I've got these dreams...
Stakes are high
I can fly
With my eyes closed
Both hands tied
I can fly and I,
Lord I can fly and I will
Dreams - Sense Field
Känslo-urladdning nr.2 är ur systemet nu. Herregud vad trött jag är. I kropp, själ och hjärta. Känns som att jag har feber också. En riktigt dålig dag helt enkelt.
Jag grät över dig, fast jag sa att jag inte skulle. Men jag kan inte låta bli ändå. Kände till slut att jag borde säga som det är, precis som det är. Allt allt som jag hållt inom mig dom senaste veckorna. Men i sista sekund drar jag mig ur. Slänger på ett leende och lider i tystnad. Skulle behöva en vän. Skulle behöva dig. Men vars är du nu igen? Inte här för mig i alla fall. Fast än du sa att du skulle. Och gud vad jag tjatar nu. Upprepar mig. Som fan. Men men. Ibland måste man få älta lite I suppose..
Jag har vänner. Men. Det är dig som jag vill prata med. Det är dig som jag vill vara med. Dom andra är en hjälp, ett stöd. Men.. Det är ju dig som jag egentligen behöver. Vill inte känna så här. Vill att du ska göra så att allt känns bättre. Men det kanske du inte kan, såklart. Men det skulle nog hjälpa en del i alla fall. Om inte annat för processen att gå vidare och läka. Jag vet inte. Kanske det skulle göra saker värre.
Det är just det. Jag vet ingenting. Inget. Du hjälper inte till heller eftersom du knappt pratar med mig längre.
För att återknyta till låttexten som jag valt till detta inlägg. Jag rycker alltid upp mig och livet fortsätter gå framåt. Jag är stark, I can do this. Det är ingen fara. Men det är jobbigt just nu. Efter regn kommer solsken, visst var det så? Jamen självklart ! Det vet jag också. Så då vet ni att det är ingen större fara med mig. Har som sagt verkligen en riktigt dålig dag bara.
Jag skulle vilja säga godnatt, för jag är som sagt trött till tusen. Men tänker inte ens försöka sova på ett tag, vad är poängen liksom? :P Men ändå. Skriver imorgon igen !
En härligt konstig bild. måste man ju som gilla lite ^^
I can fly
With my eyes closed
Both hands tied
I can fly and I,
Lord I can fly and I will
Dreams - Sense Field
Känslo-urladdning nr.2 är ur systemet nu. Herregud vad trött jag är. I kropp, själ och hjärta. Känns som att jag har feber också. En riktigt dålig dag helt enkelt.
Jag grät över dig, fast jag sa att jag inte skulle. Men jag kan inte låta bli ändå. Kände till slut att jag borde säga som det är, precis som det är. Allt allt som jag hållt inom mig dom senaste veckorna. Men i sista sekund drar jag mig ur. Slänger på ett leende och lider i tystnad. Skulle behöva en vän. Skulle behöva dig. Men vars är du nu igen? Inte här för mig i alla fall. Fast än du sa att du skulle. Och gud vad jag tjatar nu. Upprepar mig. Som fan. Men men. Ibland måste man få älta lite I suppose..
Jag har vänner. Men. Det är dig som jag vill prata med. Det är dig som jag vill vara med. Dom andra är en hjälp, ett stöd. Men.. Det är ju dig som jag egentligen behöver. Vill inte känna så här. Vill att du ska göra så att allt känns bättre. Men det kanske du inte kan, såklart. Men det skulle nog hjälpa en del i alla fall. Om inte annat för processen att gå vidare och läka. Jag vet inte. Kanske det skulle göra saker värre.
Det är just det. Jag vet ingenting. Inget. Du hjälper inte till heller eftersom du knappt pratar med mig längre.
För att återknyta till låttexten som jag valt till detta inlägg. Jag rycker alltid upp mig och livet fortsätter gå framåt. Jag är stark, I can do this. Det är ingen fara. Men det är jobbigt just nu. Efter regn kommer solsken, visst var det så? Jamen självklart ! Det vet jag också. Så då vet ni att det är ingen större fara med mig. Har som sagt verkligen en riktigt dålig dag bara.
Jag skulle vilja säga godnatt, för jag är som sagt trött till tusen. Men tänker inte ens försöka sova på ett tag, vad är poängen liksom? :P Men ändå. Skriver imorgon igen !
En härligt konstig bild. måste man ju som gilla lite ^^
Every time I tried to pick you up like falling sand
As soon as I pick it up it runs away from my clutching hands
There's nothing else I can really do
There's nothing else I can really do
There's nothing else I can really do... at all
A Letter To Elise - Sense Field (The Cure cover)
But I let the dream go..
Dagens theme-song me thinks. Texten passade oerhört bra för stunden.
Så vad är det med idag då? Ja ni. Massa. Egentligen inte så mycket alls. Som vanligt.
Skola, drog mig upp imorse fast hela kroppen skrek nej. Skolan var som skolan är, den har sina intressanta stunder men är för det mesta ganska seg och ibland lite tråkig. Jag var ju dock segast som vanligt. Självklart så sov jag ju as-dåligt i natt. Att jag ens orkar förvänta mig något annat. Så jag har redan hunnit vara frustrerad idag för att jag förmodligen inte kommer få sova bra nu i natt. Vilket suger ganska hårt.
Min kropp hade ett litet breakdown idag. Satt och grät som en liten bebis medans det gjorde ont på insidan av kroppen. Äcklig känsla. Mina känslor var också all over the place. Tror jag inte tagit mig tid att gråta och bearbeta lite saker den senaste tiden, och då exploderar det till slut. Eller så var det bara just det att min kropp inte orkar snart. Hur mycket jag än försöker vila och ta det lugnt, och äta t.o.m! Skippade dock middagen idag p.g.a att jag numera känner mig tjock igen. Den delen suger ju också ganska hårt. Och så har jag ont i halsen! Gnället tar aldrig slut idag. Inte konstigt att man känner att man inte riktigt orkar med. Men vad ska man göra?
På grund av mitt hopp som vägrar dö så kan jag inte skriva saker som skulle kunna få dig att börja fundera och tänka konstiga saker. Pratar hellre med dig så får du tänka konstiga saker då :P Does that even make sense? Nej men jag tänker så här att texter kan ganska lätt feltolkas. Så jag gör det lite lättare för mig och skriver inte om sådana saker. Du får lära känna mig och mina tankar och känslor irl, kanske, om vi fortsätter umgås :).
Detta var egentligen inte alls det inlägg som jag tänkte skriva idag. Tänkte skriva något lite roligare och upplyftande. Men det blir som det blir. Kanske en annan dag.
Hoppas ni har det bra !
There's nothing else I can really do
There's nothing else I can really do
There's nothing else I can really do... at all
A Letter To Elise - Sense Field (The Cure cover)
But I let the dream go..
Dagens theme-song me thinks. Texten passade oerhört bra för stunden.
Så vad är det med idag då? Ja ni. Massa. Egentligen inte så mycket alls. Som vanligt.
Skola, drog mig upp imorse fast hela kroppen skrek nej. Skolan var som skolan är, den har sina intressanta stunder men är för det mesta ganska seg och ibland lite tråkig. Jag var ju dock segast som vanligt. Självklart så sov jag ju as-dåligt i natt. Att jag ens orkar förvänta mig något annat. Så jag har redan hunnit vara frustrerad idag för att jag förmodligen inte kommer få sova bra nu i natt. Vilket suger ganska hårt.
Min kropp hade ett litet breakdown idag. Satt och grät som en liten bebis medans det gjorde ont på insidan av kroppen. Äcklig känsla. Mina känslor var också all over the place. Tror jag inte tagit mig tid att gråta och bearbeta lite saker den senaste tiden, och då exploderar det till slut. Eller så var det bara just det att min kropp inte orkar snart. Hur mycket jag än försöker vila och ta det lugnt, och äta t.o.m! Skippade dock middagen idag p.g.a att jag numera känner mig tjock igen. Den delen suger ju också ganska hårt. Och så har jag ont i halsen! Gnället tar aldrig slut idag. Inte konstigt att man känner att man inte riktigt orkar med. Men vad ska man göra?
På grund av mitt hopp som vägrar dö så kan jag inte skriva saker som skulle kunna få dig att börja fundera och tänka konstiga saker. Pratar hellre med dig så får du tänka konstiga saker då :P Does that even make sense? Nej men jag tänker så här att texter kan ganska lätt feltolkas. Så jag gör det lite lättare för mig och skriver inte om sådana saker. Du får lära känna mig och mina tankar och känslor irl, kanske, om vi fortsätter umgås :).
Detta var egentligen inte alls det inlägg som jag tänkte skriva idag. Tänkte skriva något lite roligare och upplyftande. Men det blir som det blir. Kanske en annan dag.
Hoppas ni har det bra !
When I'm falling down
Will you pick me up again?
When I'm too far gone
Dead in the eyes of my friends
Will you, take me out of here?
Watercolour - Pendulum
Har haft en liten känslo-urladdning idag.. Vilket innebär att jag inte kan skriva om vad som hänt idag. Konstigt nog. För så funkar jag. När det väl kommit ur, så släpper jag det. Helt. Men kan säga att det var både spännande och intressant :)).
Nu över till något negativt. Jag såg mig i spegeln och jag kände mig tjock igen. Fan också. Jag som inte gjort det på ett bra tag nu. Sen så har jag ätit både frukost, lunch, middag och kakor. Känns som att mitt kalori-intag är långt över gränsen. Jag vet att jag inbillar mig dock. Men ätstörningen gör sig påmind. Tror jag råkat hänga runt för många smala människor idag. Sen så var det ju känslo-urladdningen också. Har som ingen annan förklaring till denna tillfälliga "dal" på den fronten. Känns inte helt okejj faktiskt.
Har dock blivit mycket bättre på att peppa och tala vett till mig själv. Jag säger: "det här är inte okej, du får inte göra det här mot dig själv Emma". Så det är ju ett framsteg i sig. Fast man vet att det är dumt att må dåligt, så är det ju lite svårt att sluta. Jag kämpar på i alla fall. Det är vad som räknas.
Har tänkt för mycket på dig också. Jag stör mig på att du sa att du ville vara min vän, men samtidigt inte alls varit en för mig. När jag låg sjuk i feber i flera dagar och pratade med dig så sa du inte en endast gång "krya på dig" eller "må bättre" eller något i den stilen. Är inte det lite konstigt? Brukar man inte göra det? Kanske tänkte du inte på det, vad vet jag.
Skulle dock ljuga om jag inte sa att jag innerst inne fortfarande har ett hopp som inte är redo att dö.. Blä för känslor, eller hur? :P
I'm going to be the bigger person here! Tänker vara snäll, tänker fortsätta bry mig, men inom rimliga gränser såklart. Du är trots allt inte en dålig person egentligen, men jag förstår som inte riktigt alls vad som händer/hände mellan oss.
Nu känner jag mig helt slut efter en heldag av känslor som varit överallt och det faktum att jag såklart sov as-dåligt inatt, (vad förväntade ni er? :P). Har dock varit duktig som sagt och lagat middag + gjort lunchlådor. Pluspoäng till mig! Om jag får sova inatt blir jag en mycket lycklig människa. Undrar hur det kommer gå, den som lever får se :P
Det var allt för idag tror jag nog. Ha det bäst alla ni! :)
Insåg just att jag såg lite naken ut på den här bilden x) Men så är inte fallet!
Jag gillar den här bilden för den är lite konstig på något sätt. Den känns avskalad, enkel. Samtidigt så ser jag lite ledsen ut, och rufsig, haha. Jag gillar det helt enkelt ^^
When I'm too far gone
Dead in the eyes of my friends
Will you, take me out of here?
Watercolour - Pendulum
Har haft en liten känslo-urladdning idag.. Vilket innebär att jag inte kan skriva om vad som hänt idag. Konstigt nog. För så funkar jag. När det väl kommit ur, så släpper jag det. Helt. Men kan säga att det var både spännande och intressant :)).
Nu över till något negativt. Jag såg mig i spegeln och jag kände mig tjock igen. Fan också. Jag som inte gjort det på ett bra tag nu. Sen så har jag ätit både frukost, lunch, middag och kakor. Känns som att mitt kalori-intag är långt över gränsen. Jag vet att jag inbillar mig dock. Men ätstörningen gör sig påmind. Tror jag råkat hänga runt för många smala människor idag. Sen så var det ju känslo-urladdningen också. Har som ingen annan förklaring till denna tillfälliga "dal" på den fronten. Känns inte helt okejj faktiskt.
Har dock blivit mycket bättre på att peppa och tala vett till mig själv. Jag säger: "det här är inte okej, du får inte göra det här mot dig själv Emma". Så det är ju ett framsteg i sig. Fast man vet att det är dumt att må dåligt, så är det ju lite svårt att sluta. Jag kämpar på i alla fall. Det är vad som räknas.
Har tänkt för mycket på dig också. Jag stör mig på att du sa att du ville vara min vän, men samtidigt inte alls varit en för mig. När jag låg sjuk i feber i flera dagar och pratade med dig så sa du inte en endast gång "krya på dig" eller "må bättre" eller något i den stilen. Är inte det lite konstigt? Brukar man inte göra det? Kanske tänkte du inte på det, vad vet jag.
Skulle dock ljuga om jag inte sa att jag innerst inne fortfarande har ett hopp som inte är redo att dö.. Blä för känslor, eller hur? :P
I'm going to be the bigger person here! Tänker vara snäll, tänker fortsätta bry mig, men inom rimliga gränser såklart. Du är trots allt inte en dålig person egentligen, men jag förstår som inte riktigt alls vad som händer/hände mellan oss.
Nu känner jag mig helt slut efter en heldag av känslor som varit överallt och det faktum att jag såklart sov as-dåligt inatt, (vad förväntade ni er? :P). Har dock varit duktig som sagt och lagat middag + gjort lunchlådor. Pluspoäng till mig! Om jag får sova inatt blir jag en mycket lycklig människa. Undrar hur det kommer gå, den som lever får se :P
Det var allt för idag tror jag nog. Ha det bäst alla ni! :)
Insåg just att jag såg lite naken ut på den här bilden x) Men så är inte fallet!
Jag gillar den här bilden för den är lite konstig på något sätt. Den känns avskalad, enkel. Samtidigt så ser jag lite ledsen ut, och rufsig, haha. Jag gillar det helt enkelt ^^
Everything's here right here
Everything's here right now
All that is...
Is what is now...
Here Right Here - Sense Field
Jag har försökt samla mina tankar. Så att dom ska gå att få ner genom ord på ett vettigt sätt så att dom går att förstå. Så att genom några knapptryck på detta tangentbord ska ni förstå på ett ungefär hur jag tänker och känner. Men går det? Jag sitter mest och lolz'ar när jag sitter här. Bara skriver något ytligt blä. Ibland går jag lite djupare. Men jag berättar aldrig riktigt helt hur det är.
Ingen gillar ett emo, visst är det så?
Det är just det här som är det farliga dock. Jag är inte ett emo för att jag är ledsen ibland. För att jag har stunder då jag gråter och livet känns jobbigt. Men om jag skulle skriva det här, så är det vad de allra flesta skulle tänka om mig. Som att jag håller på att gå sönder för att jag är nere en dag. Och så är det ju verkligen inte. Så då skriver jag inte om mina djupare tankar och känslor. För jag vill inte att någon ska se mig som ett "emo". För jag är en stark person, och jag klarar mig själv för det allra mesta. Så då vet ni det.
Och nu när jag förklarat att jag inte är ett emo. Så tänker jag berätta lite om mina känslor dom senaste dagarna.
Jag har mått väldigt bra i det avseendet att jag har helt awesome människor som finns där för en och accepterar en för den man är, bra och dåliga sidor, allt. Tack vare dom är jag inte lika deppig längre över en viss annan person i min omgivning. En person som ibland verkar leka lekar, men jag vill inte tro det om en annan människa. Så jag gör inte det, men det är så det verkar. Och det påverkar mig. Det påverkar mina känslor, det har fått mig att gråta, att må dåligt, mer än en gång. Tårarna var bara en gång dock, mina tårar sparar jag på. Det har fått mig att tvivla på mig själv. Bli osäker, fundersam, orolig. Och oavsett vad denna människas intentioner egentligen är, så är det inte okejj. För mina känslor är på riktigt, oavsett tankarna bakom. Vilket betyder att jag måste nu jobba på att släppa/gå vidare/komma över alla tankar och känslor.
Förstår ni vad jag menar nu? Även om denna person aldrig menat att såra mig på något sätt, om jag känt dessa känslor, så är dom äkta och ska tas på allvar. Detta ska ni komma ihåg. Om en person får er att må dåligt, så är det inte okejj, ibland går det att lösa. Men ibland måste man bara gå.
Känslor uppstår ur missförstånd, hela tiden. Men ingen kan säga att det man känner är fel, det är aldrig fel. Sen vad man gör med det, det är ju en fråga i sig. Jag tar mina negativa känslor på allvar, accepterar att det inte går att lösa, för det har ingen grund, det är bara jag. Så jag tar mina känslor och lämnar allt. Kommer inte ske på en dag, men, det kommer gå. Så bra så. För jag har mina underbara vänner <3
Detta var btw min fylle-uppenbarelse av rang som jag skrev om tidigare men raderade. Jag är extremt nykter, (och utvilad! hör och häpna), och jag känner fortfarande samma sak. Dags att gå vidare.
Är jag ett emo nu? Nej förmodligen inte. Jag är ledsen om någon kommer läsa detta och ta åt sig eller börja fundera: "menar hon mig?". Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.. Detta är min blogg och jag måste få berätta saker, ventilera. Jag kan inte lova att du inte kommer läsa detta heller, det vet jag inget om. Men det är bättre att inte ta åt sig, inte anta saker och inte tänka för mycket på det. Om vi pratar någon gång, så lär du väl få veta detta iaf, förr eller senare.
Nu tänker jag inte säga något mer. Jag mår bra iaf, och sovit har jag gjort, helt awesome. Jag tar hand om mig på de sätt jag kan, hoppas ni gör detsamma! Kommer aldrig sluta bry mig, för sån är jag..
Tänkte att en lite oseriös bild skulle lätta upp stämmningen :P
All that is...
Is what is now...
Here Right Here - Sense Field
Jag har försökt samla mina tankar. Så att dom ska gå att få ner genom ord på ett vettigt sätt så att dom går att förstå. Så att genom några knapptryck på detta tangentbord ska ni förstå på ett ungefär hur jag tänker och känner. Men går det? Jag sitter mest och lolz'ar när jag sitter här. Bara skriver något ytligt blä. Ibland går jag lite djupare. Men jag berättar aldrig riktigt helt hur det är.
Ingen gillar ett emo, visst är det så?
Det är just det här som är det farliga dock. Jag är inte ett emo för att jag är ledsen ibland. För att jag har stunder då jag gråter och livet känns jobbigt. Men om jag skulle skriva det här, så är det vad de allra flesta skulle tänka om mig. Som att jag håller på att gå sönder för att jag är nere en dag. Och så är det ju verkligen inte. Så då skriver jag inte om mina djupare tankar och känslor. För jag vill inte att någon ska se mig som ett "emo". För jag är en stark person, och jag klarar mig själv för det allra mesta. Så då vet ni det.
Och nu när jag förklarat att jag inte är ett emo. Så tänker jag berätta lite om mina känslor dom senaste dagarna.
Jag har mått väldigt bra i det avseendet att jag har helt awesome människor som finns där för en och accepterar en för den man är, bra och dåliga sidor, allt. Tack vare dom är jag inte lika deppig längre över en viss annan person i min omgivning. En person som ibland verkar leka lekar, men jag vill inte tro det om en annan människa. Så jag gör inte det, men det är så det verkar. Och det påverkar mig. Det påverkar mina känslor, det har fått mig att gråta, att må dåligt, mer än en gång. Tårarna var bara en gång dock, mina tårar sparar jag på. Det har fått mig att tvivla på mig själv. Bli osäker, fundersam, orolig. Och oavsett vad denna människas intentioner egentligen är, så är det inte okejj. För mina känslor är på riktigt, oavsett tankarna bakom. Vilket betyder att jag måste nu jobba på att släppa/gå vidare/komma över alla tankar och känslor.
Förstår ni vad jag menar nu? Även om denna person aldrig menat att såra mig på något sätt, om jag känt dessa känslor, så är dom äkta och ska tas på allvar. Detta ska ni komma ihåg. Om en person får er att må dåligt, så är det inte okejj, ibland går det att lösa. Men ibland måste man bara gå.
Känslor uppstår ur missförstånd, hela tiden. Men ingen kan säga att det man känner är fel, det är aldrig fel. Sen vad man gör med det, det är ju en fråga i sig. Jag tar mina negativa känslor på allvar, accepterar att det inte går att lösa, för det har ingen grund, det är bara jag. Så jag tar mina känslor och lämnar allt. Kommer inte ske på en dag, men, det kommer gå. Så bra så. För jag har mina underbara vänner <3
Detta var btw min fylle-uppenbarelse av rang som jag skrev om tidigare men raderade. Jag är extremt nykter, (och utvilad! hör och häpna), och jag känner fortfarande samma sak. Dags att gå vidare.
Är jag ett emo nu? Nej förmodligen inte. Jag är ledsen om någon kommer läsa detta och ta åt sig eller börja fundera: "menar hon mig?". Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.. Detta är min blogg och jag måste få berätta saker, ventilera. Jag kan inte lova att du inte kommer läsa detta heller, det vet jag inget om. Men det är bättre att inte ta åt sig, inte anta saker och inte tänka för mycket på det. Om vi pratar någon gång, så lär du väl få veta detta iaf, förr eller senare.
Nu tänker jag inte säga något mer. Jag mår bra iaf, och sovit har jag gjort, helt awesome. Jag tar hand om mig på de sätt jag kan, hoppas ni gör detsamma! Kommer aldrig sluta bry mig, för sån är jag..
Tänkte att en lite oseriös bild skulle lätta upp stämmningen :P
Turns out, no one gets left behind
Turns out
Turns out, no one gets out alive
Turns out
Feeling left behind now
While everyone keeps moving on
Running Behind - Sense Field
Så... Ja.. Ännu en kväll, jag överlevde ! Trots storslagna planer så tog vi oss inte ut någonstans, så det kan gå!
Annars då.. Jo.. Hade en fylle-uppenbarelse av rang! Sånna som bara går att ha när man är redigt berusad. Så here goes: [Det tog två sekunder sen ångrade jag mig och raderade allt!!]
Så det kan gå. Orkar inte att du kanske läser detta och analyser och tänker konstiga saker. Jag är en bättre människa än så. Vi låter det vara helt enkelt!
Hoppas ni har det bäst alla :))
Bild tagen ikväll, den är konstig men det får duga ! :P
Turns out, no one gets out alive
Turns out
Feeling left behind now
While everyone keeps moving on
Running Behind - Sense Field
Så... Ja.. Ännu en kväll, jag överlevde ! Trots storslagna planer så tog vi oss inte ut någonstans, så det kan gå!
Annars då.. Jo.. Hade en fylle-uppenbarelse av rang! Sånna som bara går att ha när man är redigt berusad. Så here goes: [Det tog två sekunder sen ångrade jag mig och raderade allt!!]
Så det kan gå. Orkar inte att du kanske läser detta och analyser och tänker konstiga saker. Jag är en bättre människa än så. Vi låter det vara helt enkelt!
Hoppas ni har det bäst alla :))
Bild tagen ikväll, den är konstig men det får duga ! :P
Som det strålar från ditt hjärta
Som en motorväg av ljus
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Hjärta - Kent
Har lyssnat en hel del på Kent idag. Utan dina andetag, Det finns inga ord.. Ah. Ni förstår. Vackra texter som säger mycket som jag håller med om just nu ^^. Skisser för sommaren också. Mm
Så vad har hänt? Nej inte så mycket. Jag har haft ett allvarligt snack med mig själv. Insett att jag är en jävla idiot ibland. Men det är vi nog alla. Jag tänker och läser in på tok för mycket i saker. Hur många dagar har det gått, 5-6? Hur kan man inbilla sig själv att saker skulle drastiskt förändras under en vecka? Varför skulle det? Nej, just det. Jag har betett mig som en jävla idiot. Men det är okej det med. För sånt gör vi nog alla någon gång.
Så nu känns allt ganska mycket bättre. Det är bara att rycka upp sig och inte tänka så mycket på vissa saker. Jag börjar redan bli ganska galet trött. Men tänkte försöka hålla mig uppe ett tag till, för att vara säker på att man kan sova hela natten. Vore ju som lite jobbigt annars. Förhoppningsvis kan jag få till en bra dygnsrytm den här veckan. Nog för att jag är expert på att gå på i 180 på sparlåga, men det vore skönt att vara utvilad också ^^.
Så vad gör jag nu när jag slutat fjanta mig för dagen ? Inte så mycket, åt tacos till middag, fick något ryck och lagade mat med min bror. Det var trevligt. Tjock som fan blev jag också :P. Nu funderar jag på vad man riktigt skulle göra. Dricka en öl, röka en cigg, se på serie.. Dricka en öl + röka en cigg och sen se på en serie? Ja för fan. Låter som en plan ^^.
Jag håller fast vid de vackra ord som talades till mig <3
En till sne bild ^^
Genom hålet i mitt hjärta
Kommer räddningen till slut
Genom hålet i mitt hjärta
Hjärta - Kent
Har lyssnat en hel del på Kent idag. Utan dina andetag, Det finns inga ord.. Ah. Ni förstår. Vackra texter som säger mycket som jag håller med om just nu ^^. Skisser för sommaren också. Mm
Så vad har hänt? Nej inte så mycket. Jag har haft ett allvarligt snack med mig själv. Insett att jag är en jävla idiot ibland. Men det är vi nog alla. Jag tänker och läser in på tok för mycket i saker. Hur många dagar har det gått, 5-6? Hur kan man inbilla sig själv att saker skulle drastiskt förändras under en vecka? Varför skulle det? Nej, just det. Jag har betett mig som en jävla idiot. Men det är okej det med. För sånt gör vi nog alla någon gång.
Så nu känns allt ganska mycket bättre. Det är bara att rycka upp sig och inte tänka så mycket på vissa saker. Jag börjar redan bli ganska galet trött. Men tänkte försöka hålla mig uppe ett tag till, för att vara säker på att man kan sova hela natten. Vore ju som lite jobbigt annars. Förhoppningsvis kan jag få till en bra dygnsrytm den här veckan. Nog för att jag är expert på att gå på i 180 på sparlåga, men det vore skönt att vara utvilad också ^^.
Så vad gör jag nu när jag slutat fjanta mig för dagen ? Inte så mycket, åt tacos till middag, fick något ryck och lagade mat med min bror. Det var trevligt. Tjock som fan blev jag också :P. Nu funderar jag på vad man riktigt skulle göra. Dricka en öl, röka en cigg, se på serie.. Dricka en öl + röka en cigg och sen se på en serie? Ja för fan. Låter som en plan ^^.
Jag håller fast vid de vackra ord som talades till mig <3
En till sne bild ^^
Vi möttes mitt i vintern när mitt hjärta var tömt
Jag placera dig i drömmen som jag borde ha glömt
Nu faller den från himlen som en trasig ballong
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna (på en och samma gång) - Per Gessle
Lite så faktiskt..
Igår hade jag en underbar/jobbig dag/kväll. Men mest underbar. För jag har hittat helt underbara människor. Människor som man alltid kan vara sig själv inför, man behöver aldrig ljuga, låtsas, förytliga eller vara något som man inte är just där och då i stunden. Och det är helt helt helt underbart <3
Så, nu, även om vissa saker är jobbiga, så är det liksom okejj på något sätt ändå. Det är ju inte så att jag blir mindre ledsen över saker, men det går lättare att hantera känslan och komma över den. Så idag är en pissig dag faktiskt. Känner mig nere som fan. Luften har gått ur mig. Behöver komma tillbaka upp på fötter igen. Vem vet hur lång tid det kommer ta. Kommer försöka i alla fall. Jag är i alla fall inte ensam.
Önskar du kunde finnas där för mig också. Men trots allt snack om att vi skulle vara vänner, så verkar vi inte vara det ändå? Jag vet inte. Ska inte överanalysera situationen. Jag lämnar det för nu och så får tiden utvisa vad det är som gäller. Hm.
Vad mer, vad mer? Säkert mycket. Men jag är så tom idag, är förvånad över att jag faktiskt lyckades skriva något idag ändå.
Yä... Det får vara nog för nu.
Känslan i denna bild är exakt som mina känslor just. Liten, svag, ömtålig.
Nu faller den från himlen som en trasig ballong
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna (på en och samma gång) - Per Gessle
Lite så faktiskt..
Igår hade jag en underbar/jobbig dag/kväll. Men mest underbar. För jag har hittat helt underbara människor. Människor som man alltid kan vara sig själv inför, man behöver aldrig ljuga, låtsas, förytliga eller vara något som man inte är just där och då i stunden. Och det är helt helt helt underbart <3
Så, nu, även om vissa saker är jobbiga, så är det liksom okejj på något sätt ändå. Det är ju inte så att jag blir mindre ledsen över saker, men det går lättare att hantera känslan och komma över den. Så idag är en pissig dag faktiskt. Känner mig nere som fan. Luften har gått ur mig. Behöver komma tillbaka upp på fötter igen. Vem vet hur lång tid det kommer ta. Kommer försöka i alla fall. Jag är i alla fall inte ensam.
Önskar du kunde finnas där för mig också. Men trots allt snack om att vi skulle vara vänner, så verkar vi inte vara det ändå? Jag vet inte. Ska inte överanalysera situationen. Jag lämnar det för nu och så får tiden utvisa vad det är som gäller. Hm.
Vad mer, vad mer? Säkert mycket. Men jag är så tom idag, är förvånad över att jag faktiskt lyckades skriva något idag ändå.
Yä... Det får vara nog för nu.
Känslan i denna bild är exakt som mina känslor just. Liten, svag, ömtålig.
There's so much craziness, surrounding me
You Make It Real - James Morrison
Skrev något men tänker nog inte publicera det. Behöver inte alltid dela med mig av mina tankar och funderingar. Tänker på dig i alla fall ^^
Nu lyssnar jag på vaggvisor och ber till en gud nånstans att jag ska kunna somna. Tänkte faktiskt försöka snart också. Är så trött och det vore så underbart att få sova ut. Vi hoppas.
[Jag raderar massa saker för att det är jobbigt ibland att vara öppen och ärlig :P]
Godnatt på er alla.
Skrev något men tänker nog inte publicera det. Behöver inte alltid dela med mig av mina tankar och funderingar. Tänker på dig i alla fall ^^
Nu lyssnar jag på vaggvisor och ber till en gud nånstans att jag ska kunna somna. Tänkte faktiskt försöka snart också. Är så trött och det vore så underbart att få sova ut. Vi hoppas.
[Jag raderar massa saker för att det är jobbigt ibland att vara öppen och ärlig :P]
Godnatt på er alla.
If I had a final wish
Då var det ärendet gjort. Bra det. Så har man fått säga hejdå till mammi, Mattias och även till den feta katten Bill :)).
Vet ni, det vore inte helt olikt mig att inte gå dom där två ärendena.. Jag är sån. Typ lat, slö.. Orkar inte göra saker om det inte är bekvämt för mig. Men vet ni vad? Det är en ny tid nu, och jag ska ta mig fan inte hålla på så längre. Så jobbigt var det ju faktiskt inte. En ny Emma växer sakta men säkert fram. En bättre Emma. Livet går bara framåt, och det gör även jag. Det gillas starkt!
Nu ska jag nog faktiskt packa ner även laptop:en, lika bra att göra klart allt.
Men vi ses och vi hörs pojkar och flickor. Snart, snart är jag på väg hem igen. Love it !
Ha det bäst nu och gör det allra bästa av vilken situation ni än befinner er i!
Sune, den vita katten, och Bill, den feta katten ;D
Vet ni, det vore inte helt olikt mig att inte gå dom där två ärendena.. Jag är sån. Typ lat, slö.. Orkar inte göra saker om det inte är bekvämt för mig. Men vet ni vad? Det är en ny tid nu, och jag ska ta mig fan inte hålla på så längre. Så jobbigt var det ju faktiskt inte. En ny Emma växer sakta men säkert fram. En bättre Emma. Livet går bara framåt, och det gör även jag. Det gillas starkt!
Nu ska jag nog faktiskt packa ner även laptop:en, lika bra att göra klart allt.
Men vi ses och vi hörs pojkar och flickor. Snart, snart är jag på väg hem igen. Love it !
Ha det bäst nu och gör det allra bästa av vilken situation ni än befinner er i!
Sune, den vita katten, och Bill, den feta katten ;D
We all need someone to make us smile
To make us cry
To make us love !
Take A Chance - Landon Pigg
Nu är jag snäll och berättar vilken låt jag hämtat texten ifrån också ;D
Kom nyligt tillbaka från en så kallad "Ica-fika" med Mari och Emma :). Det var trevligt, lite som back in the days. Vi surrade om skola och sånt. Ibland behöver man säga saker högt för att förstå dom, så jag tror jag förstår lite mer just nu. Eller så är jag mer förvirrad än någonsin, återstår att se :P.
Längtar tills livet återgår till det "normala". Längtar till skolan, längtar till folket som jag känner. Men nu är det bara 3 dagar kvar, onsdag kväll far jag åter till storstaden.
Känner att min kropp inte är riktigt med för tillfället, så ska jag göra mig själv en tjänst och fortsätta bara ta det lugnt idag med. Känns ovanligt men behövligt. Skulle inte orka göra något vettigt även om jag ville ^^.
Jepp.. Jag förstår nog mer nu. Känns bra. Låt oss försöka göra det bästa av situationen, okej?
Hm.. Fastnade i att försöka hitta en bra låttext som speglade mina tankar, men det gick inte så bra så jag gav upp om det. Maybe next time. Vi hörs !
Jag & Skatan, (Jennie) :))
To make us love !
Take A Chance - Landon Pigg
Nu är jag snäll och berättar vilken låt jag hämtat texten ifrån också ;D
Kom nyligt tillbaka från en så kallad "Ica-fika" med Mari och Emma :). Det var trevligt, lite som back in the days. Vi surrade om skola och sånt. Ibland behöver man säga saker högt för att förstå dom, så jag tror jag förstår lite mer just nu. Eller så är jag mer förvirrad än någonsin, återstår att se :P.
Längtar tills livet återgår till det "normala". Längtar till skolan, längtar till folket som jag känner. Men nu är det bara 3 dagar kvar, onsdag kväll far jag åter till storstaden.
Känner att min kropp inte är riktigt med för tillfället, så ska jag göra mig själv en tjänst och fortsätta bara ta det lugnt idag med. Känns ovanligt men behövligt. Skulle inte orka göra något vettigt även om jag ville ^^.
Jepp.. Jag förstår nog mer nu. Känns bra. Låt oss försöka göra det bästa av situationen, okej?
Hm.. Fastnade i att försöka hitta en bra låttext som speglade mina tankar, men det gick inte så bra så jag gav upp om det. Maybe next time. Vi hörs !
Jag & Skatan, (Jennie) :))
About the way you hold my hand
Jag tog mig en liten liten stund idag då jag funderade på hur jag tänker och känner om saker. Men det känns ganska tomt just nu i hjärnan faktiskt. Det jag vet, det vet jag redan. Det som jag inte vet har jag inte ännu upptäckt så det får lämnas till någon annan dag.
Jag skrev ett väldigt långt inlägg just nu om en viss person. Men bestämde mig för att radera det. Det jag tänker och känner behöver jag inte skriva ut i bloggen, inte än i alla fall. Så länge mina tankar och känslor runt den här personen ligger på en bra och positiv nivå så kan jag lämna det så.
Don't want anything, don't need anything
Just want this moment
Right here, right now
With you by my side
Just want your kiss
the touch of your fingertips
On my skin
Touching, caressing
Not caring, just sharing
A single moment, honest and true
Just me, just you..
Nu lämnar jag det här inlägget. Ha det bäst alla ^^.
Jag skrev ett väldigt långt inlägg just nu om en viss person. Men bestämde mig för att radera det. Det jag tänker och känner behöver jag inte skriva ut i bloggen, inte än i alla fall. Så länge mina tankar och känslor runt den här personen ligger på en bra och positiv nivå så kan jag lämna det så.
Don't want anything, don't need anything
Just want this moment
Right here, right now
With you by my side
Just want your kiss
the touch of your fingertips
On my skin
Touching, caressing
Not caring, just sharing
A single moment, honest and true
Just me, just you..
♥
Nu lämnar jag det här inlägget. Ha det bäst alla ^^.
Something nånting
Jag tänkte uppdatera igår men det blev lite tokigt och saker hände....
Tisdag: Var och festade, ah, drack mitt nya vin, yes, spydde blod, ja det gjorde jag också x). Men oroa er inte, det var inte från magen utan från halsen eftersom jag stoppade fingrarna där för att det skulle gå fortare att spy. Jag vet, vidriga detaljer eller hur? Men seriously, hur kräsmagna är ni? Folk spyr, sånt som händer !
[STYCKE RADERAT], tänker inte ödsla någon som helst tid och energi på detta ämne, så raderar det jag skrev och tänker inte säga något mer om den saken.
Vi fortsätter med onsdagen då, vad gjorde jag då?
Ja ni, jag åt världens äckligaste baguette.. haha
Sen så tog jag mitt pick och pack från första personen jag bodde här hos i Piteå och for till min syster. Här tänkte jag stanna tills nästa vecka sen tänkte jag bo hos en annan vän. Så det är lugnt på den fronten om någon funderade eller oroade sig :).
Blekte min utväxt, det blev nice, sen såg jag Sagan om de Två Tornen hos Dounald, (Donne), och åt snacks!
Så här är det faktiskt att igår så passade jag på att väga mig och jag har gått ner ytterligare 1.5 kg sen höstlovet, fuck yeah! Så firade med att köpa lite lösviktsgodis, kan inte komma ihåg sist jag gjorde det alltså ^^.
Om det råkar finnas en enda människa som läser detta som känt mig sen länge lr läste min blogg förr så vet ni ju att jag hade som mål att först gå ner 10kg och sen kanske ytterligare 3kg.. Jag har gått ner 11 kg sen dess ! Så har bara 2kg kvar till min målvikt, det känns helt otroligt awesome att vara så nära faktiskt. Det börjar bli mer och mer sällan jag ser på mig själv och känner mig missnöjd. Om någon råkade missa hur jag såg ut för +11kg sen, fråga mig så kan jag faktiskt visa en bild ;). Tänker inte posta en här dock.
Just nu håller jag på att tvätta och så funderar jag på hur kallt det är idag. Det var -20 igår.. Kallt som sate! Det var så där kallt att man hostade så fort man gick ut, om ni varit med om det nån gång?
Jag tror jag fick slut saker att säga nu faktiskt, det här inlägget blev nog ganska långt så frågan är väl om någon ens orkat läsa hela ^^.
Men ha det bra alla ni tills nästa gång och komihåg att skiiita i folks blah blah blah
Tisdag: Var och festade, ah, drack mitt nya vin, yes, spydde blod, ja det gjorde jag också x). Men oroa er inte, det var inte från magen utan från halsen eftersom jag stoppade fingrarna där för att det skulle gå fortare att spy. Jag vet, vidriga detaljer eller hur? Men seriously, hur kräsmagna är ni? Folk spyr, sånt som händer !
[STYCKE RADERAT], tänker inte ödsla någon som helst tid och energi på detta ämne, så raderar det jag skrev och tänker inte säga något mer om den saken.
Vi fortsätter med onsdagen då, vad gjorde jag då?
Ja ni, jag åt världens äckligaste baguette.. haha
Sen så tog jag mitt pick och pack från första personen jag bodde här hos i Piteå och for till min syster. Här tänkte jag stanna tills nästa vecka sen tänkte jag bo hos en annan vän. Så det är lugnt på den fronten om någon funderade eller oroade sig :).
Blekte min utväxt, det blev nice, sen såg jag Sagan om de Två Tornen hos Dounald, (Donne), och åt snacks!
Så här är det faktiskt att igår så passade jag på att väga mig och jag har gått ner ytterligare 1.5 kg sen höstlovet, fuck yeah! Så firade med att köpa lite lösviktsgodis, kan inte komma ihåg sist jag gjorde det alltså ^^.
Om det råkar finnas en enda människa som läser detta som känt mig sen länge lr läste min blogg förr så vet ni ju att jag hade som mål att först gå ner 10kg och sen kanske ytterligare 3kg.. Jag har gått ner 11 kg sen dess ! Så har bara 2kg kvar till min målvikt, det känns helt otroligt awesome att vara så nära faktiskt. Det börjar bli mer och mer sällan jag ser på mig själv och känner mig missnöjd. Om någon råkade missa hur jag såg ut för +11kg sen, fråga mig så kan jag faktiskt visa en bild ;). Tänker inte posta en här dock.
Just nu håller jag på att tvätta och så funderar jag på hur kallt det är idag. Det var -20 igår.. Kallt som sate! Det var så där kallt att man hostade så fort man gick ut, om ni varit med om det nån gång?
Jag tror jag fick slut saker att säga nu faktiskt, det här inlägget blev nog ganska långt så frågan är väl om någon ens orkat läsa hela ^^.
Men ha det bra alla ni tills nästa gång och komihåg att skiiita i folks blah blah blah
Hur ofta
Funderar vi verkligen över andra? Våra vänner? Hur ofta tar vi oss tid att tänka efter och försöka förstå dom. Försöka komma ihåg alla de saker vi sett och hört och inse att vi inte borde döma. Att vi borde ställa upp, lyssna, försöka förstå. Hur många gånger ska man behöva säga att man är till exempel ett deprimerat emo innan folk fattar att det är på allvar och slutar dissa en, kalla en svag, töntig, att man överdriver och så vidare?
Det är på allvar. På största jävla allvar. Jag kan säga det om och om igen, men ingen verkar lyssna, verkligen lyssna? Ni hör mig, ni ser mig, men förstår ni mig? Förstår ni att det är på största allvar? Det gör ni nog inte. Fast är det så konstigt egentligen? Jag förstår inte heller. Så jag dömmer inte. För jag vet. Det är nog större än vad vi alla tror..
Behövde något sött och roligt.
Ta hand om er huvven, jag försöker göra detsamma.
Det är på allvar. På största jävla allvar. Jag kan säga det om och om igen, men ingen verkar lyssna, verkligen lyssna? Ni hör mig, ni ser mig, men förstår ni mig? Förstår ni att det är på största allvar? Det gör ni nog inte. Fast är det så konstigt egentligen? Jag förstår inte heller. Så jag dömmer inte. För jag vet. Det är nog större än vad vi alla tror..
Behövde något sött och roligt.
Ta hand om er huvven, jag försöker göra detsamma.
Jag är emo, men skitsamma!
Jag skriver inte så ofta.. Well.. What to do? ^^.
Senaste tiden har varit som vanligt och jag slits mellan mitt gamla osociala jag och viljan att försöka vara "out there" så att säga. Men att vara out there innebär som vanligt att ta massa skit. Att leva med att folk som knappt ens känner till ens namn snackar massa dynga om en. Att man inte får fara på kompisars födelesedagsfirande för att deras kompisar är bland dessa människor som jag pratar om.
Det är så sjukt jävla trist.
Vad tror ni jag gör? Vänder er ryggen, sätter näsan i vädret, fnyser och bryr mig inte för jag tror jag är bättre än er? Ibland kanske det är så. Ibland håller jag stenfast vid min tro att jag är bättre. Inte än er nödvändigtvis. Men bara bättre än det som sägs, skitsnacket och det..
Men vad gör jag oftast? Vad har jag gjort idag? Lipat som ett litet barn. För oavsett vad folk tror. Jag är inte så stark. Jag tror inte så mycket på mig själv att jag kan stå rak i ryggen och höra allt det där. Jag kan verkligen inte det. Jag gråter och gråter för jag vill inte behöva slåss för mig själv. Vill inte behöva bevisa mig för er. Ni tror ju ändå inte på mig. Allt är bara skitsnack. Jag är bara skit. Jag duger inte riktigt åt er. Aldrig får jag veta varför heller.
Jag inbillar mig inte att jag alltid gett världens bästa intryck och visat mig från min bästa sida.
Men jag tar inte hatet från er som inte känner mig. Som varit på samma fest som mig max 5 gånger. Vad är det ni tror ni vet om mig? Jag vägrar tro att jag är så dålig som ni vill verka ge sken av att jag är.
Men jag är inte så stark att jag kan skita i det. Tänk på det nästa gång. Tänk på att vi alla i grund och botten är jävligt lika ändå. Tänk på att jag sitter här och gråter precis som du säkert gjort någon gång när du känt dig sårad, när du känt dig liten, svag. Tänk på att jag är inte bättre än dig. Men det är inte du heller. Vi ska stå på samma våglängd. I livet är vi inte så annorlunda. Jag vill bara väl. Jag vill må bra. Jag vill bli accepterad. Jag vill ha kul. Jag vill finnas där för de som jag älskar och bryr mig om. Jag vill göra något med mitt liv. Jag vill vara, och vara det bra.
Så säg mig, är vi så olika egentligen? Och varför är det så himla fel på mig?
Senaste tiden har varit som vanligt och jag slits mellan mitt gamla osociala jag och viljan att försöka vara "out there" så att säga. Men att vara out there innebär som vanligt att ta massa skit. Att leva med att folk som knappt ens känner till ens namn snackar massa dynga om en. Att man inte får fara på kompisars födelesedagsfirande för att deras kompisar är bland dessa människor som jag pratar om.
Det är så sjukt jävla trist.
Vad tror ni jag gör? Vänder er ryggen, sätter näsan i vädret, fnyser och bryr mig inte för jag tror jag är bättre än er? Ibland kanske det är så. Ibland håller jag stenfast vid min tro att jag är bättre. Inte än er nödvändigtvis. Men bara bättre än det som sägs, skitsnacket och det..
Men vad gör jag oftast? Vad har jag gjort idag? Lipat som ett litet barn. För oavsett vad folk tror. Jag är inte så stark. Jag tror inte så mycket på mig själv att jag kan stå rak i ryggen och höra allt det där. Jag kan verkligen inte det. Jag gråter och gråter för jag vill inte behöva slåss för mig själv. Vill inte behöva bevisa mig för er. Ni tror ju ändå inte på mig. Allt är bara skitsnack. Jag är bara skit. Jag duger inte riktigt åt er. Aldrig får jag veta varför heller.
Jag inbillar mig inte att jag alltid gett världens bästa intryck och visat mig från min bästa sida.
Men jag tar inte hatet från er som inte känner mig. Som varit på samma fest som mig max 5 gånger. Vad är det ni tror ni vet om mig? Jag vägrar tro att jag är så dålig som ni vill verka ge sken av att jag är.
Men jag är inte så stark att jag kan skita i det. Tänk på det nästa gång. Tänk på att vi alla i grund och botten är jävligt lika ändå. Tänk på att jag sitter här och gråter precis som du säkert gjort någon gång när du känt dig sårad, när du känt dig liten, svag. Tänk på att jag är inte bättre än dig. Men det är inte du heller. Vi ska stå på samma våglängd. I livet är vi inte så annorlunda. Jag vill bara väl. Jag vill må bra. Jag vill bli accepterad. Jag vill ha kul. Jag vill finnas där för de som jag älskar och bryr mig om. Jag vill göra något med mitt liv. Jag vill vara, och vara det bra.
Så säg mig, är vi så olika egentligen? Och varför är det så himla fel på mig?
Inspiration!
Det finns så många fina ord, jag älskar det.
Och jag älskar att jag ibland kan ta dessa ord och skapa något vackert av det.
Jag avgudar det faktum att jag kan beskriva en känsla med ord.
Ord ord ord. Ord är bland det bästa som finns. Vad skulle jag göra utan mina ord?
Att skriva, det är så naturligt, det är så jag. Det går nog inte att förklara.
Det känns verkligen som mitt syfte här i livet. Ni förstår inte.
Att skriva gör mig glad, ledsen, arg, eftertänksam, på bushumör och riktigt irriterad ! Jag kan göra alla dessa saker med mig själv bara genom att skriva ner mina egna ord. Är jag knäpp? Jag är förmodligen det. Men jag älskar det !
Jag älskar alla mina känslor som snurrar runt runt.
Jag älskar att jag är knäpp, tokig, glad, virrig, charmig och helt underbar ! För det är jag. Jag är en sjukt bra människa. Det kan ingen ta ifrån mig. Det vet jag att det är sant. Jag förtjänar bra saker.
Jag förtjänar uppskattning och förståelse. Jag gör det.
Inte kärlek för att jag vill ha den. Inte kärlek för att jag behöver den. Utan kärlek för att jag känner den. För att den finns och för att den bara är. Väldigt enkelt och väldigt sant. Jag behöver inga ord för att beskriva den, för att försöka få er att förstå. Det är kärlek och den finns bara där. Den är en del av mig, helt naturligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det bättre.
Jag svammlar så jävla mycket idag ! Haha, men det är charmigt, erkänn? ;)
Orginalbilden är helt svart/vit, jag la till det röda och gröna själv. Amatörpaint kan vara rätt kul ändå :).
Och jag älskar att jag ibland kan ta dessa ord och skapa något vackert av det.
Jag avgudar det faktum att jag kan beskriva en känsla med ord.
Ord ord ord. Ord är bland det bästa som finns. Vad skulle jag göra utan mina ord?
Att skriva, det är så naturligt, det är så jag. Det går nog inte att förklara.
Det känns verkligen som mitt syfte här i livet. Ni förstår inte.
Att skriva gör mig glad, ledsen, arg, eftertänksam, på bushumör och riktigt irriterad ! Jag kan göra alla dessa saker med mig själv bara genom att skriva ner mina egna ord. Är jag knäpp? Jag är förmodligen det. Men jag älskar det !
Jag älskar alla mina känslor som snurrar runt runt.
Jag älskar att jag är knäpp, tokig, glad, virrig, charmig och helt underbar ! För det är jag. Jag är en sjukt bra människa. Det kan ingen ta ifrån mig. Det vet jag att det är sant. Jag förtjänar bra saker.
Jag förtjänar uppskattning och förståelse. Jag gör det.
Inte kärlek för att jag vill ha den. Inte kärlek för att jag behöver den. Utan kärlek för att jag känner den. För att den finns och för att den bara är. Väldigt enkelt och väldigt sant. Jag behöver inga ord för att beskriva den, för att försöka få er att förstå. Det är kärlek och den finns bara där. Den är en del av mig, helt naturligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det bättre.
Jag svammlar så jävla mycket idag ! Haha, men det är charmigt, erkänn? ;)
Orginalbilden är helt svart/vit, jag la till det röda och gröna själv. Amatörpaint kan vara rätt kul ändå :).
Säg det på latin :)
Några ord om kärlek:
Amor vincit omnia et nos cedamus amori - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken
Fides, spes, caritas, maior autem horum est caritas - Tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken.
Nulla salus sine amor - Ingen frälsning utan kärlek.
Omnia vincit amor - Kärleken övervinner allt.
Amor vincit omnia et nos cedamus amori - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken
Fides, spes, caritas, maior autem horum est caritas - Tro, hopp och kärlek, och störst av dem är kärleken.
Nulla salus sine amor - Ingen frälsning utan kärlek.
Omnia vincit amor - Kärleken övervinner allt.
Karusell
Livet spinner vidare som vanligt. Tiden försvinner fort. Och vad gör jag egentligen?
Jag sköter skolan, inte missat en endaste lektion sen jag började - bra jobbat ! Har klarat prov och skrivit inlämningar - Ännu bättre !
Träningen då? Den har jag skött felfritt ! Har varit alla dagar som jag sagt att jag skulle träna på + en extra, jag har gjort alla övningar och i lika antal. Jag har ökat på vikterna, jag har pressat och kämpat för att göra mitt yttersta. Jag försöker även att äta vettigt innan träningen så att orken ska finnas. Jag klarar det rätt bra med andra ord.
Fritidssysselsättningar? Nja, det är väl dom som fått stå tillbaka lite. Mitt skrivande och mitt spelande bl.a. Försöker vara bättre med tiden så det hinns med mer. Men samtidigt så är det ju så att ibland får man göra vissa uppoffringar. Istället försöker jag så ofta som möjligt göra det som jag mår bäst av:).
Jag försöker verkligen att hålla alla bollarna i luften, men det är faktiskt inte alltid lätt. Jag hoppas att ni kan förstå det och att jag ofta saknar energi och ork till det sociala livet, som btw i princip inte existerar längre. Och det beror nästan helt på mig. Jag har inte tid helt enkelt. Men jag ser en ljusare framtid därborta vid horisonten. En framtid där man lärt sig hantera tid och uppgifter på ett bättre sätt. En framtid då det finns mer ork och energi helt enkelt. En framtid då jag är en starkare människa, både fysiskt och mentalt. Då det kan finnas mer saker i mitt liv utan att det tömmer mig helt på energi. Jag längtar faktiskt..
På tal om något annat så hade jag faktiskt inte så mycket mer att säga just nu :P. Ska hoppa in i duschen nu, (har ju som sagt tränat idag). Jag är fan duktig, men det är svårt att känna sig det när man är så slut O.o.
Jag sköter skolan, inte missat en endaste lektion sen jag började - bra jobbat ! Har klarat prov och skrivit inlämningar - Ännu bättre !
Träningen då? Den har jag skött felfritt ! Har varit alla dagar som jag sagt att jag skulle träna på + en extra, jag har gjort alla övningar och i lika antal. Jag har ökat på vikterna, jag har pressat och kämpat för att göra mitt yttersta. Jag försöker även att äta vettigt innan träningen så att orken ska finnas. Jag klarar det rätt bra med andra ord.
Fritidssysselsättningar? Nja, det är väl dom som fått stå tillbaka lite. Mitt skrivande och mitt spelande bl.a. Försöker vara bättre med tiden så det hinns med mer. Men samtidigt så är det ju så att ibland får man göra vissa uppoffringar. Istället försöker jag så ofta som möjligt göra det som jag mår bäst av:).
Jag försöker verkligen att hålla alla bollarna i luften, men det är faktiskt inte alltid lätt. Jag hoppas att ni kan förstå det och att jag ofta saknar energi och ork till det sociala livet, som btw i princip inte existerar längre. Och det beror nästan helt på mig. Jag har inte tid helt enkelt. Men jag ser en ljusare framtid därborta vid horisonten. En framtid där man lärt sig hantera tid och uppgifter på ett bättre sätt. En framtid då det finns mer ork och energi helt enkelt. En framtid då jag är en starkare människa, både fysiskt och mentalt. Då det kan finnas mer saker i mitt liv utan att det tömmer mig helt på energi. Jag längtar faktiskt..
På tal om något annat så hade jag faktiskt inte så mycket mer att säga just nu :P. Ska hoppa in i duschen nu, (har ju som sagt tränat idag). Jag är fan duktig, men det är svårt att känna sig det när man är så slut O.o.
Några tankar som behöver ventileras
"I am
Vindicated
I am selfish
I am wrong
I am right
I swear I'm right
Swear I knew it all along
And I am flawed
But I am cleaning up so well
I am seeing in me now
The things you swore you saw yourself "
Vindicated - Dashboard Confessional
I am selfish
I am wrong
I am right
I swear I'm right
Swear I knew it all along
And I am flawed
But I am cleaning up so well
I am seeing in me now
The things you swore you saw yourself "
Vindicated - Dashboard Confessional
Det finns ingen som har gjort rätt hela tiden. Som varit perfekt från början till slut. Det finns ingen som inte begått misstag och gjort fel.
Men jag har alltid försökt göra mitt bästa. Faktiskt. Har aldrig medvetet sårat eller gjort illa mina vänner, (och nu pratar jag åldern 15+ så ni vet). Men jag har gjort det iaf. Jag har gjort fel, sårat och gjort illa folk som jag bryr mig om.
Men jag bryr mig. Och där är väl skillnaden egentligen, kan jag göra ett fel rätt, så gör jag det mer än gärna, oavsett vad det krävs av mig. Men om ingen kräver, om ingen ber om det. Hur ska då jag kunna göra något åt det? Det är ju så svårt. Och det är en sån fin linje. Men jag är inte en dålig människa. Och det vet jag. Det finns inget ni kan säga som övertygar mig om motsatsen. Trots att jag stundtals tvivlar så vet jag ändå djupt inom mig att jag är en bra människa och att jag förtjänar bra saker här i livet. Mer än vad livet givit mig så här långt.
Det har varit mycket tårar, ilska och besvikelse. Frustration, hopplöshet, ångest och förtvivlan. Det har funnits väggar och återvändsgrändar överallt. Men genom allt detta så har jag ändå behållit en sak, jag har haft mitt mål, fokus på det som är viktigast. Jag har försökt att ta hand om dom som står mig nära. Och många gånger känt att det inte funnits något som jag kan göra. Och just på grund av dåligt självförtroende och dålig självkänsla har jag ofta inte ens försökt.
Varför erbjöd jag mig aldrig att komma över, stanna, finnas där när vissa hade det svårt? Helt enkelt för att jag trodde att jag betydde så lite, det jag gjorde var så meningslöst, det var ingen idé helt enkelt. Och det är sjukt jobbigt såhär i efterhand, för hur förklarar man en sån sak? Vem tror på det?
Jag har blivit anklagad för en hel del saker i mitt liv. En av dom är att inte bry sig. Men vem kan ställa upp för andra när man själv känner att livet, ens egen existens är i princip meningslös? Men en annan sak som jag blivit beskylld för, det är just att ljuga, att ändra på sanningen så den passar mig bäst. Så hur blir man trodd?
Har även fått höra att min depression är påhittad, att det är något som jag gjort mot mig själv. Jag vill må dåligt för att få uppmärksamhet. Hur rättfärdigar man en depression när man är mitt inne i en ?
Det finns så mycket som jag skulle kunna säga. Men känner att jag förlorar mig helt i tankarna, så kanske fortsätter en annan gång. . .
Fastnade i en känsla
Är det någon som förstår?
Finns det någon som vet hur det känns. Någon som vet hur ont det gör att förlora?
Är det någon som förstår vad jag skulle göra om jag kunde ge denna person tillbaka livet? Är det någon som förstår att det finns knappt något som jag inte skulle göra?
Är det någon som kan förstå att om han levde. Så skulle jag kunna strunta i om jag någonsin fick se honom igen. Jag skulle ta att varje gång jag pratade med han så var han otrevlig, om vi ens skulle prata alls. Jag skulle strunta i alla dagar som jag inte fick se honom. Jag skulle låta han vara precis hur som helst om jag ens fick se honom.
Allt det och mer skulle jag ta. Bara han fick leva. Om han kunde få leva så skulle han få göra det varsomhelst med vemsomhelst och hursomhelst.
Tänk på det nästa gång ni klagar över hur sällan ni ses. Jag hade varit villig att inte få se han alls. Hur ont det än skulle göra. Men smärtan av hans bortgång klår inget. INGET. Det finns inget värre. Jag lovar er. Det mörkret är så stort och djupt att jag starkt beundrar alla som tagit sig igenom det.
Och jag? Jag försöker fortfarande. Men så finns det sånna här konstiga dagar då man gråter över det ändå. 3 år har gått men inga sår har läkt. Jag gör verkligen mitt allra bästa att leva mitt liv på ett bra sätt. Så att han kan vara stolt över mig. Och jag hoppas verkligen att han är det. Trots mina fel och snedsteg, så hoppas jag att han kan se att jag verkligen försöker. Jag saknar honom så otroligt mycket. Jag tror inte att ni förstår.
Och alla er som bara såg hans glada sida. Hans lättsamma personlighet och busiga uppsyn.
Jag har sett han gråta. Jag har hört han skrika av ilska och frustration. Jag har hört honom ljuga. För er. Tro det om ni vill. Jag kommer aldrig glömma dom dagarna då jag satt i soffan och han låg med huvudet i mitt knä. Jag strök honom på huvudet, och han var så sårbar. Allt han ville ha var närhet och kärlek. Men kärlek visste han inte riktigt hur han skulle hantera. Så han ljög, överdrev, skämtade och var sällan seriös. Men ni älskade alla honom så.
Jag älskade honom alla andra dagar. Då han släppte masken, då han gav utlopp för sin ilska och frustration sin ledsamhet och irritation. Vi hade våra bråk. Men vem annars skulle han ta ut den energin på? Mamma var ett hopplöst fall. Hans vänner? Nope. Vi fick ta allt, och jag fick ta mest.
Många känner till att jag försökte ta livet av mig en gång, eller rättare sagt 2 gånger. Någon som vet vad som hände dom två dagarna?
Första dagen så hade jag ett bråk med mamma, jag försökte få henne att lugna ner sig lite när det gällde honom. Att vara snällare. Att ge han mera kärlek och respekt, för det förtjänade han. Jag grät och jag skrek för hon vägrade lyssna, och jag tyckte så synd om honom. Jag kände mig så hjälplös. (Jag var redan deprimerad såklart, bara ett bråk gör inte att man går så långt).
Andra dagen. Han som jag försvarat tills all min energi tog slut sa till mig något som jag förträngt helt. Det är ett minne som min hjärna, mitt hjärta har valt att inte ha kvar. Men jag vet på ett ungefär vad det handlade om. Han förstod mig inte, han förstod inte att det hade gått så långt. Han var rentutav elak om det.
Jag vet inte vad jag ska säga.
För guds skull, ta hand om er alla huvven därute. Vad ni gör mot er själva är en sak. Men tänk på vad ni gör mot dom som älskar er. Oförlåtligt..
Finns det någon som vet hur det känns. Någon som vet hur ont det gör att förlora?
Är det någon som förstår vad jag skulle göra om jag kunde ge denna person tillbaka livet? Är det någon som förstår att det finns knappt något som jag inte skulle göra?
Är det någon som kan förstå att om han levde. Så skulle jag kunna strunta i om jag någonsin fick se honom igen. Jag skulle ta att varje gång jag pratade med han så var han otrevlig, om vi ens skulle prata alls. Jag skulle strunta i alla dagar som jag inte fick se honom. Jag skulle låta han vara precis hur som helst om jag ens fick se honom.
Allt det och mer skulle jag ta. Bara han fick leva. Om han kunde få leva så skulle han få göra det varsomhelst med vemsomhelst och hursomhelst.
Tänk på det nästa gång ni klagar över hur sällan ni ses. Jag hade varit villig att inte få se han alls. Hur ont det än skulle göra. Men smärtan av hans bortgång klår inget. INGET. Det finns inget värre. Jag lovar er. Det mörkret är så stort och djupt att jag starkt beundrar alla som tagit sig igenom det.
Och jag? Jag försöker fortfarande. Men så finns det sånna här konstiga dagar då man gråter över det ändå. 3 år har gått men inga sår har läkt. Jag gör verkligen mitt allra bästa att leva mitt liv på ett bra sätt. Så att han kan vara stolt över mig. Och jag hoppas verkligen att han är det. Trots mina fel och snedsteg, så hoppas jag att han kan se att jag verkligen försöker. Jag saknar honom så otroligt mycket. Jag tror inte att ni förstår.
Och alla er som bara såg hans glada sida. Hans lättsamma personlighet och busiga uppsyn.
Jag har sett han gråta. Jag har hört han skrika av ilska och frustration. Jag har hört honom ljuga. För er. Tro det om ni vill. Jag kommer aldrig glömma dom dagarna då jag satt i soffan och han låg med huvudet i mitt knä. Jag strök honom på huvudet, och han var så sårbar. Allt han ville ha var närhet och kärlek. Men kärlek visste han inte riktigt hur han skulle hantera. Så han ljög, överdrev, skämtade och var sällan seriös. Men ni älskade alla honom så.
Jag älskade honom alla andra dagar. Då han släppte masken, då han gav utlopp för sin ilska och frustration sin ledsamhet och irritation. Vi hade våra bråk. Men vem annars skulle han ta ut den energin på? Mamma var ett hopplöst fall. Hans vänner? Nope. Vi fick ta allt, och jag fick ta mest.
Många känner till att jag försökte ta livet av mig en gång, eller rättare sagt 2 gånger. Någon som vet vad som hände dom två dagarna?
Första dagen så hade jag ett bråk med mamma, jag försökte få henne att lugna ner sig lite när det gällde honom. Att vara snällare. Att ge han mera kärlek och respekt, för det förtjänade han. Jag grät och jag skrek för hon vägrade lyssna, och jag tyckte så synd om honom. Jag kände mig så hjälplös. (Jag var redan deprimerad såklart, bara ett bråk gör inte att man går så långt).
Andra dagen. Han som jag försvarat tills all min energi tog slut sa till mig något som jag förträngt helt. Det är ett minne som min hjärna, mitt hjärta har valt att inte ha kvar. Men jag vet på ett ungefär vad det handlade om. Han förstod mig inte, han förstod inte att det hade gått så långt. Han var rentutav elak om det.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vill ha tillbaka min storebror..
R.I.P Petrus Engfors, för evig och för alltid älskad -v-
Och det här är sanningen: Han knarkade ihjäl sig. Det finns inget ni kan säga som ändrar på det. Droger stal min bror, och jag kommer aldrig att förlåta dom för det. Eller idioterna på sjukhuset som stal min sista tid med honom. Fy fan säger jag bara.För guds skull, ta hand om er alla huvven därute. Vad ni gör mot er själva är en sak. Men tänk på vad ni gör mot dom som älskar er. Oförlåtligt..
”The older I get
Will I get over it
It’s been way too long for the times we missed
I didn’t know then it would hurt like this but I think
The older I get
Maybe I’ll get over it
It’s been way too long for the times we missed
I can’t believe it still hurts like this”
The Older I Get - Skillet
I didn’t know then it would hurt like this but I think
The older I get
Maybe I’ll get over it
It’s been way too long for the times we missed
I can’t believe it still hurts like this”
The Older I Get - Skillet
Kärlek = Helhet?
Upptäckte för en liten stund sen att det står "jobba självständigt med diskussionsfrågan" på min planering för idag. Se där, fick helt plötsligt mera fritid. Så vad gör man ? Jo givetvis så läser man ju igenom diskussionsfrågorna. Intressant, stundtals på tok för överambitiöst. Kan berätta mer om det ngn annan gång.
Lyssnar på Seether och läser en text. Helt plötsligt så dyker det upp en tanke i mitt huvud, och jag känner ett behov av att tala om vad det var.
Såhär är det, för ett ex antal år sen så såg jag på Oprah. Bra skit faktiskt, ibland dvs :P. Dom talade om att känna sig "hel" och att många människor inte gör det, och att många som gör det, gör det med hjälpa av någon annan. Dvs en annan människa har gjort dom "hela".
Snubben på programmet sa sedan: Att man ska inte behöva någon annan för att känna sig hel. Det är fel. Man ska kunna känna sig hel själv.
Och jag håller med fullständigt. Man ska inte behöva någon annan för att känna sig hel. Kärleken i ens liv ska vara ett plus, en bonus, the cherry on top of the regular cherry on the sundae called life, inte en nödvändighet. Det är superbra att den finns. Men man ska kunna stå på sina egna två ben och känna sig nöjd med sig själv och med livet. Och innan man gör det så är det svårt att älska en annan människa, på rätt sätt dvs. Det blir mer av ett behov, och kärlek är något som man inte ska behöva.
Var och när folk blev så besatta av att ha någon annan, det vet jag inte. (Och nej, jag påstår inte att jag är ett dugg bättre på den fronten). Men just det där med kärlek, det strävar alla efter. Klart man gör det, man mår ju bra av det? Som med allt annat är det ju dock på gott och ont. Inget får dig att sväva så högt, men det finns inget som får dig att falla så hårt heller så.
Klart som fan att man kan vara glad och vara en funktionell människa singel. Det tycker dom flesta som är just det, singel. Men när man har ett förhållande så tappar många bort det där. Det som fick dom att fungera när dom inte hade kärleken. Tappa inte bort dom små sakerna, dom är minst lika viktiga. Dina egna intressen, din egna tid, tid för dina vänner. Kärlek är en bra sak, men låt den inte ta för stor plats i ditt liv. Har du hittat den rätta, så är det ju ändå meningen att ni ska leva resten av era liv tillsammans? Låt det ta tid. Och om det nu av någon anledning inte skulle fungera, då har du ju kvar allt det där som gjorde ditt liv helt innan kärleken.
Innan du börjar jaga efter kärleken. Känn efter. Är ditt liv "helt"? Och svarar du nej på den frågan. Ta dig istället tid att ta reda på vad som saknas i ditt liv, vad du behöver för att känna dig hel, utan en "käresta". Sen när du kan svara "ja", då är det sen upp till dig om det fortfarande känns sådära superviktigt att finna sig en pojkvän/flickvän. Dom flesta brukar dock ha lugnat ner sig på den frågan vid det laget. Kärlek söker man inte, den finner dig.
Ibland får man höra: "Men varför hittar inte jag någon?"
Mitt svar: "På grund av det du just sa"
Vill man för mycket, söker man efter något som är nästintill omöjligt att bara hitta, då finner man sällan det man vill ha. När det känns bra och redo, då kommer kärleken att dyka upp. You got to keep an open mind though. När man söker något specifikt så missar man oftast den stora bilden. Och just "din person" kanske stod där nere i högra hörnet medans du bara tittade rakt fram och missade honom/henne.
Kan nog fortsätta svammla en del om detta. Men det ska jag inte göra. Hoppas jag fick fram någon slags vettig poäng iaf ^^.
Lyssnar på Seether och läser en text. Helt plötsligt så dyker det upp en tanke i mitt huvud, och jag känner ett behov av att tala om vad det var.
Såhär är det, för ett ex antal år sen så såg jag på Oprah. Bra skit faktiskt, ibland dvs :P. Dom talade om att känna sig "hel" och att många människor inte gör det, och att många som gör det, gör det med hjälpa av någon annan. Dvs en annan människa har gjort dom "hela".
Snubben på programmet sa sedan: Att man ska inte behöva någon annan för att känna sig hel. Det är fel. Man ska kunna känna sig hel själv.
Och jag håller med fullständigt. Man ska inte behöva någon annan för att känna sig hel. Kärleken i ens liv ska vara ett plus, en bonus, the cherry on top of the regular cherry on the sundae called life, inte en nödvändighet. Det är superbra att den finns. Men man ska kunna stå på sina egna två ben och känna sig nöjd med sig själv och med livet. Och innan man gör det så är det svårt att älska en annan människa, på rätt sätt dvs. Det blir mer av ett behov, och kärlek är något som man inte ska behöva.
Var och när folk blev så besatta av att ha någon annan, det vet jag inte. (Och nej, jag påstår inte att jag är ett dugg bättre på den fronten). Men just det där med kärlek, det strävar alla efter. Klart man gör det, man mår ju bra av det? Som med allt annat är det ju dock på gott och ont. Inget får dig att sväva så högt, men det finns inget som får dig att falla så hårt heller så.
Klart som fan att man kan vara glad och vara en funktionell människa singel. Det tycker dom flesta som är just det, singel. Men när man har ett förhållande så tappar många bort det där. Det som fick dom att fungera när dom inte hade kärleken. Tappa inte bort dom små sakerna, dom är minst lika viktiga. Dina egna intressen, din egna tid, tid för dina vänner. Kärlek är en bra sak, men låt den inte ta för stor plats i ditt liv. Har du hittat den rätta, så är det ju ändå meningen att ni ska leva resten av era liv tillsammans? Låt det ta tid. Och om det nu av någon anledning inte skulle fungera, då har du ju kvar allt det där som gjorde ditt liv helt innan kärleken.
Innan du börjar jaga efter kärleken. Känn efter. Är ditt liv "helt"? Och svarar du nej på den frågan. Ta dig istället tid att ta reda på vad som saknas i ditt liv, vad du behöver för att känna dig hel, utan en "käresta". Sen när du kan svara "ja", då är det sen upp till dig om det fortfarande känns sådära superviktigt att finna sig en pojkvän/flickvän. Dom flesta brukar dock ha lugnat ner sig på den frågan vid det laget. Kärlek söker man inte, den finner dig.
Ibland får man höra: "Men varför hittar inte jag någon?"
Mitt svar: "På grund av det du just sa"
Vill man för mycket, söker man efter något som är nästintill omöjligt att bara hitta, då finner man sällan det man vill ha. När det känns bra och redo, då kommer kärleken att dyka upp. You got to keep an open mind though. När man söker något specifikt så missar man oftast den stora bilden. Och just "din person" kanske stod där nere i högra hörnet medans du bara tittade rakt fram och missade honom/henne.
Kan nog fortsätta svammla en del om detta. Men det ska jag inte göra. Hoppas jag fick fram någon slags vettig poäng iaf ^^.
