Aeonis

Jag är så sjukt jävla uttråkad. Vad fan ska man göra?
Jag hade inte räknat med att Mr. Lägenhetsinnehavare skulle jobba imorgon och gå och lägga sig halv elva typ >.<
Så nu sitter jag här i mörkret (jag tycker inte om mörkret, och ja, det går att tända en lampa, men då känner jag mig fånig. Och nej, jag känner mig inte lika fånig när jag sitter här och skriver om det xP).

Jag funderar även en hel del på gamla tider och så. Och jag vill inte må dåligt över det, jag vill inte ha ångest för hur det ser ut idag. Men det är så jävla svårt.
Jag vill bara tänka på allt jag kan göra för att det ska bli bättre nu, i framtiden. Men samtidigt. Det är ju så mycket enklare att bara må dåligt över dom val man gjort som orsakat den här situationen? Men skulle jag ta bort dom, så skulle jag ta bort så mycket annat också. Vette tusen vars jag skulle sitta då. I vilken stadsdel och med vem.
Så lika bra att inte ångra det man gjort. Bättre försöka fokusera styrkan på vad man kan göra annorlunda nu.

Men riktigt riktigt ärligt. Nu när jag börjar tänka på det.
Vad skulle jag inte gjort. Vad skulle jag inte ta tillbaka för att ge min bror en ny chans på livet?
Fuck den här lägenheten, fuck den här datorn fuck mina älskade spel, fuck min kärlek till fantasin.
Jävlat säkert fuck it all. Min lycka betyder fan inte ett skit i jämförelse med hans liv.
Åh. Än en gång. Jag vill fan inte vara smart.
Jag vill inte veta att min ånger inte leder någonvart. Att mina tårar ändrar ingenting.
Att jag ska vara tacksam, för evigt tacksam till den här chansen till livet som jag har.
Att det är enbart dumt att tänka på sånt.

Jag är så jävla emo!