Aeonis

Det känns som att jag håller på att gå i tusen bitar och jag hittar fortfarande inga ord för att beskriva och förklara vad som händer. En av anledningarna är för att jag inte vill skriva om en annan person, för vi är ju trots allt två i det hela och jag tycker inte han förtjänar att jag skriver ut det som hänt mellan oss.

Jag vill ha någon att prata med, samtidigt vet jag ingen som jag känner att jag skulle kunna prata med om det här. Jag vill prata med någon som förstår, men samtidigt finns det ingen som känner till allt det som har hänt. Jag vet inte. Det är bara svårt att förklara, svårt att skriva om.

Jag har inte gjort mycket annat än att gråta idag. Enda gångerna jag inte gråter är när jag stirrar på något. Det finns dock en gräns på hur länge som man kan stirra på något. Då och då tittar man upp, och då kommer tårarna nästan på en gång.

Har hållt på att packa upp och plocka undan saker idag. Tänker att det är dags att göra detta nya hem till mitt hem på riktigt. Jag tänker att det ska hjälpa. Tankarna och att komma vidare. Det gör nog det, så småningom. Jag vet inte varför, men just nu påminner de tomma ytorna som jag skapat om det jag saknar och vill ha i mitt liv. Så just nu känns det inte bättre att det börjar bli ordning och reda. Låter det konstigt? Jag förstår det inte själv.

Det gör bara ont just nu. Helvetes jävla ont i det så kallade "hjärtat". Kan inte annat än att längta tills den dag det lättar, för det gör det alltid. Just nu är det bara tungt. Det går över. Inte just nu dock.

Jag vet inte vad jag vill ha och jag vet inte vad jag behöver. Jag har inga ord för att förklara eller beskriva någonting.

Love you lovelies <3

Jag känner att jag är rädd för att skriva något. Rädd för att ventilera. Samtidigt håller jag så mycket inom mig att det känns som att det inte finns plats för något mer. Något måste ut, gärna lite i taget. Slow and steady.

Jag känner att jag tagit ett steg tillbaka. Tillbaka till en plats av osäkerhet. En plats där jag tvivlar på mig själv och mitt värde. Jag vill inte vara på den platsen igen, det gjorde så ont. Det gör så ont just nu.

Jag har så mycket att säga men jag klarar inte av att skriva någonting.

Jag är rädd för saker jag inte borde vara rädd för.

Jag får ingenting gjort och jag har bara gråtit till och från ända sen jag vaknade. Hjärtat slår hårt.

Jag har massor med ord men inget att säga just nu. Skulle vara ganska skönt att få skriva ner hela historian, men jag kan inte.

Jag är ett vrak just nu och det ser inte ut som att det kommer bli bättre dom närmaste dagarna. Så jag ber om ursäkt i förväg om jag beter mig konstigt/drar mig undan.

Det är svårt att stå på benen. Jag tänker dock göra det ändå. Jag ger aldrig upp. Jag orkar dock bara inte med särskilt mycket just nu.

Kram på er alla, my lovelies. Stunder som denna jag saknar er alla så sjukt mycket <3

Jag skriver inte så mycket. Jag borde. Det är ganska läkande att skriva. Att få ut sig allt det man tänker och känner. Sen gör man ju alltid någon jävel upprörd på köpet. Ursäkta att jag har känslor och skriver ner dom ibland. Jag har inte alltid rätt. Jag säger inte alltid rätt. Ibland är jag helt jävla omöjlig och orimlig på köpet. Men så vad, vem är inte det?

Jag hatar det där, när det känns som att man inte får säga vad man tycker och känner, för att de inte är "rätt" "rimligt" eller "okej". Måste det alltid vara det? Det är känslor ffs, sen när är känslor det alltid?

Jag kanske överdriver. Javisst är det säkert så ibland. Det får inte mina känslor att försvinna dock. Dom råkar finnas där i mig ändå, och ibland spelar det ingen roll hur mycket jag vänder och vrider på det hela, ser på saken från olika håll, från någon annas håll. Ibland är dom bara där ändå. Ibland har jag inga svar på varför jag känner som jag gör. Ibland kan jag inte alls förklara det jag tycker och tänker, och mest av allt, känner.

Jag kommer dock säga det ändå, vad jag känner.

Dock inte idag, inte just nu. Jag borde. Men jag får inte ut något just nu.

Kram