Aeonis

Jag känner att jag är rädd för att skriva något. Rädd för att ventilera. Samtidigt håller jag så mycket inom mig att det känns som att det inte finns plats för något mer. Något måste ut, gärna lite i taget. Slow and steady.

Jag känner att jag tagit ett steg tillbaka. Tillbaka till en plats av osäkerhet. En plats där jag tvivlar på mig själv och mitt värde. Jag vill inte vara på den platsen igen, det gjorde så ont. Det gör så ont just nu.

Jag har så mycket att säga men jag klarar inte av att skriva någonting.

Jag är rädd för saker jag inte borde vara rädd för.

Jag får ingenting gjort och jag har bara gråtit till och från ända sen jag vaknade. Hjärtat slår hårt.

Jag har massor med ord men inget att säga just nu. Skulle vara ganska skönt att få skriva ner hela historian, men jag kan inte.

Jag är ett vrak just nu och det ser inte ut som att det kommer bli bättre dom närmaste dagarna. Så jag ber om ursäkt i förväg om jag beter mig konstigt/drar mig undan.

Det är svårt att stå på benen. Jag tänker dock göra det ändå. Jag ger aldrig upp. Jag orkar dock bara inte med särskilt mycket just nu.

Kram på er alla, my lovelies. Stunder som denna jag saknar er alla så sjukt mycket <3