Aeonis

Det känns som att allting bara kommer på en gång. Och då menar jag inte att allting händer på en gång. Utan jag tänker mer på min ledsenhet.
Känns som att veckor, månader av press och stress och känslor har bestämt sig för att ploppa fram samtidigt just nu.

Ska jag vara helt ärlig så lipar jag som fan. Och jag förstår inte riktigt själv varför. För att jag har ingen stor anledning till det just nu. Men känns som att luften  bara gått ur mig. Känns som att min trötthet släppte fram jävlat allt. Brukar ha lite mera självdisciplin. Men just nu är det fan illa O.o

Jag borde försöka göra ett ryck och tänka positiva tankar. Men he är som knas i huvvet. O.o
Och jag känner att ja- jag kan rycka upp mig. Men samtidigt så känner jag mig så trött och tärd i kropp och själ, att det känns som att tårarna kan komma tillbaka närsomhelst under kvällen.

Ibland har man bara perioder när man måste få gråta ut sitt lilla fågelhjärta. Jag försöker att inte tänka på det som värsta grejjen eller som något negativt. Synd bara att den dagen skulle vara idag?.

Känner mig rätt fånig om jag ska vara helt ärlig också. Men.. Jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga om det :P.

Jag ska försöka iaf. Det hjälpte iaf att Sophie petade på mig. Kan säga att jag förstod inte varför det blev allt eller inget. Känner mig inte direkt som det smartaste fåret i flocken just nu O.o. Um.. Känner mig faktiskt rätt dum O.o.
Men.. Nu fan.. Nu ska jag rycka upp mig. Och bita i det sura äpplet. Men jag tror inte det är surt.
Skriver kanske sen :).