Aeonis

Vet ni vad? Jag börjar mer och mer tappa intresset för min blogg. Och detta helt enkelt för att jag upptäckt att jag tycker mer om att prata om dom viktiga, djupa sakerna här i livet än att skriva dom. Detta gör att jag sällan orkar gå in på djupet, diskutera och förklara saker i bloggen. Detta i sin tur leder till en "ytlig" och väldigt vinklad blogg. Skriver bara liksom pang på vad jag känner här och nu, och ibland gör jag knappt det. Bara snuddar vid ämnet. Detta kan ibland leda till felaktiga tolkningar av mina texter. Så därför ber jag er att inte läsa in allt för mycket vid mitt skrivande. Det är så förenklat och snabbt skrivet så det är inte värt att läsa in saker i det. Det går oftast att förkorta så här, (menar i första hand texter som tar upp känslolivet), "jag är ledsen idag", "idag så spökar gamla minnen" & "idag är bara en sån där dag då det mesta känns bara blä".

En vacker dag kanske jag skriver på djupet hur mitt liv är, känns och ser ut. Men den dagen kommer nog dröja ett tag. Blir så fort less att skriva nuförtiden. Ber om ursäkt för det. Men sen så har min blogg aldrig handlat om något annat än just mig och det jag känner/upplever för tillfället. Min livshistoria och varför jag känner som jag gör får vänta till en annan dag. För det är så mycket.

Notera: Jag har en personlighetsstörning som gör att jag tar åt mig mer än vad man borde av diverse saker här i livet, detta är grundanledningen till min depression som varat nu i snart 5 år. Det går upp och ner, det är en jäkla berg och dalbana, men det är först och främst gamla saker som gör sig påminda dom dagar som jag är ledsen och nere. Det är dom gamla såren som spökar. Dom senaste åren förutom relationen som gjorde mer skada än nytta så har det faktiskt inte hänt så överdrivet mycket negativa saker, speciellt inte på vänner-fronten. Hjärnspöken kallas dom, det är dom som får mig att må dåligt oftast.

Så se det som en vana att inte ta åt er av mina negativa texter, det är bara saker som jag måste få bearbeta. Lika bra att förtydliga det åt er. Just nu är mitt liv okej, inte superbra, men jag har mycket själv att göra. Ibland orkar jag inte med hela tiden, då kommer dessa dåliga känslor fram och jag blir ledsen. Jag påminns av dom saker som jag varit med om tidigare och får svårare att orka med "just nu" och " just idag". Detta skiftar starkt från dag till dag, vecka till vecka.

Men det jag verkligen ville säga var: Jag uppfattar saker annorlunda. Jag känner saker annorlunda, jag reagerar annorlunda. För vi är inte helt lika, och jag har även ngt som puttar på olikheterna ytterligare. Det är bara jag. Och jag jobbar verkligen på för att vara lite mer som andra när det kommer till just känslor och reaktioner på dom.

Jag vill verkligen lägga det förflutna bakom mig, kunna gå framåt. Just nu känns det dock som att jag mest står nervöst och stampar på samma ställe, det förflutna har inte släppt taget. Men jag är redo att släppa taget om det nu iaf. Min uppväxt och de negativa saker som jag upplevt genom åren.

Skolan just nu är för mig första steget framåt. Men att släppa de gamla tankarna, låta dom gamla såren äntligen läka ihop går hand i hand med det. Och det kanske inte låter mycket. Men jag har fullt upp att få ordning på livet, jag lovar. Vissa dagar sviktar jag, så är det bara. Jag är en människa med massa bagage, och jag är inte ensam om det. Och det finns säkert folk som sköter det bättre än vad jag gör. Men jag gör det jag kan. Jag försöker verkligen. Jag vill växa och bli en bättre människa. Det är bara så.

Den stora frågan i slutet av dagen är för mig alltid: Hur ska jag orka med allt? Hur ska jag kunna räcka till?

Tvivel och sviktande självförtroende är något som jag får kämpa med rätt ofta. Gradvis så blir det bättre. Och tack till er som uppmuntrar mig & ger mig bekräftelse på att jag duger som jag är. Och att jag gör något bra här i världen, i livet. Det behövs verkligen ibland. Som sagt ibland blir man lite emo och det logiska tänkandet vägrar ta kraft.
Nu ska jag laga mat, bra, nyttig och hälsosam sådan, det kan jag lova. Om jag kan ge er inspiration och motivation för att förändra era liv, tänka mera positivt, leva mer sunt så blir jag superglad. Och jag vet att jag redan sått ett par frön i ett par huvven. Bara fråga om det är något ni funderar över eller något som ni vill ha hjälp med. Jag finns här, och det stärker mig när jag kan hjälpa andra. Då mår jag bättre med mig själv, så det är faktiskt så att ni även gör mig en tjänst om ni undrar över något :P.