Aeonis

Jag finner fan inga ord för tillfället.
Ge mig ett täcke, något varmt och dricka och ett par tröstande ord.
En kram också när vi ändå är igång.

Jag skyller på att jag är trött och att det har hänt så mycket den senaste tiden. Folk verkar ju inte ha någon förståelse. Bara för att jag verkar glad oftast så betyder det ju inte att det är jobbigt som sate... Att inte ha ngt eget hem, folk som sviker, sen ska man ju orka med skolan och diverse annat också. Det tär på krafterna milt sagt. Oftast så klagar jag inte heller, egentligen. Men det finns stunder som denna då det verkligen känns tungt.
Överlever, det gör man alltid iaf så !