Aeonis

Jag skriver inte så mycket. Jag borde. Det är ganska läkande att skriva. Att få ut sig allt det man tänker och känner. Sen gör man ju alltid någon jävel upprörd på köpet. Ursäkta att jag har känslor och skriver ner dom ibland. Jag har inte alltid rätt. Jag säger inte alltid rätt. Ibland är jag helt jävla omöjlig och orimlig på köpet. Men så vad, vem är inte det?

Jag hatar det där, när det känns som att man inte får säga vad man tycker och känner, för att de inte är "rätt" "rimligt" eller "okej". Måste det alltid vara det? Det är känslor ffs, sen när är känslor det alltid?

Jag kanske överdriver. Javisst är det säkert så ibland. Det får inte mina känslor att försvinna dock. Dom råkar finnas där i mig ändå, och ibland spelar det ingen roll hur mycket jag vänder och vrider på det hela, ser på saken från olika håll, från någon annas håll. Ibland är dom bara där ändå. Ibland har jag inga svar på varför jag känner som jag gör. Ibland kan jag inte alls förklara det jag tycker och tänker, och mest av allt, känner.

Jag kommer dock säga det ändå, vad jag känner.

Dock inte idag, inte just nu. Jag borde. Men jag får inte ut något just nu.

Kram