Emo-tänk
Jag sitter som och funderar på varför jag skriver. Varför. Och det känns som att jag behöver ett svar på den frågan. För jag behöver verkligen det. Ger skrivandet mig något? Behöver det göra det? Är det bara en ventil. Ett sätt att få ur sig lite känslor. Men sen så vågar jag ju inte skriva ner dom här iaf :S
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Om jag ska fortsätta skriva. Finns så mycket i mitt liv som jag funderar på.
Finns mycket om mig själv som jag försöker lista ut.
Varför är det så svårt för mig att vara mig med människor som jag just träffat. Människor som jag inte känner.
Jag är den tysta observanta typen. Det är svårt att komma mig på skinnet. Att lära känna mig. Att veta vem jag är.
Och, jag vill ju bara vara den där glada surrande typen som jag är annars. Det är en jag som jag är nöjd med. Som jag vet duger.
Men den där tysta jag då. Vad finns det som är bra med det? Att vara observant är ju ett plus. Men att gå igenom livet och analysera andra medans man själv försöker gömma sig bakom en mur av tysta leenden, hur kul låter det?
Jag vill finna min röst bland andra. Men såren efter tidigare upplevelse har satt sina tydliga spår.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Om jag ska fortsätta skriva. Finns så mycket i mitt liv som jag funderar på.
Finns mycket om mig själv som jag försöker lista ut.
Varför är det så svårt för mig att vara mig med människor som jag just träffat. Människor som jag inte känner.
Jag är den tysta observanta typen. Det är svårt att komma mig på skinnet. Att lära känna mig. Att veta vem jag är.
Och, jag vill ju bara vara den där glada surrande typen som jag är annars. Det är en jag som jag är nöjd med. Som jag vet duger.
Men den där tysta jag då. Vad finns det som är bra med det? Att vara observant är ju ett plus. Men att gå igenom livet och analysera andra medans man själv försöker gömma sig bakom en mur av tysta leenden, hur kul låter det?
Jag vill finna min röst bland andra. Men såren efter tidigare upplevelse har satt sina tydliga spår.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Skriv för din egen skull, för att du ska få ur dig all skit och alla tankar! Det är bra för dig. Du är värd det bästa! Du är intelligent, rolig, inspirerande, stark, vacker, modig och intressant. Tänk vad du har utvecklats, du är ju en helt annan person nu, än när jag träffade dig för första gången. Du är en fantastisk person. Det finns mycket du har varit med om, jag vet inte ens hälften av det. Men du existerar och gör jävligt bra ifrån dig. Du är en förebild för andra människor. Jag beundrar dig för det!
Trackback
