En flock av drama-llamas
Jag har sagt det förut, till många människor, och jag kan säga det igen nu till er:
Folk vill ha på tok för mycket. Speciellt i sina relationer, det ska vara spänning, passion och drama till bristningsgränsen.
Och varför ska det vara så? Är det meningen att varje gång jag tänker på "min kära" så ska jag nästan spricka av alla känslor i mig, blandade känslor at that. För det gör jag inte. Det är lugnt och stillsamt han träder in i mina tankar, oftast skänker det mig ett gulligt litet leende på läpparna, men det är allt. Känner jag lite då?
Finns förmodligen någon som svarar ja på den frågan. Till er vill jag bara säga. Ni vill ha på tok för mycket från livet. Jag mår superbra utan allt drama, utan att det ska vara något hela tiden, (good and bad).
Man ska inte behöva kärleken hela tiden för att vara glad och lycklig. Den ska göra en så pass stark i sig själv att man känner glädjen och kärleken när man inte är med varandra också. Inte till den gräns då den blir jobbig. Utan bara sådär alldeles lagomt. Som jag känner det. Det där gulliga lilla leendet. Eller att jag inte kan låta bli att tänka varje gång jag är med om något "det där vill jag berätta för honom".
Folk försöker för mycket. Vill för mycket. Och det blir till slut för mycket för alla involverade. Jag tar det hellre lugnt. Det behöver inte vara så svårt faktiskt. Acceptera att äkta kärlek känns minsta lika bra när man är ifrån varandra som när man är med varandra. Är det inte så, så är det oftast uppmärksamhet och bekräftelse det som står i fokus. Tro mig, det är inte det som ska stå i fokus. Jag älskar inte honom för att han är underbar mot mig. Jag älskar honom för att han är underbar, punkt!
Mitt råd till andra är: Ta det lugnt. Stå still och andas ut ett tag. Det är oftast enklare än vad man tror. Tappa inte fokus på det som är viktigast i livet/relationen. Prata om det som är fel. Att ge tankar och känslor ord brukar hjälpa massor! :)
Jag har väldigt många bra och goda råd på lager när det kommer till kärlek också. Ms. Amatörproblemlösare = Jag. Så det är bara att fråga om det är något som ni undrar över/vill ha hjälp med. Folk påstår att jag är rätt smart ibland ^^.
Folk vill ha på tok för mycket. Speciellt i sina relationer, det ska vara spänning, passion och drama till bristningsgränsen.
Och varför ska det vara så? Är det meningen att varje gång jag tänker på "min kära" så ska jag nästan spricka av alla känslor i mig, blandade känslor at that. För det gör jag inte. Det är lugnt och stillsamt han träder in i mina tankar, oftast skänker det mig ett gulligt litet leende på läpparna, men det är allt. Känner jag lite då?
Finns förmodligen någon som svarar ja på den frågan. Till er vill jag bara säga. Ni vill ha på tok för mycket från livet. Jag mår superbra utan allt drama, utan att det ska vara något hela tiden, (good and bad).
Man ska inte behöva kärleken hela tiden för att vara glad och lycklig. Den ska göra en så pass stark i sig själv att man känner glädjen och kärleken när man inte är med varandra också. Inte till den gräns då den blir jobbig. Utan bara sådär alldeles lagomt. Som jag känner det. Det där gulliga lilla leendet. Eller att jag inte kan låta bli att tänka varje gång jag är med om något "det där vill jag berätta för honom".
Folk försöker för mycket. Vill för mycket. Och det blir till slut för mycket för alla involverade. Jag tar det hellre lugnt. Det behöver inte vara så svårt faktiskt. Acceptera att äkta kärlek känns minsta lika bra när man är ifrån varandra som när man är med varandra. Är det inte så, så är det oftast uppmärksamhet och bekräftelse det som står i fokus. Tro mig, det är inte det som ska stå i fokus. Jag älskar inte honom för att han är underbar mot mig. Jag älskar honom för att han är underbar, punkt!
Mitt råd till andra är: Ta det lugnt. Stå still och andas ut ett tag. Det är oftast enklare än vad man tror. Tappa inte fokus på det som är viktigast i livet/relationen. Prata om det som är fel. Att ge tankar och känslor ord brukar hjälpa massor! :)
Jag har väldigt många bra och goda råd på lager när det kommer till kärlek också. Ms. Amatörproblemlösare = Jag. Så det är bara att fråga om det är något som ni undrar över/vill ha hjälp med. Folk påstår att jag är rätt smart ibland ^^.
På tal om tidigare och annat
Funnit mig en text som typ förklarar det jag pratade om att inte räcka till ibland. Så här kan det faktiskt kännas ibland:
Det finns mer saker att säga om ämnet egentligen. Men nu sätter jag punkt. Hoppas ni förstår vad jag menar?
"And it hurts when you’re lonely
And I’m standing right beside you there
And it hurt when you told me
That you told me that you tried this on your own
Hope you never hurt
Hope you never cry
Hope you never lose your way tonight
Hope you never crumble
Hope you never fall
It hurts when you need me
And I can’t break your fall
It hurts when you can’t see
And it hurts"
And I’m standing right beside you there
And it hurt when you told me
That you told me that you tried this on your own
Hope you never hurt
Hope you never cry
Hope you never lose your way tonight
Hope you never crumble
Hope you never fall
It hurts when you need me
And I can’t break your fall
It hurts when you can’t see
And it hurts"
Hurt - Thousand Foot Krutch
Det finns mer saker att säga om ämnet egentligen. Men nu sätter jag punkt. Hoppas ni förstår vad jag menar?
Konstig lång och skum förklaring
Vet ni vad? Jag börjar mer och mer tappa intresset för min blogg. Och detta helt enkelt för att jag upptäckt att jag tycker mer om att prata om dom viktiga, djupa sakerna här i livet än att skriva dom. Detta gör att jag sällan orkar gå in på djupet, diskutera och förklara saker i bloggen. Detta i sin tur leder till en "ytlig" och väldigt vinklad blogg. Skriver bara liksom pang på vad jag känner här och nu, och ibland gör jag knappt det. Bara snuddar vid ämnet. Detta kan ibland leda till felaktiga tolkningar av mina texter. Så därför ber jag er att inte läsa in allt för mycket vid mitt skrivande. Det är så förenklat och snabbt skrivet så det är inte värt att läsa in saker i det. Det går oftast att förkorta så här, (menar i första hand texter som tar upp känslolivet), "jag är ledsen idag", "idag så spökar gamla minnen" & "idag är bara en sån där dag då det mesta känns bara blä".
En vacker dag kanske jag skriver på djupet hur mitt liv är, känns och ser ut. Men den dagen kommer nog dröja ett tag. Blir så fort less att skriva nuförtiden. Ber om ursäkt för det. Men sen så har min blogg aldrig handlat om något annat än just mig och det jag känner/upplever för tillfället. Min livshistoria och varför jag känner som jag gör får vänta till en annan dag. För det är så mycket.
Notera: Jag har en personlighetsstörning som gör att jag tar åt mig mer än vad man borde av diverse saker här i livet, detta är grundanledningen till min depression som varat nu i snart 5 år. Det går upp och ner, det är en jäkla berg och dalbana, men det är först och främst gamla saker som gör sig påminda dom dagar som jag är ledsen och nere. Det är dom gamla såren som spökar. Dom senaste åren förutom relationen som gjorde mer skada än nytta så har det faktiskt inte hänt så överdrivet mycket negativa saker, speciellt inte på vänner-fronten. Hjärnspöken kallas dom, det är dom som får mig att må dåligt oftast.
Så se det som en vana att inte ta åt er av mina negativa texter, det är bara saker som jag måste få bearbeta. Lika bra att förtydliga det åt er. Just nu är mitt liv okej, inte superbra, men jag har mycket själv att göra. Ibland orkar jag inte med hela tiden, då kommer dessa dåliga känslor fram och jag blir ledsen. Jag påminns av dom saker som jag varit med om tidigare och får svårare att orka med "just nu" och " just idag". Detta skiftar starkt från dag till dag, vecka till vecka.
Men det jag verkligen ville säga var: Jag uppfattar saker annorlunda. Jag känner saker annorlunda, jag reagerar annorlunda. För vi är inte helt lika, och jag har även ngt som puttar på olikheterna ytterligare. Det är bara jag. Och jag jobbar verkligen på för att vara lite mer som andra när det kommer till just känslor och reaktioner på dom.
Jag vill verkligen lägga det förflutna bakom mig, kunna gå framåt. Just nu känns det dock som att jag mest står nervöst och stampar på samma ställe, det förflutna har inte släppt taget. Men jag är redo att släppa taget om det nu iaf. Min uppväxt och de negativa saker som jag upplevt genom åren.
Skolan just nu är för mig första steget framåt. Men att släppa de gamla tankarna, låta dom gamla såren äntligen läka ihop går hand i hand med det. Och det kanske inte låter mycket. Men jag har fullt upp att få ordning på livet, jag lovar. Vissa dagar sviktar jag, så är det bara. Jag är en människa med massa bagage, och jag är inte ensam om det. Och det finns säkert folk som sköter det bättre än vad jag gör. Men jag gör det jag kan. Jag försöker verkligen. Jag vill växa och bli en bättre människa. Det är bara så.
Den stora frågan i slutet av dagen är för mig alltid: Hur ska jag orka med allt? Hur ska jag kunna räcka till?
Tvivel och sviktande självförtroende är något som jag får kämpa med rätt ofta. Gradvis så blir det bättre. Och tack till er som uppmuntrar mig & ger mig bekräftelse på att jag duger som jag är. Och att jag gör något bra här i världen, i livet. Det behövs verkligen ibland. Som sagt ibland blir man lite emo och det logiska tänkandet vägrar ta kraft.
En vacker dag kanske jag skriver på djupet hur mitt liv är, känns och ser ut. Men den dagen kommer nog dröja ett tag. Blir så fort less att skriva nuförtiden. Ber om ursäkt för det. Men sen så har min blogg aldrig handlat om något annat än just mig och det jag känner/upplever för tillfället. Min livshistoria och varför jag känner som jag gör får vänta till en annan dag. För det är så mycket.
Notera: Jag har en personlighetsstörning som gör att jag tar åt mig mer än vad man borde av diverse saker här i livet, detta är grundanledningen till min depression som varat nu i snart 5 år. Det går upp och ner, det är en jäkla berg och dalbana, men det är först och främst gamla saker som gör sig påminda dom dagar som jag är ledsen och nere. Det är dom gamla såren som spökar. Dom senaste åren förutom relationen som gjorde mer skada än nytta så har det faktiskt inte hänt så överdrivet mycket negativa saker, speciellt inte på vänner-fronten. Hjärnspöken kallas dom, det är dom som får mig att må dåligt oftast.
Så se det som en vana att inte ta åt er av mina negativa texter, det är bara saker som jag måste få bearbeta. Lika bra att förtydliga det åt er. Just nu är mitt liv okej, inte superbra, men jag har mycket själv att göra. Ibland orkar jag inte med hela tiden, då kommer dessa dåliga känslor fram och jag blir ledsen. Jag påminns av dom saker som jag varit med om tidigare och får svårare att orka med "just nu" och " just idag". Detta skiftar starkt från dag till dag, vecka till vecka.
Men det jag verkligen ville säga var: Jag uppfattar saker annorlunda. Jag känner saker annorlunda, jag reagerar annorlunda. För vi är inte helt lika, och jag har även ngt som puttar på olikheterna ytterligare. Det är bara jag. Och jag jobbar verkligen på för att vara lite mer som andra när det kommer till just känslor och reaktioner på dom.
Jag vill verkligen lägga det förflutna bakom mig, kunna gå framåt. Just nu känns det dock som att jag mest står nervöst och stampar på samma ställe, det förflutna har inte släppt taget. Men jag är redo att släppa taget om det nu iaf. Min uppväxt och de negativa saker som jag upplevt genom åren.
Skolan just nu är för mig första steget framåt. Men att släppa de gamla tankarna, låta dom gamla såren äntligen läka ihop går hand i hand med det. Och det kanske inte låter mycket. Men jag har fullt upp att få ordning på livet, jag lovar. Vissa dagar sviktar jag, så är det bara. Jag är en människa med massa bagage, och jag är inte ensam om det. Och det finns säkert folk som sköter det bättre än vad jag gör. Men jag gör det jag kan. Jag försöker verkligen. Jag vill växa och bli en bättre människa. Det är bara så.
Den stora frågan i slutet av dagen är för mig alltid: Hur ska jag orka med allt? Hur ska jag kunna räcka till?
Tvivel och sviktande självförtroende är något som jag får kämpa med rätt ofta. Gradvis så blir det bättre. Och tack till er som uppmuntrar mig & ger mig bekräftelse på att jag duger som jag är. Och att jag gör något bra här i världen, i livet. Det behövs verkligen ibland. Som sagt ibland blir man lite emo och det logiska tänkandet vägrar ta kraft.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Nu ska jag laga mat, bra, nyttig och hälsosam sådan, det kan jag lova. Om jag kan ge er inspiration och motivation för att förändra era liv, tänka mera positivt, leva mer sunt så blir jag superglad. Och jag vet att jag redan sått ett par frön i ett par huvven. Bara fråga om det är något ni funderar över eller något som ni vill ha hjälp med. Jag finns här, och det stärker mig när jag kan hjälpa andra. Då mår jag bättre med mig själv, så det är faktiskt så att ni även gör mig en tjänst om ni undrar över något :P.Emoooooooooh
Det känns verkligen som att känslorna inte riktigt hänger med. Som att jag inte hänger med.
Det känns som att jag alltid gör mitt bästa, men att jag i slutet av dagen ändå inte räcker till.
Det känns som att hela mitt liv så har folk alltid tagit mig för givet.
Och det jag ger, det får jag aldrig tillbaka.
Jag duger aldrig åt er.
Och jag förstår det verkligen inte.
Vad är det som är så annorlunda med mig?
Varför trampar ni alltid på mina känslor?
Varför skiter ni i mig?
Varför snackar ni skit bakom ryggen på mig?
Varför ljuger ni för mig?
Varför i hela fridens namn finns det bara 1 person som aldrig gjort det. Som alltid ställt upp. Som ändå är den person som säkert fått ta mest skit från mig. Varför står hon ensam på den listan?
Är det så jävla svårt att vara människa. Är det så jävla svårt att vara ärlig och respektera varandra. Är det så sjukt svårt att visa vanligt jävla folkvett?
Är det så svårt att tycka om mig, för den jag är. Inte för den jag kan vara, inte för den jag har varit. Utan för den jag är, här och nu, fel och brister till trots. Är det verkligen det?
Hos vem ligger felet? Varför duger jag aldrig åt er? När det inte finns något mer jag hellre vill. Bara vara den bästa som jag kan vara.
Just nu är jag väldigt känslosam, och jag tänker skylla på att det är "that time of the month", så då vet ni det. Jag kommer säkert vara mycket gladare imorgon igen. Så ni behöver inte oroa er, jag behöver bara ventilera.
För er som undrade vem min fasta punkt genom livet har varit så är det min syster. Hon har bitch-slappat mig ett par gånger, men det är fan inte mer än rätt. För hon har alltid funnits här för mig, och jag påstår att jag har gjort det jag kunnat. På gott och ont. I'm not a saint. Men det är ingen.
Det gör ont. Riktigt ont. För jag är en bra människa, det vet jag. Jag är snäll, generös, omtänksam, stundtals rolig, öppensinnad, varmhjärtad, fördomsfri, en bra lyssnare, ställer alltid upp om jag kan, vill alltid ställa upp om jag kan.
Duger jag åt er?
Det känns som att jag alltid gör mitt bästa, men att jag i slutet av dagen ändå inte räcker till.
Det känns som att hela mitt liv så har folk alltid tagit mig för givet.
Och det jag ger, det får jag aldrig tillbaka.
Jag duger aldrig åt er.
Och jag förstår det verkligen inte.
Vad är det som är så annorlunda med mig?
Varför trampar ni alltid på mina känslor?
Varför skiter ni i mig?
Varför snackar ni skit bakom ryggen på mig?
Varför ljuger ni för mig?
Varför i hela fridens namn finns det bara 1 person som aldrig gjort det. Som alltid ställt upp. Som ändå är den person som säkert fått ta mest skit från mig. Varför står hon ensam på den listan?
Är det så jävla svårt att vara människa. Är det så jävla svårt att vara ärlig och respektera varandra. Är det så sjukt svårt att visa vanligt jävla folkvett?
Är det så svårt att tycka om mig, för den jag är. Inte för den jag kan vara, inte för den jag har varit. Utan för den jag är, här och nu, fel och brister till trots. Är det verkligen det?
Hos vem ligger felet? Varför duger jag aldrig åt er? När det inte finns något mer jag hellre vill. Bara vara den bästa som jag kan vara.
Just nu är jag väldigt känslosam, och jag tänker skylla på att det är "that time of the month", så då vet ni det. Jag kommer säkert vara mycket gladare imorgon igen. Så ni behöver inte oroa er, jag behöver bara ventilera.
För er som undrade vem min fasta punkt genom livet har varit så är det min syster. Hon har bitch-slappat mig ett par gånger, men det är fan inte mer än rätt. För hon har alltid funnits här för mig, och jag påstår att jag har gjort det jag kunnat. På gott och ont. I'm not a saint. Men det är ingen.
Det gör ont. Riktigt ont. För jag är en bra människa, det vet jag. Jag är snäll, generös, omtänksam, stundtals rolig, öppensinnad, varmhjärtad, fördomsfri, en bra lyssnare, ställer alltid upp om jag kan, vill alltid ställa upp om jag kan.
Duger jag åt er?
Musik
"The last girl and the last reason to make this last for as long as I
could
The first kiss and the first time that I felt connected to anything
The weight of water the way you taught me
To look past everything I had ever learned
The final word in the final sentence you ever uttered to me was love"
Make This Go On Forever - Snow Patrol
Huvudvärk..
Jag finner fan inga ord för tillfället.
Ge mig ett täcke, något varmt och dricka och ett par tröstande ord.
En kram också när vi ändå är igång.
Jag skyller på att jag är trött och att det har hänt så mycket den senaste tiden. Folk verkar ju inte ha någon förståelse. Bara för att jag verkar glad oftast så betyder det ju inte att det är jobbigt som sate... Att inte ha ngt eget hem, folk som sviker, sen ska man ju orka med skolan och diverse annat också. Det tär på krafterna milt sagt. Oftast så klagar jag inte heller, egentligen. Men det finns stunder som denna då det verkligen känns tungt.
Överlever, det gör man alltid iaf så !
Ge mig ett täcke, något varmt och dricka och ett par tröstande ord.
En kram också när vi ändå är igång.
Jag skyller på att jag är trött och att det har hänt så mycket den senaste tiden. Folk verkar ju inte ha någon förståelse. Bara för att jag verkar glad oftast så betyder det ju inte att det är jobbigt som sate... Att inte ha ngt eget hem, folk som sviker, sen ska man ju orka med skolan och diverse annat också. Det tär på krafterna milt sagt. Oftast så klagar jag inte heller, egentligen. Men det finns stunder som denna då det verkligen känns tungt.
Överlever, det gör man alltid iaf så !
Just had to...
Jag är så less. Så jävla jävla less. Och det gör ont i själen. Och det är jobbigt.
Hur kan ni inte förstå det?
Hur kan inte ni fatta det? Hur fan kan ni inte se det?
Hur kan ni för ens en sekund tro att jag kan vara lycklig när ni inte mår bra?
Hur kan ni tro att jag orkar vara glad när det finns så mycket negativt runt omkring mig.
Hur ska jag orka styra upp mitt liv och leva bättre när ni sitter fast i eran skit?
Hur fan ska jag göra något egentligen?
Och ingenting jag gör hjälper. Och inget jag säger förändrar någonting. Och det gör så ont så ont. Förstår ni inte det?
Jag vet inte vad mer jag kan säga…
Spännande ! :)
Idag så händer det grejjer. Idag äger "den stora flytten" rum. Så kommer gå offline ett tag. Tills saker och ting är i ordning. Har extremt dåligt tidsbegrepp så har ingen aning om när det blir. Men förhoppningsvis redan ikväll/inatt. Jag är optimist, så det så ^^.
Jag lovar att jag är nervös också. Men det ska nog gå bra. Har underbara människor i min omgivning som backar upp mig. Tack så hemskt mycket till alla er som bryr sig :).
På tal om något helt annat så drömde jag en sjukt konstig dröm inatt. Det hände något väldigt jobbigt i den, mycket ledsamt var det. Men på något vänster och vis så stärker den här drömmen min vilja att lämna detta bakom mig. Detta förhållande har tagit mycket på mina krafter.
Men jag vill ändå säga tack till dig, Dounald. Jag tycker att du är en fin människa egentligen, trots allt det hemska som har hänt. Jag dömer ingen och jag är övertygad om att du kommer lyckas bättre nästa gång. Nu vart jag ju dock typ gråtfärdig av att tänka på det så.. Nu tänker vi på något annat ! :).
Hoppas iaf att alla får en mycket trevlig fredag och så uppdaterar jag så fort jag kan ^^.
Kram på er !
Jag lovar att jag är nervös också. Men det ska nog gå bra. Har underbara människor i min omgivning som backar upp mig. Tack så hemskt mycket till alla er som bryr sig :).
På tal om något helt annat så drömde jag en sjukt konstig dröm inatt. Det hände något väldigt jobbigt i den, mycket ledsamt var det. Men på något vänster och vis så stärker den här drömmen min vilja att lämna detta bakom mig. Detta förhållande har tagit mycket på mina krafter.
Men jag vill ändå säga tack till dig, Dounald. Jag tycker att du är en fin människa egentligen, trots allt det hemska som har hänt. Jag dömer ingen och jag är övertygad om att du kommer lyckas bättre nästa gång. Nu vart jag ju dock typ gråtfärdig av att tänka på det så.. Nu tänker vi på något annat ! :).
Hoppas iaf att alla får en mycket trevlig fredag och så uppdaterar jag så fort jag kan ^^.
Kram på er !
Känslor :S
Seriöst.. Denna låt.. Sjukt bra.
James Morrison - Broken Strings alltså.. Lipar som ett litet barn typ.. Snacka om att texten träffar en punkt just nu!
"It tears me up
I try to hold on but it hurts too much
I try to forgive but it's not enough to make it all okay
You can't play on broken strings
You can't feel anything that your heart don't want to feel
I can't tell you something that ain't real
Oh
The truth hurts and a lie's worse
How can I give anymore when I love you a little less than before"
James Morrison - Broken Strings alltså.. Lipar som ett litet barn typ.. Snacka om att texten träffar en punkt just nu!
"It tears me up
I try to hold on but it hurts too much
I try to forgive but it's not enough to make it all okay
You can't play on broken strings
You can't feel anything that your heart don't want to feel
I can't tell you something that ain't real
Oh
The truth hurts and a lie's worse
How can I give anymore when I love you a little less than before"
Hello där ^^
Tekniskt sett så borde man gå och lägga sig. Sjukt trött, det är jag. Men samtidigt så är jag extremt skeptisk, kommer jag verkligen att sova hela natten om jag går och lägger mig nu? Så tänkte sitta uppe åtminstone ett par timmar till iaf. Kan säkert finna något att fördriva tiden med. Bubble Shooter om inte annat, knarkar typ det spelet x).
Förutom diverse sjukdomskänslor så har detta iaf varit en mycket trevlig helg ^^. Stillsamt umgänge och min första nyktra helg på 2 månader. Kändes som att det var på tiden :P.
Kan säga att jag mår bättre känslomässigt sett iaf. That's nice ^^. Nu återstår dock att ta itu med flytten igen under veckan. Mycket blandade känslor på den fronten. Tur man har sin kära syster som backar upp och stöttar en genom det svåra. Thank you for that Mari :).
När jag flyttat så kommer jag äntligen känna mig fri. Fri från känslor, fri från lögner, fri från tvång och massa annat. Dock även äntligen fri att sörja, att släppa taget och gå vidare. Det lär nog vara rätt så tungt från början. Men får tvinga Mari att sysselsätta mig och hålla tankarna på annat håll så man inte deppar ihop totalt :P.
I have an idea, vi får pyssla ! Du vet att jag älskar att pyssla syster ;D.
Nu fastnade jag i mitt skrivande igen :P
Förutom diverse sjukdomskänslor så har detta iaf varit en mycket trevlig helg ^^. Stillsamt umgänge och min första nyktra helg på 2 månader. Kändes som att det var på tiden :P.
Kan säga att jag mår bättre känslomässigt sett iaf. That's nice ^^. Nu återstår dock att ta itu med flytten igen under veckan. Mycket blandade känslor på den fronten. Tur man har sin kära syster som backar upp och stöttar en genom det svåra. Thank you for that Mari :).
När jag flyttat så kommer jag äntligen känna mig fri. Fri från känslor, fri från lögner, fri från tvång och massa annat. Dock även äntligen fri att sörja, att släppa taget och gå vidare. Det lär nog vara rätt så tungt från början. Men får tvinga Mari att sysselsätta mig och hålla tankarna på annat håll så man inte deppar ihop totalt :P.
I have an idea, vi får pyssla ! Du vet att jag älskar att pyssla syster ;D.
Nu fastnade jag i mitt skrivande igen :P
Svammlo!
Det är dags att släppa fram det. Och gå förbi det.
Dags att släppa taget. Dags att inse att även om det förflutna format mig så är det jag som väljer vem jag vill vara idag. Dags att förstå att det är okejj. Alla tårar, all smärta. Det är okejj, men det är dags att gå vidare.
Det skrämmer mig så in i helvete mycket.
Barndomen är väl till för att komma ihåg?
Men inte min, inte min.
Jag har ingen stabil grund att stå på. Jag måste skapa den själv.
Jag fastnade totalt i något annat. Så ni får ursäkta mig medans jag gör klart det ^^.
Dags att släppa taget. Dags att inse att även om det förflutna format mig så är det jag som väljer vem jag vill vara idag. Dags att förstå att det är okejj. Alla tårar, all smärta. Det är okejj, men det är dags att gå vidare.
Det skrämmer mig så in i helvete mycket.
Barndomen är väl till för att komma ihåg?
Men inte min, inte min.
Jag har ingen stabil grund att stå på. Jag måste skapa den själv.
Jag fastnade totalt i något annat. Så ni får ursäkta mig medans jag gör klart det ^^.
grr...
Åh jag blir så irriterad när mamma kommer förbi ! Hon är alltid bara full och svammlar.. Sjukt störigt att behöva rätta henne hela tiden. Om hon nu bara varit en vimsig människa av naturen, så fine. Men det är just det när jag vet att hon är så mycket smartare egentligen, då kan jag inte låta bli att bli irriterad på henne.
Blä säger jag bara !
Blä säger jag bara !
Och så var måndag nästan slut :P
Blandade känslor som sate ! O.o
Vad ska jag göra riktigt? Hm hm hm hm hmmmmmm ! ^^
Jag vet. Svammel som vanligt. Men jag är förvirrad.. Och jag vet att jag tenderar att få det fel. Tro för mycket. Inbilla mig saker... Bla bla bla... Personlighetsstörning som fuckar till det i hjärnbarken.. Hm.. Jag tar avstånd. Tar det chill och försöker klura ut vad jag känner om du ^^. Och sen får vi väl se :).
Har dock haft rätt kul på Facebook idag. Skrev i någon random tråd i en grupp. Och fick rätt roliga otrevliga svar. Jag tyckte mest det var som kul att skriva tillbaka liksom ^^. Haha. Ni skulle sett det :). Hann bli kallad både ett freak, bitch, lesbisk och så var det någon som tyckte att jag borde göra ett sex-change ^^. Hilarious ! :D
Sitter än en gång och lyssnar på käre Absolute Music och försöker reda ut trasslet i huvvet. Ska nog lägga en patiens. Det är rätt rogivande.. Om man inte är en dålig förlorare dvs :P.
Vad ska jag göra riktigt? Hm hm hm hm hmmmmmm ! ^^
Jag vet. Svammel som vanligt. Men jag är förvirrad.. Och jag vet att jag tenderar att få det fel. Tro för mycket. Inbilla mig saker... Bla bla bla... Personlighetsstörning som fuckar till det i hjärnbarken.. Hm.. Jag tar avstånd. Tar det chill och försöker klura ut vad jag känner om du ^^. Och sen får vi väl se :).
Har dock haft rätt kul på Facebook idag. Skrev i någon random tråd i en grupp. Och fick rätt roliga otrevliga svar. Jag tyckte mest det var som kul att skriva tillbaka liksom ^^. Haha. Ni skulle sett det :). Hann bli kallad både ett freak, bitch, lesbisk och så var det någon som tyckte att jag borde göra ett sex-change ^^. Hilarious ! :D
Sitter än en gång och lyssnar på käre Absolute Music och försöker reda ut trasslet i huvvet. Ska nog lägga en patiens. Det är rätt rogivande.. Om man inte är en dålig förlorare dvs :P.
Berättelser om mig:
Mjaha. Då var man tillbaka vid datorn.. Funderar på om jag ska gnälla över helt orelaterade oviktiga saker. Ilandsproblem brukar få mig att må bättre. Att bara få låtsas ett tag som att mina värsta problem är folk som är störiga på msn till exempel. Men egentligen.. Definera ordet problem?
Är det bara jag som blir lite smått irriterad på folk som hade en bra uppväxt men ändå mår psykiskt dåligt? Typ, hej jag hade allt men mina föräldrar gav mig lite/ingen uppmärksamhet. Detta gjorde mig ledsen och osäker typ. Mjaha.. Vi som inte hade ngt och dålig om ens någon uppmärksamhet från mamma/pappa? Min mamma sa till mig att inte gråta så högt för att det störde henne när hon såg på tv. Och jag hade ingen dator eller något att söka tillflykt till.. Det var väl böcker i sånna fall. Ensam på sitt rum med böcker. För vänner hade jag knappt ingen av. Iaf inte av den sorten som brukade höra av sig.
Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk berättar om sin så kallade dåliga uppväxt. Snacka om att ha tagit saker för givet liksom.
Skulle kunna utveckla ämnet ännu mer men känner inte att jag riktigt orkar. Jag tror ni förstår vad jag menar iaf?
Det är nå fel på folk idag. Så är det bara ! O.o
Haha. Detta är då jag när jag var 16. Den enda bilden jag har på datorn från när jag var en liten liten skit ;).
Är det bara jag som blir lite smått irriterad på folk som hade en bra uppväxt men ändå mår psykiskt dåligt? Typ, hej jag hade allt men mina föräldrar gav mig lite/ingen uppmärksamhet. Detta gjorde mig ledsen och osäker typ. Mjaha.. Vi som inte hade ngt och dålig om ens någon uppmärksamhet från mamma/pappa? Min mamma sa till mig att inte gråta så högt för att det störde henne när hon såg på tv. Och jag hade ingen dator eller något att söka tillflykt till.. Det var väl böcker i sånna fall. Ensam på sitt rum med böcker. För vänner hade jag knappt ingen av. Iaf inte av den sorten som brukade höra av sig.
Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk berättar om sin så kallade dåliga uppväxt. Snacka om att ha tagit saker för givet liksom.
Skulle kunna utveckla ämnet ännu mer men känner inte att jag riktigt orkar. Jag tror ni förstår vad jag menar iaf?
Det är nå fel på folk idag. Så är det bara ! O.o
Haha. Detta är då jag när jag var 16. Den enda bilden jag har på datorn från när jag var en liten liten skit ;).
Lite olika svammel
Goddag goddag :). Hur står det till med alla?
Först av allt vill jag bara säga att Facebook kan bjuda på många överaskningar :). Blev kontaktad häromdagen av en av mina halvsystrar som jag aldrig känt. Och nu surrar vi på msn ^^. Kul !
Fastnat för en låt: Michelle Branch - All you wanted. Tycker den är mycket fin. Såg på en Final Fantasy VIII amv på youtube med den här låten. Har faktiskt hittat en hel del bra musik via amv's på youtube ^^. Har faktiskt lagt upp två amv's själv som min syster har gjort. Den ni ! ^^
Jag är trött idag igen. Klart att jag inte skulle somna förrens 6 igen. Helt hopplöst. Jag är jättetrött ända tills jag går i sängen. Väl där kan jag inte slappna av och somna förrens jag är själv :S. Just typiskt. Får försöka komma på en lösning snart tror jag nog.
Nu funderar jag på vad man skulle ha gjort idag.. Inget som vanligt? ^^. Mari är då busy till 17 idag.. Hm hm hm. Kanske ska spela något, förutom Shadow Hearts då.
Lämnade datorn ett tag.. Det här inlägget har tagit längre än en timma att skriva :P.
Pratade med Donne om allt som är skit just nu. Arbetsmarknadssituationen är helt hopplös. Jag känner folk som måste flytta från sina drömlägenheter för att dom förlorar sina jobb och har inte råd längre. Folks drömmar kraschas till höger och vänster. Och jag känner att jag kan verkligen inte vara glad när jag tänker på allt det här.
Känner ingen som glider på en räkmacka just nu.. Hör bara talas om folks problem hela tiden.
Fram till nu har jag hållt mig från att gråta när det gäller ekonomi, arbete och bostad.. Men det här var fan droppen. När det bara är jag som har det dåligt, så fine, jag är rätt van om man nu får låta så hemsk. Men när folk runtomkring har det svårt. Då går det inte.
Jag skulle behöva en major pick-me-up just nu ! Och den ska fasiken vara stor för att det ska betyda något O.o
Nu ska jag tanka senaste Desperate Housewives och Greys Anatomy. I need it. Och en dusch. Det kanske känns bättre sen.
Ha det bra alla ni som kan ffs. Jag blir så ledsen av att veta att ni har det svårt :/.
Först av allt vill jag bara säga att Facebook kan bjuda på många överaskningar :). Blev kontaktad häromdagen av en av mina halvsystrar som jag aldrig känt. Och nu surrar vi på msn ^^. Kul !
Fastnat för en låt: Michelle Branch - All you wanted. Tycker den är mycket fin. Såg på en Final Fantasy VIII amv på youtube med den här låten. Har faktiskt hittat en hel del bra musik via amv's på youtube ^^. Har faktiskt lagt upp två amv's själv som min syster har gjort. Den ni ! ^^
Jag är trött idag igen. Klart att jag inte skulle somna förrens 6 igen. Helt hopplöst. Jag är jättetrött ända tills jag går i sängen. Väl där kan jag inte slappna av och somna förrens jag är själv :S. Just typiskt. Får försöka komma på en lösning snart tror jag nog.
Nu funderar jag på vad man skulle ha gjort idag.. Inget som vanligt? ^^. Mari är då busy till 17 idag.. Hm hm hm. Kanske ska spela något, förutom Shadow Hearts då.
Lämnade datorn ett tag.. Det här inlägget har tagit längre än en timma att skriva :P.
Pratade med Donne om allt som är skit just nu. Arbetsmarknadssituationen är helt hopplös. Jag känner folk som måste flytta från sina drömlägenheter för att dom förlorar sina jobb och har inte råd längre. Folks drömmar kraschas till höger och vänster. Och jag känner att jag kan verkligen inte vara glad när jag tänker på allt det här.
Känner ingen som glider på en räkmacka just nu.. Hör bara talas om folks problem hela tiden.
Fram till nu har jag hållt mig från att gråta när det gäller ekonomi, arbete och bostad.. Men det här var fan droppen. När det bara är jag som har det dåligt, så fine, jag är rätt van om man nu får låta så hemsk. Men när folk runtomkring har det svårt. Då går det inte.
Jag skulle behöva en major pick-me-up just nu ! Och den ska fasiken vara stor för att det ska betyda något O.o
Nu ska jag tanka senaste Desperate Housewives och Greys Anatomy. I need it. Och en dusch. Det kanske känns bättre sen.
Ha det bra alla ni som kan ffs. Jag blir så ledsen av att veta att ni har det svårt :/.
Dröm sött ! ^^
Tänkte faktiskt försöka skriva något vettigt men inser att jag orkar inte.
Av någon anledning så är jag fortfarande ledsen. Seriöst. Jag skulle kunna svammla en del om det just nu. Men skippar det för jag vill inte att folk ska tänka vissa saker, tro vissa andra.
Jag är ju som sagt kung på att trycka bak och förneka och sedan le :).
Men du. Om jag någonsin skulle träffa dig. Då skulle jag säga ett och annat till dig ! Och förmodligen inte alls det du tror. Men men. Om vi någon talas vid så ska jag berätta hur det ligger till.
Godnatt på er småhuvven :).
Av någon anledning så är jag fortfarande ledsen. Seriöst. Jag skulle kunna svammla en del om det just nu. Men skippar det för jag vill inte att folk ska tänka vissa saker, tro vissa andra.
Jag är ju som sagt kung på att trycka bak och förneka och sedan le :).
Men du. Om jag någonsin skulle träffa dig. Då skulle jag säga ett och annat till dig ! Och förmodligen inte alls det du tror. Men men. Om vi någon talas vid så ska jag berätta hur det ligger till.
Godnatt på er småhuvven :).
Lite emo I thinks^
Jag har inte gett mig själv speciellt mycket tid för att sörja. Det gör jag sällan. Och det är inge bra. Att bara trycka undan, förytliga och förneka. Nej nej. Så ska man inte göra ! Synd att jag är typ bäst på det?
Och det som är riktigt lustigt, det är att folk runtomkring mig tror att jag typ ofta släpper ut mina känslor, och gråter och har mig. Haha. Vilket skämt. Om jag gråter. Då får jag dåligt samvete för att jag gör det. Speciellt om någon annan råkar veta om / vara där när man är ledsen. För jag är inte van att få stöd, uppmuntran. Inte ofta jag får höra att det är "okej" att gråta. Att man måste få göra det ibland. Och ibland lite oftare. Man måste få sörja och släppa ut sina känslor för att gå vidare.
Nej jag är van att få höra att jag; överdriver, är dramatisk, är inte normal, behöver hjälp osv.
Det här ett tidigare inlägg som jag skrev som handlar delvis om det jag pratar om just nu; http://aeonis.blogg.se/2008/august/fck-that.html
Inte ens när jag träffar en läkare kan jag sluta säga att; "men det är inte så illa". Det står t.o.m i en diagnos att jag förytligar. Det är som en sjukdom. Jag är expert på att trycka saker bakåt. Och le, och säga att det är fint. Jag är optimist till den grad att jag själv inte mår bra av det. Jag är nog rätt naiv också. Tror alltid såå mycket mer om folk än vad jag borde.
Men skulle jag för en gångs skull svikta, då ska jag "inte vara så negativ ju!". Haha. Känns som att livet är ett skämt för det mesta. Men vet ni vad? Jag ska inte klaga.
Jag ska lyssna på musik ett tag. Och jag kommer förmodligen fortsätta gråta lite. Men för en gångs jävla skull tänker jag säga att det är okej. För det är det. Kom nyligt ur ett väldigt dåligt förhållande. Med en väldigt självisk person, och jag gav så mycket mer än vad jag borde ha gjort. Och jag sitter i hans lägenhet, och jag är den enda med ett brustet hjärta för tillfället. Och inte har jag någonstans att ta vägen. Och jag vet inte alls vad jag ska riktigt göra med mitt liv just nu.
Just nu är det okej för mig att gråta. Det gör inte mig negativ. Det gör inte mig svag. Det gör mig starkare. Det lär mig saker. Det är en nödvändig del av livet om du frågar mig. We all make mistakes, jag gör lite fler än dom flesta kanske. Men det kommer en dag imorgon också. Btw. Ingen sympati vill jag ha heller. Det är inte så. Söker nog bara en mer neutral inställning till det?
Det kan vara riktigt illa att vara ledsen. Men seriöst. Skulle ni ha levt det senaste året som jag gjort, då skulle ni nog också gråta en skvätt.
Imorgon kommer jag att le och försöka igen. Så är det. Dag för dag. Bara att ställa sig upp igen :).
Och det som är riktigt lustigt, det är att folk runtomkring mig tror att jag typ ofta släpper ut mina känslor, och gråter och har mig. Haha. Vilket skämt. Om jag gråter. Då får jag dåligt samvete för att jag gör det. Speciellt om någon annan råkar veta om / vara där när man är ledsen. För jag är inte van att få stöd, uppmuntran. Inte ofta jag får höra att det är "okej" att gråta. Att man måste få göra det ibland. Och ibland lite oftare. Man måste få sörja och släppa ut sina känslor för att gå vidare.
Nej jag är van att få höra att jag; överdriver, är dramatisk, är inte normal, behöver hjälp osv.
Det här ett tidigare inlägg som jag skrev som handlar delvis om det jag pratar om just nu; http://aeonis.blogg.se/2008/august/fck-that.html
Inte ens när jag träffar en läkare kan jag sluta säga att; "men det är inte så illa". Det står t.o.m i en diagnos att jag förytligar. Det är som en sjukdom. Jag är expert på att trycka saker bakåt. Och le, och säga att det är fint. Jag är optimist till den grad att jag själv inte mår bra av det. Jag är nog rätt naiv också. Tror alltid såå mycket mer om folk än vad jag borde.
Men skulle jag för en gångs skull svikta, då ska jag "inte vara så negativ ju!". Haha. Känns som att livet är ett skämt för det mesta. Men vet ni vad? Jag ska inte klaga.
Jag ska lyssna på musik ett tag. Och jag kommer förmodligen fortsätta gråta lite. Men för en gångs jävla skull tänker jag säga att det är okej. För det är det. Kom nyligt ur ett väldigt dåligt förhållande. Med en väldigt självisk person, och jag gav så mycket mer än vad jag borde ha gjort. Och jag sitter i hans lägenhet, och jag är den enda med ett brustet hjärta för tillfället. Och inte har jag någonstans att ta vägen. Och jag vet inte alls vad jag ska riktigt göra med mitt liv just nu.
Just nu är det okej för mig att gråta. Det gör inte mig negativ. Det gör inte mig svag. Det gör mig starkare. Det lär mig saker. Det är en nödvändig del av livet om du frågar mig. We all make mistakes, jag gör lite fler än dom flesta kanske. Men det kommer en dag imorgon också. Btw. Ingen sympati vill jag ha heller. Det är inte så. Söker nog bara en mer neutral inställning till det?
Det kan vara riktigt illa att vara ledsen. Men seriöst. Skulle ni ha levt det senaste året som jag gjort, då skulle ni nog också gråta en skvätt.
Imorgon kommer jag att le och försöka igen. Så är det. Dag för dag. Bara att ställa sig upp igen :).
Bed-time
Känns som att det händer på tok för mycket och på tok för lite, samtidigt. Hur nu det går till.
Önskar jag kunde hitta en bättre balans bara.
Är väl det som man ska försöka träna på nu då. Balansera. Tänka efter. Inte stressa.
I början av dagen var jag rätt lugn. Nu verkar jag ha "dagen efter-ångest" som det kallas. Konstigt. Hoppas jag mår bättre imorgon iaf. Nu ska jag försöka ta mig ner i sängen och kanske läsa lite. Men förhoppningsvis så vill jag bara sova på en gång, och fixar att somna.
Vi höres. Ta hand om er ! :)
Önskar jag kunde hitta en bättre balans bara.
Är väl det som man ska försöka träna på nu då. Balansera. Tänka efter. Inte stressa.
I början av dagen var jag rätt lugn. Nu verkar jag ha "dagen efter-ångest" som det kallas. Konstigt. Hoppas jag mår bättre imorgon iaf. Nu ska jag försöka ta mig ner i sängen och kanske läsa lite. Men förhoppningsvis så vill jag bara sova på en gång, och fixar att somna.
Vi höres. Ta hand om er ! :)
Nighty-time ^^
Jisses vad jag är trött idag. Helt otroligt. Och samtidigt så har jag så sjukt mycket att tänka på. Det är jobbigt milt sagt :S.
Vet inte riktigt alls hur jag ska reda ut röran O.o
Haha. Men vad ska man säga? Vore väl inte lika roligt om inte livet vore komplicerat ? ^^
Nej nej. Jag ska nog komma på något ska ni se. Lösningar finns alltid, vissa bättre än andra dock :P.
Slut för idag. Nu ska jag lägga mig och sova ! ^^
Vet inte riktigt alls hur jag ska reda ut röran O.o
Haha. Men vad ska man säga? Vore väl inte lika roligt om inte livet vore komplicerat ? ^^
Nej nej. Jag ska nog komma på något ska ni se. Lösningar finns alltid, vissa bättre än andra dock :P.
Slut för idag. Nu ska jag lägga mig och sova ! ^^
Bla bla bla -
Skulle behöva släppa ut lite känslor. Få ur mig en del av allt som snurrar i huvudet. Men jag kommer inte på något bra sätt tyvärr. Gråta lät ju inte så kul.. Ha sönder något? Haha... Har inget som jag vill ha sönder iaf så ^^.
Men skulle verkligen behöva ett utlopp. Jag undrar om lite sömn skulle hjälpa? Men då måste man ju kunna slappna av så pass mycket att man kan sova.. Hm..
Positiv ! Jag är det, jag lovar... Hehe... Ibland iaf.. Men vad fan. Jag förstår så lite just nu ^^.
Ahja. Nog svammel för en dag tror jag. Ska försöka få mina tankar att snurra runt till något vettigt tror jag.
Tills vi hörs igen - take care !
Men skulle verkligen behöva ett utlopp. Jag undrar om lite sömn skulle hjälpa? Men då måste man ju kunna slappna av så pass mycket att man kan sova.. Hm..
Positiv ! Jag är det, jag lovar... Hehe... Ibland iaf.. Men vad fan. Jag förstår så lite just nu ^^.
Ahja. Nog svammel för en dag tror jag. Ska försöka få mina tankar att snurra runt till något vettigt tror jag.
Tills vi hörs igen - take care !
