Aeonis

Stakes are high
I can fly
With my eyes closed
Both hands tied
I can fly and I,
Lord I can fly and I will

Dreams - Sense Field

Känslo-urladdning nr.2 är ur systemet nu. Herregud vad trött jag är. I kropp, själ och hjärta. Känns som att jag har feber också. En riktigt dålig dag helt enkelt.

Jag grät över dig, fast jag sa att jag inte skulle. Men jag kan inte låta bli ändå. Kände till slut att jag borde säga som det är, precis som det är. Allt allt som jag hållt inom mig dom senaste veckorna. Men i sista sekund drar jag mig ur. Slänger på ett leende och lider i tystnad. Skulle behöva en vän. Skulle behöva dig. Men vars är du nu igen? Inte här för mig i alla fall. Fast än du sa att du skulle. Och gud vad jag tjatar nu. Upprepar mig. Som fan. Men men. Ibland måste man få älta lite I suppose..

Jag har vänner. Men. Det är dig som jag vill prata med. Det är dig som jag vill vara med. Dom andra är en hjälp, ett stöd. Men.. Det är ju dig som jag egentligen behöver. Vill inte känna så här. Vill att du ska göra så att allt känns bättre. Men det kanske du inte kan, såklart. Men det skulle nog hjälpa en del i alla fall. Om inte annat för processen att gå vidare och läka. Jag vet inte. Kanske det skulle göra saker värre.

Det är just det. Jag vet ingenting. Inget. Du hjälper inte till heller eftersom du knappt pratar med mig längre.

För att återknyta till låttexten som jag valt till detta inlägg. Jag rycker alltid upp mig och livet fortsätter gå framåt. Jag är stark, I can do this. Det är ingen fara. Men det är jobbigt just nu. Efter regn kommer solsken, visst var det så? Jamen självklart ! Det vet jag också. Så då vet ni att det är ingen större fara med mig. Har som sagt verkligen en riktigt dålig dag bara.

Jag skulle vilja säga godnatt, för jag är som sagt trött till tusen. Men tänker inte ens försöka sova på ett tag, vad är poängen liksom? :P Men ändå. Skriver imorgon igen !