Aeonis

Totally fucking otroligt. Mycket som händer just nu. Mycket som jag inte förstår.
Det nya året kommer börja med massa frågetecken och blandade känslor.

Jag försöker tänka positivt. Just nu är jag lite för trött dock. Så måste vila stackars huvudet ett tag känner jag.

Kan inte ens skriva något vettigt just nu känner jag :P.

Jag är arg! Och nej, jag kan inte förklara.. Och jag är inte arg arg, typ förbannad arg. Jag är bara.. Grr. Arg! ^^

Jag tänker för mycket. Jag tänker för mycket på en viss sak.

Och du din jävel! Du gjorde mig arg :P. Ett ord. Ett endaste ord. Och jag blir arg! :S
Grrrrrr!

Vad ska jag göra?

Haha. Åh jag är så psycho! ^^

Det känns som att allting bara kommer på en gång. Och då menar jag inte att allting händer på en gång. Utan jag tänker mer på min ledsenhet.
Känns som att veckor, månader av press och stress och känslor har bestämt sig för att ploppa fram samtidigt just nu.

Ska jag vara helt ärlig så lipar jag som fan. Och jag förstår inte riktigt själv varför. För att jag har ingen stor anledning till det just nu. Men känns som att luften  bara gått ur mig. Känns som att min trötthet släppte fram jävlat allt. Brukar ha lite mera självdisciplin. Men just nu är det fan illa O.o

Jag borde försöka göra ett ryck och tänka positiva tankar. Men he är som knas i huvvet. O.o
Och jag känner att ja- jag kan rycka upp mig. Men samtidigt så känner jag mig så trött och tärd i kropp och själ, att det känns som att tårarna kan komma tillbaka närsomhelst under kvällen.

Ibland har man bara perioder när man måste få gråta ut sitt lilla fågelhjärta. Jag försöker att inte tänka på det som värsta grejjen eller som något negativt. Synd bara att den dagen skulle vara idag?.

Känner mig rätt fånig om jag ska vara helt ärlig också. Men.. Jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga om det :P.

Jag ska försöka iaf. Det hjälpte iaf att Sophie petade på mig. Kan säga att jag förstod inte varför det blev allt eller inget. Känner mig inte direkt som det smartaste fåret i flocken just nu O.o. Um.. Känner mig faktiskt rätt dum O.o.
Men.. Nu fan.. Nu ska jag rycka upp mig. Och bita i det sura äpplet. Men jag tror inte det är surt.
Skriver kanske sen :).

Kanske skulle försöka beskriva hur jag känner. För min egen skull dvs. Få ut det i ord. Det brukar hjälpa.
Fast just nu känner jag att jag vill bara prata med Elin och Sophie. Vill att dom ska säga något smart så jag mår lite bättre. Inte för att jag på riktigt tror det hjälper mig just nu. Tror inte det hjälper hur jag mår.

Det känns hopplöst just nu. Jag är trött. Men jag vill inte sova. Det känns helt enkelt bara konstigt i kroppen.
Jag tror jag ger upp. Jag är inte säker. Men jag tror jag ger upp.
Jag vet inte hur jag ska fixa det här?
Jag kan inte laga det som är fel. Jag kan inte ändra på det som är dåligt. Jag kan inte ljuga för mig själv heller.
Jag vet inte vad jag ska säga.

Kanske är totalt fel av mig. Kanske är totalt ologiskt. Kanske är totalt onödigt. Mycket möjligt att det är fel på mig. Men jag kan inte ändra på hur jag mår. Hur jag känner. Hur det känns för mig när du gör det du gör. Jag kan inte ändra på det.
Känner jag mig sviken, sårad, lurad.. Kan inte du säga förlåt? Kan inte du vara ärlig?
Varför blir du arg på mig? Som att det ska rättfärdiga det du gör. Du blir arg och helt plötsligt har jag inget att säga till om längre. Då behöver du inte säga sanningen. Då kan du ljuga och bli mer irriterad för att jag frågar?
Du får ursäkta. Men jag vet inte hur jag ska ta det. Jag menar. Jag är ledsen. Och du bara försvarar dig själv? Jag då? Bryr du dig inte om hur jag mår? Hur du fått mig att må? Taggarna utåt.. Jag förstår.. Men har inte du lärt dig något?

Orden bara rinner ur mig.. Ska sluta nu..


Ska sitta här ensam i ett par dagar.. Sen ska jag ha fest? Känns      inte        stabilt. Men känns inte direkt rätt heller att avboka den. Jag är förvirrad just nu. Jävligt förvirrad. Typiskt att saker ska hända just nu.

Typiskt att du ligger och sover. För den jag behöver prata med är egentligen du.
Men.. Du slutade prata med mig.. Du la dig och sov. Du gick upp till jobbet. Du kom hem.. Och du fortsatte inte prata med mig. Du lämnade det bakom på direkten. Som att det skulle försvinna. Och imorgon är förmodligen inte ett undantag.
Hur pratar man med någon som inte vill prata med en?
Han förstår inte hur nära gränsen jag känner mig. För att han ser det som en liten sak. Men han förstår inte. Det är just det. Han förstår inte. Och jag verkar inte kunna få han att förstå.

Är det dömt? Är det helt jävla dömt?

Trodde aldrig att en sådan grejj skulle kunna göra mig ledsen..
Men får inse än en gång att du ljugit för mig..

Är det värt det?

Kändes som att det var ett tag sen jag grät över något sånt här.
Och tror du jag vill gråta över en sådan sak?
Det låter ju som världens töntigaste grejj..

Kan du ljuga om det. Kan du gå bakom ryggen om det också.
Vad fan finns det då inte som du skulle kunna dölja för mig?

ARGH! Min tillit är fan både stampad och spottad på. Och jag kan inte ens skriva vad det gäller. För då skulle jag behöva dra hela historian. Och jag är inte ens säker på att ni skulle förstå.

Om du nu inte tänkt gå med på det.. Kan du inte bara säga det på en gång!? Typ: "Nej, Emma, jag tänker inte sluta med det" eller något liknande. Det kanske inte gör mig glad. Men att du går bakom ryggen på mig gör mig ledsen, sårad, förvirrad och förbannad!

Åååh.. Jag vill ju bara att allt ska vara bra.. Men hur fan ska det gå till?

Jag känner mig såå såå sååå liten. Och ful och otillräcklig. Och jag tycker egentligen inte att det är något större fel på mitt utseende egentligen.. Men när du gör så där.. Då vet jag fan inte vad jag ska tro vad du tycker om mig?

Hur fan kan man ens se någon som man påstår sig älska i ögonen när man går bakom ryggen på den personen OM och OM igen..

Och för guds skull.. Hoppas inte du kontrar med; "Men jag visste att det skulle såra dig" (Därför berättade jag inte). För jag hatar den repliken. Gör det inte från första början då?!?

OMG!

Hört talas om respekt? Vet du ens vad det är? Vad det innebär? Och vad man inte gör mot den man älskar/respekterar?



"My heart's at a low
I'm so much to manage
I think you should know that
I've been damaged...

I might look through your stuff
For what I don't want to find
Or I might just set you up
To see if you're all mine
I'm a little paranoid
From what I've been through"

TLC - Damaged
Lite emo kanske.. Men lev  med det..

Jag försöker komma på vad jag vill. Men jag kommer inte på något.

Osäkerheten spökar än. Hänger över mig som nån jävla skugga.

Och jag vet inte hur jag ska ta itu med den. Vad ska jag göra?

Det jag behöver är bekräftelse. Men jag kan inte be om den. Den är inte lika lätt att tro på då.

Så hur gör jag då? Sväljer jag bara ner mina hjärnspöken och "accepterar" att det är så. Att jag nojjar över ingenting. Att jag har inget att vara rädd för. Ska jag bara tro på det jag vill ska vara sant?

Givetvis så kommer jag ge det mera tid innan jag bestämmer mig. Men jag kan inte låta bli att fundera ibland ändå.

Ibland? Jag funderar massor, jämt hela tiden. Det är det som är min sjukdom. Jag tänker för mycket och gör för lite.
Men jag jobbar på det! Framsteg har gjorts!

Men ska jag vara ärlig så litar jag inte specielllt mycket på någon just nu. Och det är för att jag inte litar på mig själv heller. Jag har bra självkänsla. Men uselt självförtroende. Normalt sett går dom sakerna hand i hand. Men inte för mig. Tur jag har självkänslan iaf. Tur jag kan se mig själv i spegeln och tycka om den jag ser. Att veta att jag är en bra människa. Att jag förtjänar bra saker.

Nu återstår bara frågan om att skaffa sig bra saker. Eller rättare sagt. Trygga dom bra sakerna som jag har och bygga på dom.

Btw så tror jag att beskedet om jag kommer in på folkhögskola eller inte kommer i veckan. Spännande! :)

Lucky number seven! Det är mitt nummer det, jag är nämligen född den 7 något ^^.

Är såå sååå sååååååååå jäääävla less just nu.
Vem fan orkar ens försöka när den andra personen bara surar och gnäller och suckar hela jävla tiden. Och när man väl då ber den personen att bete sig för fan för man är så less att höra det. Ja, då blir den personen förbannad på en. Men jaja, tack för den. Jag som spenderat hela dagen med att köpa nya saker och inreda  din jävla lägenhet som du kallar den. Strykit gigantiska gardiner och till och med köpt blomjord. Blomjord! Vuxenpoäng plus typ 12 eller nå.
Och under den tiden. Vad får jag? Jag får gardinstångar som kastas i golvet och massa frust, pust och suck.
Är det ens konstigt att jag är irriterad?

Just nu måste jag bara säga det. FUCK YOU. Du beter dig som ett barn.. Okejj, jag kunde ha sagt det snällare. Men det är ju inte som att jag inte redan försökt få dig på bättre tankar idag.

Bilden är överdriven. Men gillar den ändå :P.

Jag älskar er: Elin och Sophie! Ni är så så såååå smarta.
Ni vet iaf vad jag menar! :D.

Jätteglad och jättetacksam,  jag kan nog finna min röst igen, det tror jag :).

Nu mår jag bättre! :)
Har duschat och tydligen lyckats skölja bort lite av det dåliga humöret. Eller så var det Mr. Lägenhetsinnehavare som gjorde mig glad. Jag vet inte.
Det jag däremot vet är att jag sjungit låtar från lejonkungen och "kyckling på fredag" låten om ni kommer ihåg den?

Sånt carefree stuff gör mig glad :).

Och nu lyssnar jag på låten från Skönheten och Odjuret, ni vet "Rörda av en ton.."-låten. Jag vet inte vad den heter :).

Otroligt fin låt och underbar film! Den har alltid varit min favorit av disneyfilmerna från när jag var liten ^^

Känner att jag måste se den snart igen. Var för länge sen nu. Vissa saker blir man aldrig för gammal för :).

Ja ni.. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska säga.. Det blev lite jobbigt igår så känner mig lite halvers idag.. Kanske bara ska sitta och spela hela dagen eller nå..
Jag vet att jag borde jobba på min osocialitet.. Men när det är så lätt att roa sig själv när man är ensam.. Då är det svårt O.o.

Vore lite roligare om någon ringde mig för en gångs skull och frågade om jag ville komma förbi eller dom hit.. Fast nästan ingen av mina vänner har varit här sen jag flyttade hit så, (februari). Tänkte göra en ändring på det genom att ha en liten fest här 6 December, (eftersom jag fyller år 7 December). 7 December är en söndag och är alltså inte lika rolig att partaya på :P.

Jag menar absolut inte att klaga eller så. Jag säger bara att det vore trevligt om det kunde hända :).

Mycket är ju faktiskt mitt fel. Som tidigare nämnt så har jag ju tvingats jobba på min osocialitet. Btw så har jag ingen aning om vars den kom från och varför den så envist vill stanna... O.o

Idag har det gått 3år sen min käre storebror dog.
Kan bara säga att jag saknar han något så fruktansvärt mycket och att det gör ont och är jobbigt just nu :S.

That's all.

R.I.P Petrus Engfors - I love you!

What's my plans? Trying to keep myself together O.o
Med andra ord så har jag inga planer. Är lite nojjig för hur denna dag kommer utveckla sig känslomässigt.

Men nu ska jag gå på stanis en liten svängis! :). Mr.Lägenhetsinnehavare ska ha ny vinterjacka och jag fick vara smakråd. Så snäll han är ;P.

- och dagen närmar sig.

FUCK säger jag bara.

Fredag kommer nog vara värst.. Jag vet inte dock hur lördag kommer se ut...

Jag kommer iaf att vara ett känslomässigt vrak och kommer nog inte vara bland folk. Skulle nog bli för jobbigt att hålla känslorna i schack. Och så vill man ju inte vara osocial och så. Vilket jag lär vara eftersom jag kommer att ha fullt upp att hålla mina känslor under kontroll.

Ska faktiskt erkänna att jag gråter just nu. Och att jag har en klump i magen och halsen. Paniken bara växer. Jag känner igen det allt för väl. Mitt hjärta kommer ihåg något som det helst av allt vill glömma. Men just den här tiden. Just den här tiden på året så kan den inte förneka sanningen.

Fuck vad jag hatar det!

^.. You're wrong. You're wrong...
I'm singing my song. My song. My song..

Robbie Williams - Strong

Gillar den låten :).

Funderar mycket på hur man definerar det där. Att vara stark? Jag har hört att jag är en stark människa. Men jag anser mig själv inte vara det. Jag överlever bara. Och jag gör det inte speciellt bra. Så är jag stark för att jag tagit mig igenom allt och jag fortfarande lever? Men jag har ju inte tagit mig igenom det. Jag lever bara fortfarande. Priset jag fick betala för det var högt. Så jag gör mitt bästa för varje dag att vara en bra människa. Att lära mig leva normalt.
Men det är svårt O.o

I wish you all the best luck ^^ !

Idag säger vi grattis till min kära bror som skulle blivit 25år gammal idag. Tyvärr så finns han ju ej hos oss längre så måste inflika ett R.I.P också. Saknar dig storebror!
*Kärlek* :)

^Så har jag ju då inte gått och lagt mig. Jag lyssnar på musik ^^. Jag älskar verkligen musik. Så så så underbart. Helt otroligt faktiskt :P.

Det är jobbigt att känna att man har så lite som är mitt.
Så så lite som är mitt eget.

Och egentligen ska det inte vara så. Men varför har det blivit så?

För du. DU kan inte sluta säga "min", "min" och "mitt".
Och allt som är kvar är så så lite. Och det är mitt eget.

Det är jobbigt att känna så..

Känner mig sådär emo nu igen. Skulle förmodligen kunna skriva massa långa och korta känslomässiga texter som försöker förklara hur jag känner. Men ni har förmodligen redan läst det en eller annan gång. Så jag tänkte hålla mig från att skriva något mer denna "dag". Borde hoppa in i duschen.. Ska nog bara lyssna på en låt eller två som inte gör att jag känner mig bättre. Men jag älskar musik och allt som den kan säga. Så det får bli så.

Godnatt på er alla får jag nog säga redan nu ^^

Angels and Airwaves - It hurts

System of a down: Chop Suey
Där har ni en gammal klassiker som vi lyssnade mycket på förr. Lyssnar fortfarande på den ibland.

Brukade ta en del av texten: "Angels deserve to die", och hade den skriven på.. lunar? Länge sen.. Hursomhelst så reagerade någon över hur "hemskt" det var av mig att skriva så. Haha. Fick kontra med; Texten går faktiskt så här: "I cry, when angels deserve to die". Taget ur sitt sammanhang som det heter ^^. Men jag var rätt emo på den tiden. Skar mig i armen och hade mig. You get the picture. Ärren är kvar, och så är även lärdomen från dom ^^.