Aeonis

Jag mår fan inte bra alltså..
Alltså.. Vaknade upp i morse efter att ha sovit åtminstone 2 timmar, hoppas jag då iaf. Gjorde mig iordning, insåg att jag var tidsoptimist när jag ställde alarmet och fick stressa lite. Sen trekka i fucking snö till Komvux i något som ingen kan kalla snabb takt, men jag försökte iaf. Var typ döende när jag kom fram.. Fick ont i halsen och hostade.. För att inte tala om allt slem. Jepp, otrevlig detalj, lev med det ! O.o Sen fick man ändå vänta i fucking 15 minuter.. Yay.. Tack för den.
Var i starkt behov av kaffe men fick springa runt till 3 olika lärare för att få kursplaner och surra lite. Min 4e lärare är sjuk idag så han skulle jag träffa på onsdag tror jag att det var, eller imorgon? Omg.. Jag har ingen koll :P. Trots att jag bara läser 75% så känns det redan som att jag har miljarder saker att göra. Vars ska man börja?? Hur som haver. Upptäcker att jag redan lyckats supa bort mitt schema. Mitt namn är trots allt fortfarande Emma ^^.
Det kändes iaf jättebra, är pepp på att börja, och lärarna är trevliga och så :).

Trekkade hem i snön, dog inte lika mycket på tillbakavägen, alltid något. Nu känner jag dock att jag måste få i mig kaffe, annars lever inte jag. Ska äta ngn slags frukost också. Borde väcka Mari så att vi kan se på typ Naruto lr nå.. Men jag hörde att hon gick och la sig 04+ inatt, (för då var jag fortfarande vaken). Så tror inte hon är sådära direkt supersugen på att kliva upp nu. Jag får nog se på ngt annat själv.

Tillbaka till där jag började: "Jag mår fan inte bra alltså". Trots att allt gick bra, och känslorna för just det är på topp, så har jag typ ångest nu. Jag mår jättedåligt. Dålig känsla i magen, och det skrämmer mig. Varför känner jag så just nu? Bara för en liten stund sedan var jag ju glad och peppad att ta itu med mitt liv. Så vars kommer ångesten ifrån? Det känns iaf skitjobbigt. Jag funderar på om man kan skylla på sömnbrist? Jag hoppas då det iaf. Har jag tur så vänder humöret med lite ätbart + kaffe och mys i soffan med en animé :).

Vinter-poesi:
Än så länge så är det vinter
Men i kylan och mörkret så har jag hittat något underbart
Ett starkt varmt strålande ljus
Som når in i mitt hjärta och gör mig glad

Varför gömde du dig i vintern?
Det var så svårt att se dig där
Men samtidigt så förstår jag att det var nödvändigt
Att i kylan söka dig, för att finna dig här

Ibland är vi som Yin och Yang, natt och dag
Du är som månen, och solen, det är nog jag
Du lyser i mitt mörker, du gör himlen klar
Så jag kan se min plats där jag hör hemma.
Min plats med dig, att lysa klart

Mina känslor just nu är svåra att förklara
Det är så enkelt, så naturligt, som att vara
Men mina ord sitter fast, ibland skrämmer dom mig
Men det jag ville få sagt var: Jag älskar verkligen dig

23/2 [10:52]

Nu var det slutsvammlat om det ^^. Och yeah, I know.. Jag skriver på svenska ibland också ;).