Aeonis

 

- "Det är inte ditt fel!"

 

- "Men du är ju upprörd?"

 

- "Ja, men det är inte ditt fel"

 

- "Nu förstår jag inte? Du är ju sur, på mig?"

 

- "Ja... men det är inte ditt fel!"

 

 

Vissa av er förstår min poäng just nu. Vad jag menar med det här. Vissa av er förstår inte alls. Ibland så har man känslor som inte går att förklara. Ibland är det inte lika enkelt som att bara vara.

 

Ibland har man känslor som uppstår från kaos. Kaos i sin egna hjärna. Dåliga minnen och katastrof.

 

En dag kan man lära sig och se skillnad på. Känslor du gav mig, och känslor som inte går att förstå.

 

Den här känslan just nu, tillhör inte dig. Den här känslan just nu, tillhör inte ens mig.

Den tillhör ett minne, något som var. Den tillhör det förflutna, en rest som stannar kvar.

 

 

Välkommen till min värld. Har du tänkt stanna ett tag? Det är lugnt, jag kan ta det en liten bit, dag för dag.

Jag kan förklara det som är svårt att förstå. Jag kan stanna fastän jag oftast vill gå.

 

Jag investerar min tid i det här. Om du har tid att förstå vem jag är. Jag ska göra så gott jag bara kan. Ska göra mitt bästa för att vara sann. Mot känslor som ej tillhör mig. Jag ska vara öppen med dig.

 

,.-

 

Poetiska blogginlägg, why not? Hade i alla fall en tanke som jag ville dela med mig av, den kom dock ut i lite annan form än jag själv är van vid. 

 

Har äntligen fått mina sista betyg från en av sommarkurserna. Vet ni vad det innebär? Det innebär att jag äntligen kan bli beviljad CSN. Hallelujah ffs. Ekonomisk kris suger kan jag lugnt säga. Detta betyder att jag kan hälsa på i Piteå nästa vecka - pepp! :) Saknar den staden lite granna. Det jag saknar mer än det är dock att kunna gå på ICA och köpa vad jag vill till middag typ. Det ser jag fram emot!

 

Saknar lovelies runt om hela Sverige. Fan vad vi blev utspridda till slut! Älskar er som är saknade och er som finns en aning närmare. Hoppas ni alla har det bäst. <3

 

 

Idag, i mitt huvud, så dansade jag en vals med Petrus. Inte för att jag vet hur man dansar vals. Men det är det som är det vackra och underbara med fantasin, den är nästintill obegränsad. Så i mitt huvud fick jag dansa en vacker dans men en otroligt vacker människa, och det kändes verkligen som att det var "the last dance" så att säga.

 

Min underbara vackra bror. Som har stått vid min sida alla dessa år, osynlig men oj så närvarande. Alltid. Jag har känt av hans närvaro i de svåraste stunderna av mitt liv.

Ibland sträcker jag ut min hand. Väntar ett par sekunder, sen tar jag tag i hans hand, som i mitt huvud finns där i min. Som i mitt hjärta alltid finns där i min.

 

Det är svårt att förklara för någon som inte vet, hur det känns och hur man tänker när man förlorar någon som står en så oerhört nära.

 

Men i min värld, i min hjärna, i mitt hjärta, har han alltid stått vid min sida.

 

Jag ska försöka förklara vad jag känner nu.

 

Jag känner att han är på väg bort, min bror. Att han till slut, går vidare, och lämnar oss som är kvar här. Han är på väg bort. Det gör mig ledsen. Jag vet dock att min bror inte skulle lämna min sida, min systers sida, om det inte var okej. Om det inte vore så att han har så stor tilltro på oss, och den framtid vi har framför oss, så skulle han inte gå.

 

Så det enkla faktum att det känns som att han är på väg bort, är en indikation på hur långt jag har kommit i livet, och vars mitt liv är på väg just nu. Inte bara jag såklart, utan även min syster. Han skulle aldrig lämna oss annars.

 

Det här är faktiskt ganska svårt och tungt att skriva om. Behöver nog inte säga att jag gråter en del just nu, ikväll.

 

Den största sorgen jag någonsin känt i mitt liv var över denna vackra människa. Jag saknar honom och jag kommer alltid sakna honom. Jag älskar honom och jag kommer alltid älska honom.

 

Jag kommer aldrig ha "älskat" honom. Han kommer aldrig ha varit min bror. Han ÄR min bror. Han är och han kommer alltid vara det. Han kommer alltid vara en av de mest betydelsefulla personerna i mitt liv. Simple as that.

 

Känner helt ärligt nu att jag inte får fram några fler ord just nu. Så jag lämnar det så.

 

Evig kärlek och saknad <3

 

Vila i frid underbara du -v-

 Can't find

Can't see the light

Can't see the tears that I cry

Can't figure out why

 

Tried to find, touch the sky

Tried to reach, say goodbye

But I got lost on the way

I got lost on the way..

 

Letting go, one step beyond the things that could be

One step further, beyond you and me

I could let go, I could go

But what's bothering me is that I'll never know

 

About you, I sadly, do not really care

I'm not sure if you're aware

That your life, does not, on me, make an impact at all

I just want that call

 

That will explain everything about you

The call that will reveal the truth

But I'm sure there is no reason to be found

I'm pretty sure all of your lies are hellbound

 

I'm sure there is nothing left worth to know

But without the closure, it's hard to let go..

 

[17.30] 3/9 - 2012