Aeonis

Ja visst kan det vara jobbigt ibland?

Men låt mig prata om något som är ännu jobbigare än sin egen glömska; andras glömska. Med det menar jag inte den vanliga glömma bort tider och sånt. Nej jag menar något som på engelska kallas "convenient". Det som på svenska är praktiskt. När folk glömmer saker när det passar dom. Ni vet alla vad jag menar, right?

När man spenderat massa tid på att förklara en sak om sig själv. När man berättat varför man är som man är typ. Varför man gör de saker man gör ibland. Kanske t.o.m hur det brukar missuppfattas. Ni hänger med än så länge? Ah, och sen då när folk "passande" glömmer bort detta och antingen hates on you eller typ skäller ut en för något som dom egentligen inte ska, inte bör, göra när dom vet hur det ligger till! Eller upprepar tidigare nämnda missförstånd. It sucks ass ! >.<

Visst känner vi igen detta? Så hur gör man för att slippa detta? Beats me, någon annan?

Säger jag som om jag skrev en om dagen eller nå. Hehe. Men jag bjuder på en iaf ! ^^

Dagens humör: Lugn
Dagens önskan: Att lugnet håller i sig
Dagens jag känner för: Mys
Dagens doft: Mattias smelly breath ;)
Dagens smink: Inget
Dagens klädsel: Mattias grå extremt fula mjukisbyxor och ett rött linne :)
Dagens köp: Toapapper!
Dagens längtan: Daim, men jag fick inget :S
Dagens kärlek: Mattias under täcket! :P
Dagens väder: Regn
Dagens jag vill inte: Att dagen ska ta slut
Dagens måste: Inget här heller :)
Dagens mat: Mattias potatisgratäng och kyckling
Dagens telefonsamtal: Har inte fått något..
Dagens tvprogram: LA Ink, fast såg det bara i 10 minuter :P
Dagens bästa: Twilight ^^
Dagens sämsta: Tröttheten
Dagens roligaste: När jag busade med Mattias och bäddade ner han under täckena och slängde på kuddarna ;D

Jag skriver inte så ofta.. Well.. What to do? ^^.

Senaste tiden har varit som vanligt och jag slits mellan mitt gamla osociala jag och viljan att försöka vara "out there" så att säga. Men att vara out there innebär som vanligt att ta massa skit. Att leva med att folk som knappt ens känner till ens namn snackar massa dynga om en. Att man inte får fara på kompisars födelesedagsfirande för att deras kompisar är bland dessa människor som jag pratar om.

Det är så sjukt jävla trist.

Vad tror ni jag gör? Vänder er ryggen, sätter näsan i vädret, fnyser och bryr mig inte för jag tror jag är bättre än er? Ibland kanske det är så. Ibland håller jag stenfast vid min tro att jag är bättre. Inte än er nödvändigtvis. Men bara bättre än det som sägs, skitsnacket och det..

Men vad gör jag oftast? Vad har jag gjort idag? Lipat som ett litet barn. För oavsett vad folk tror. Jag är inte så stark. Jag tror inte så mycket på mig själv att jag kan stå rak i ryggen och höra allt det där. Jag kan verkligen inte det. Jag gråter och gråter för jag vill inte behöva slåss för mig själv. Vill inte behöva bevisa mig för er. Ni tror ju ändå inte på mig. Allt är bara skitsnack. Jag är bara skit. Jag duger inte riktigt åt er. Aldrig får jag veta varför heller.

Jag inbillar mig inte att jag alltid gett världens bästa intryck och visat mig från min bästa sida.

Men jag tar inte hatet från er som inte känner mig. Som varit på samma fest som mig max 5 gånger. Vad är det ni tror ni vet om mig? Jag vägrar tro att jag är så dålig som ni vill verka ge sken av att jag är.

Men jag är inte så stark att jag kan skita i det. Tänk på det nästa gång. Tänk på att vi alla i grund och botten är jävligt lika ändå. Tänk på att jag sitter här och gråter precis som du säkert gjort någon gång när du känt dig sårad, när du känt dig liten, svag. Tänk på att jag är inte bättre än dig. Men det är inte du heller. Vi ska stå på samma våglängd. I livet är vi inte så annorlunda. Jag vill bara väl. Jag vill må bra. Jag vill bli accepterad. Jag vill ha kul. Jag vill finnas där för de som jag älskar och bryr mig om. Jag vill göra något med mitt liv. Jag vill vara, och vara det bra.

Så säg mig, är vi så olika egentligen? Och varför är det så himla fel på mig?

Nämn 5 saker som du aldrig gjort som folk kanske inte förväntar sig/inte vet och passa på att nämna något hemligt om dig själv till varje punkt också, om du kommer på något det vill säga. Detta är min utmaning till er, vill ni sno det jag skrivit, varsågod, men roligare är om du kan komma på egna saker ! :)

* Haft en trekant. Jag har liksom aldrig haft det intresset. Mest för att det känns lite "tacky" på något vänster och vis. Beror säkert mycket på att vi bor i en liten stad och chansen att finna två personer som man är sugen på + som inte berättar det för någon är kanske inte sådära jättestor? Skulle jag ha en trekant så skulle det nog vara med två tjejer, skulle nog inte klara av att dela på en kille plus att tjejer är hetare, rawr ;).

* Varit medveten elak mot en vän. Oavsett vad folk tror så är jag from som ett lamm. Min tysta sida är inte dryghet som vissa verkar ha fått för sig. Jag är sjukt osäker och tvivlar ofta på mig själv, därför är jag tyst och pratar inte så mycket. Jag vågar helt enkelt inte ! Så för mig att finna kraften att vara medvetet dum mot någon annan, det finns inte. Jag är fullt upptagen med att finna kraften att acceptera mig själv så att andra också kan göra det. Jag tar det dock som en komplimang att folk tror att man är mer stark och självsäker än vad man är, dock inte kul när det missuppfattas som dryghet :/.

* Varit trogen i ett långvarigt förhållande. Kanske kan tyckas verka som en medveten elak handling mot en vän, man är ju trots allt kompis med sin pojkvän. Min personlighetsstörning fuckar dock upp allt för mig, jag är beroende av uppmärksamhet från det andra könet. Det går för långt ibland. Jag får ofta ångest över det, men vad ska man göra? Det är en sjukdom, det är inget jag kan styra över. Kom ihåg nu folk, världen är inte svartvit som många verkar vilja tro. Jag har alltid vandrat i gråzonen, å andra sidan så trivs jag där, lättare att kompromissa ^^.

* Jag har aldrig varit 100% ärlig med nån. Inte en själ. Oftast handlar det ju dock om små vita lögner, vem har inte dragit dom? Förmildrat situationer, överdrivet andra. Inte vågat vara ärlig om små jävla skitsaker om varför man inte vill komma t.ex, sånt. Om ni tänker efter så har ni nog, de allra flesta av er, gjort detsamma. Vem har någonsin varit 100% ärlig mot någon i sitt liv? Aldrig komprommisat lite med sanningen? Det jag ljuger mest om är mat, hur mycket jag ätit/hur lite jag ätit och när. Har funnits tillfällen då jag inte ätit på över en dag och någon frågar om man inte vill ha något, och så svarar man "nej, jag har redan ätit", fast senast man åt kanske var över 24h sedan.

* Varit populär. Jag har märkt av hos vissa folk att dom tror att jag är någon populär vanlig svensson-tjej från Bersika eller nå ibland. Vilket inte kunde vara längre ifrån sanningen. Jag hade i princip inga kompisar när jag växte upp och det är inte så annorlunda idag heller. Det är sällan min telefon terras av folk som vill vara med mig. Men jag klagar inte, jag är nöjd som det är och är säker på i framtiden när jag blivit bättre på den sociala fronten och kommit över mina osäkerheter att jag kommer få fler vänner så :).


Så, har ni något som ni vågar dela med er av? Man kan ju givetvis vara anonym ^^.