Aeonis

Upptäckte för en liten stund sen att det står "jobba självständigt med diskussionsfrågan" på min planering för idag. Se där, fick helt plötsligt mera fritid. Så vad gör man ? Jo givetvis så läser man ju igenom diskussionsfrågorna. Intressant, stundtals på tok för överambitiöst. Kan berätta mer om det ngn annan gång.
Lyssnar på Seether och läser en text. Helt plötsligt så dyker det upp en tanke i mitt huvud, och jag känner ett behov av att tala om vad det var.

Såhär är det, för ett ex antal år sen så såg jag på Oprah. Bra skit faktiskt, ibland dvs :P. Dom talade om att känna sig "hel" och att många människor inte gör det, och att många som gör det, gör det med hjälpa av någon annan. Dvs en annan människa har gjort dom "hela".
Snubben på programmet sa sedan: Att man ska inte behöva någon annan för att känna sig hel. Det är fel. Man ska kunna känna sig hel själv.

Och jag håller med fullständigt. Man ska inte behöva någon annan för att känna sig hel. Kärleken i ens liv ska vara ett plus, en bonus, the cherry on top of the regular cherry on the sundae called life, inte en nödvändighet. Det är superbra att den finns. Men man ska kunna stå på sina egna två ben och känna sig nöjd med sig själv och med livet. Och innan man gör det så är det svårt att älska en annan människa, på rätt sätt dvs. Det blir mer av ett behov, och kärlek är något som man inte ska behöva.

Var och när folk blev så besatta av att ha någon annan, det vet jag inte. (Och nej, jag påstår inte att jag är ett dugg bättre på den fronten). Men just det där med kärlek, det strävar alla efter. Klart man gör det, man mår ju bra av det? Som med allt annat är det ju dock på gott och ont. Inget får dig att sväva så högt, men det finns inget som får dig att falla så hårt heller så.

Klart som fan att man kan vara glad och vara en funktionell människa singel. Det tycker dom flesta som är just det, singel. Men när man har ett förhållande så tappar många bort det där. Det som fick dom att fungera när dom inte hade kärleken. Tappa inte bort dom små sakerna, dom är minst lika viktiga. Dina egna intressen, din egna tid, tid för dina vänner. Kärlek är en bra sak, men låt den inte ta för stor plats i ditt liv. Har du hittat den rätta, så är det ju ändå meningen att ni ska leva resten av era liv tillsammans? Låt det ta tid. Och om det nu av någon anledning inte skulle fungera, då har du ju kvar allt det där som gjorde ditt liv helt innan kärleken.

Innan du börjar jaga efter kärleken. Känn efter. Är ditt liv "helt"? Och svarar du nej på den frågan. Ta dig istället tid att ta reda på vad som saknas i ditt liv, vad du behöver för att känna dig hel, utan en "käresta". Sen när du kan svara "ja", då är det sen upp till dig om det fortfarande känns sådära superviktigt att finna sig en pojkvän/flickvän. Dom flesta brukar dock ha lugnat ner sig på den frågan vid det laget. Kärlek söker man inte, den finner dig.

Ibland får man höra: "Men varför hittar inte jag någon?"
Mitt svar: "På grund av det du just sa"
Vill man för mycket, söker man efter något som är nästintill omöjligt att bara hitta, då finner man sällan det man vill ha. När det känns bra och redo, då kommer kärleken att dyka upp. You got to keep an open mind though. När man söker något specifikt så missar man oftast den stora bilden. Och just "din person" kanske stod där nere i högra hörnet medans du bara tittade rakt fram och missade honom/henne.

Kan nog fortsätta svammla en del om detta. Men det ska jag inte göra. Hoppas jag fick fram någon slags vettig poäng iaf ^^.