To dream that you are hurt signifies wounded emotions or feelings that you may have suppressed. You need to address these feelings in order to properly heal.
* To dream that you are sleeping means that you are ignorant of the conditions and circumstances around you. Perhaps you are refusing to recognize a negative or hidden aspect of yourself. Sleeping may also be synonymous with death in that it beckons renewal and new beginnings.
* To dream about a blizzard suggests that you are feeling emotionally cold and frigid. You feel excluded and left out. It may indicate a lack of love and the absence of warmth within your own family circle.
* To see snow in your dream signifies your inhibitions, unexpressed emotions and feelings of frigidity. You need to release and express these emotions and inhibitions. Alternatively, snow means that you are feeling indifferent, alone and neglected.
* To dream of bedbugs indicate that you are uneasy or annoyed about some situation or relationship. You are keeping these negative feelings to yourself instead of verbalizing it.
För att ge ett par exempel... Så yeah. Drömmar talar ibland mer sanning än verkligheten gör, än vad man själv gör. Som vissa av er vet, så lägger jag ganska stor vikt vid mina drömmar. För dom har ofta hjälpt mig att få klarhet i vissa frågor.
Inte alla drömmar betyder något, det är klart. Men vissa gör det. Något att tänka på.
Älskar er <3

Ska börja bli duktig och faktiskt ge creds till artisten om jag "lånar" en bild.
Vacker bild ! Artisten
Några exempel, (på engelska dock):
* To dream that you are hurt signifies wounded emotions or feelings that you may have suppressed. You need to address these feelings in order to properly heal.
* To dream that you are sleeping means that you are ignorant of the conditions and circumstances around you. Perhaps you are refusing to recognize a negative or hidden aspect of yourself. Sleeping may also be synonymous with death in that it beckons renewal and new beginnings.
* To dream about a blizzard suggests that you are feeling emotionally cold and frigid. You feel excluded and left out. It may indicate a lack of love and the absence of warmth within your own family circle.
* To see snow in your dream signifies your inhibitions, unexpressed emotions and feelings of frigidity. You need to release and express these emotions and inhibitions. Alternatively, snow means that you are feeling indifferent, alone and neglected.
* To dream of bedbugs indicate that you are uneasy or annoyed about some situation or relationship. You are keeping these negative feelings to yourself instead of verbalizing it.
För att ge ett par exempel... Så yeah. Drömmar talar ibland mer sanning än verkligheten gör, än vad man själv gör. Som vissa av er vet, så lägger jag ganska stor vikt vid mina drömmar. För dom har ofta hjälpt mig att få klarhet i vissa frågor.
Inte alla drömmar betyder något, det är klart. Men vissa gör det. Något att tänka på.
Älskar er <3

Ska börja bli duktig och faktiskt ge creds till artisten om jag "lånar" en bild.
Vacker bild ! Artisten
Do you seriously give a fuck?
Well. Jag vet inte vad jag ska säga.
Har så mycket panik i kroppen att jag förstår inte riktigt vad jag ska göra med den.
Va, om det är synd om mig? Absolut inte. Värre saker har hänt.
Jag ventilerar bara. Läs inte om du inte bryr dig. Läs inte om du tror jag sitter här och försöker gråta mot en osynlig online-axel, cause I fucking don't.
Jag försöker att inte vara bitter. Men bitter, det är jag. Så jag tänker svära och hata det mesta ett tag, och jag ser inget fel med det. Man får faktiskt göra det om det är det man skulle behöva göra.
Nåja, struntsamma. Det är vad det är. Det blir bättre också.
Love you! <3

Har så mycket panik i kroppen att jag förstår inte riktigt vad jag ska göra med den.
Va, om det är synd om mig? Absolut inte. Värre saker har hänt.
Jag ventilerar bara. Läs inte om du inte bryr dig. Läs inte om du tror jag sitter här och försöker gråta mot en osynlig online-axel, cause I fucking don't.
Jag försöker att inte vara bitter. Men bitter, det är jag. Så jag tänker svära och hata det mesta ett tag, och jag ser inget fel med det. Man får faktiskt göra det om det är det man skulle behöva göra.
Nåja, struntsamma. Det är vad det är. Det blir bättre också.
Love you! <3


