Mamma
Åter igen Hej.
Har precis kommit hem från mamma. Hatar att erkänna det. Men den kvinnan kan påverka mig så mycket! Var väldigt negativ innan jag for. Satt till och med och grät, vilket jag gör oftare än vad jag vill erkänna. För folk förknippar tårar med svaghet. Jag vill inte vara svag.
Anledningen till att jag var så negativ är ju förmodligen för att jag inte pratat så mycket med min mamma, och sist vi träffades var hon bara sååå grinig. Och givet. Det påverkar ju mig. Så då blev jag grinig.
Men idag när jag var där. Då var hon på bra humör. Till och med gullig. Lite alkoholpåverkad givetvis. Svårt för den där kvinnan att vara glad utan minst ett glas i kroppen tror jag O.o
Hursomhelst så kändes ju allt givetvis mycket bättre igen. Jag fick se en glimt av den där tiden då vi kunde sitta över en öl och snacka skit om allt möjligt. (Jag antar att detta låter konstigt eftersom jag bara är 20).
Jag hatar verkligen att erkänna det. Men jag älskade verkligen den tiden.
Det tog mig många år, bråk och tårar innan jag fick riktig kontakt med min mamma. Innan hon kunde se mig för den människa jag var och inte ett barn som förpestat hennes redan röriga liv. Och jag måste säga att det är underbart att ha en mamma. Även om hon var långt ifrån den bästa. Att kunna prata med sin mamma på det sättet är en av de bästa saker som finns. Det är helt otroligt att jag tog mig till den punkten. Mina syskon har förundrats och även stört sig lite på att jag fick den respekten av henne till slut (dom hade redan flyttat ut vid den tidpunkten). Men vad ska jag säga.
Jag var envis, jag var bestämd. Jag skulle få henne att lyssna och förstå.
Synd dock att det tog 2 trippar till sjukhuset p.g.a självmordsförsök innan hon började se mig. Innan hon förstod hur dåligt jag mådde. Men jag ångrar ingenting. För livet utan min mamma dom åren hade varit omöjligt.
Så jag är tacksam till henne för det. Men samtidigt håller jag fortfarande mycket agg inom mig från barndomsåren.
Min mamma sa till mig en gång: "Det är inte konstigt att du inte har några vänner" Då hon syftade på hur jag var.
Det var ett slag som slog hårt som förföljer mig fortfarande. Därav den tidigare nämnda osäkerheten.
Men jag kämpar på!
Kolla in den här coola (*host*) saken som mamma fått av min moster;
Det är helt enkelt en grogg i en tubförpackning!
Personligen tycker jag den smakar färdigblandad grogg som legat ute i en vecka.
(haha, yes, sån har man druckit när man var 14 o.o)
Menar då såklart att den smakar typ.. inte gott ^^
Har precis kommit hem från mamma. Hatar att erkänna det. Men den kvinnan kan påverka mig så mycket! Var väldigt negativ innan jag for. Satt till och med och grät, vilket jag gör oftare än vad jag vill erkänna. För folk förknippar tårar med svaghet. Jag vill inte vara svag.
Anledningen till att jag var så negativ är ju förmodligen för att jag inte pratat så mycket med min mamma, och sist vi träffades var hon bara sååå grinig. Och givet. Det påverkar ju mig. Så då blev jag grinig.
Men idag när jag var där. Då var hon på bra humör. Till och med gullig. Lite alkoholpåverkad givetvis. Svårt för den där kvinnan att vara glad utan minst ett glas i kroppen tror jag O.o
Hursomhelst så kändes ju allt givetvis mycket bättre igen. Jag fick se en glimt av den där tiden då vi kunde sitta över en öl och snacka skit om allt möjligt. (Jag antar att detta låter konstigt eftersom jag bara är 20).
Jag hatar verkligen att erkänna det. Men jag älskade verkligen den tiden.
Det tog mig många år, bråk och tårar innan jag fick riktig kontakt med min mamma. Innan hon kunde se mig för den människa jag var och inte ett barn som förpestat hennes redan röriga liv. Och jag måste säga att det är underbart att ha en mamma. Även om hon var långt ifrån den bästa. Att kunna prata med sin mamma på det sättet är en av de bästa saker som finns. Det är helt otroligt att jag tog mig till den punkten. Mina syskon har förundrats och även stört sig lite på att jag fick den respekten av henne till slut (dom hade redan flyttat ut vid den tidpunkten). Men vad ska jag säga.
Jag var envis, jag var bestämd. Jag skulle få henne att lyssna och förstå.
Synd dock att det tog 2 trippar till sjukhuset p.g.a självmordsförsök innan hon började se mig. Innan hon förstod hur dåligt jag mådde. Men jag ångrar ingenting. För livet utan min mamma dom åren hade varit omöjligt.
Så jag är tacksam till henne för det. Men samtidigt håller jag fortfarande mycket agg inom mig från barndomsåren.
Min mamma sa till mig en gång: "Det är inte konstigt att du inte har några vänner" Då hon syftade på hur jag var.
Det var ett slag som slog hårt som förföljer mig fortfarande. Därav den tidigare nämnda osäkerheten.
Men jag kämpar på!
Kolla in den här coola (*host*) saken som mamma fått av min moster;
Det är helt enkelt en grogg i en tubförpackning!
Personligen tycker jag den smakar färdigblandad grogg som legat ute i en vecka.
(haha, yes, sån har man druckit när man var 14 o.o)
Menar då såklart att den smakar typ.. inte gott ^^
Kommentarer
Trackback
