Aeonis

Det känns som att jag håller på att gå i tusen bitar och jag hittar fortfarande inga ord för att beskriva och förklara vad som händer. En av anledningarna är för att jag inte vill skriva om en annan person, för vi är ju trots allt två i det hela och jag tycker inte han förtjänar att jag skriver ut det som hänt mellan oss.

Jag vill ha någon att prata med, samtidigt vet jag ingen som jag känner att jag skulle kunna prata med om det här. Jag vill prata med någon som förstår, men samtidigt finns det ingen som känner till allt det som har hänt. Jag vet inte. Det är bara svårt att förklara, svårt att skriva om.

Jag har inte gjort mycket annat än att gråta idag. Enda gångerna jag inte gråter är när jag stirrar på något. Det finns dock en gräns på hur länge som man kan stirra på något. Då och då tittar man upp, och då kommer tårarna nästan på en gång.

Har hållt på att packa upp och plocka undan saker idag. Tänker att det är dags att göra detta nya hem till mitt hem på riktigt. Jag tänker att det ska hjälpa. Tankarna och att komma vidare. Det gör nog det, så småningom. Jag vet inte varför, men just nu påminner de tomma ytorna som jag skapat om det jag saknar och vill ha i mitt liv. Så just nu känns det inte bättre att det börjar bli ordning och reda. Låter det konstigt? Jag förstår det inte själv.

Det gör bara ont just nu. Helvetes jävla ont i det så kallade "hjärtat". Kan inte annat än att längta tills den dag det lättar, för det gör det alltid. Just nu är det bara tungt. Det går över. Inte just nu dock.

Jag vet inte vad jag vill ha och jag vet inte vad jag behöver. Jag har inga ord för att förklara eller beskriva någonting.

Love you lovelies <3