Aeonis

Känslor är komplicerade saker. Snurrar hit och dit and makes little to no sense at all.

Undrar hur många det finns där ute som känner att dom inte kan, inte får, känna det dom känner.
Att man måste fejka leenden, och alltid låtsas som att allt är bra?

Vad jag har förstått så är det många.. Många många fler än man kan tro.

Och varför är det så?

Varför är världen så vriden idag att så många känner att dom måste le.
Att dom bara är jobbiga, störiga och i vägen när dom inte mår bra.

Skyller en hel del på osäkerheten som så många känner.
Att det ibland inte är frågan att dom inte kan, utan mera att man tror att man inte kan. Man vågar helt enkelt inte ta steget att lita på någon annan. För nånstans på vägen har man inbillat sig, inte att ens vän inte bryr sig om en, utan mera att man inte är värd det? Att min vän som är så grym och bra på så mycket, hon/han har bättre saker för sig än att lyssna på  mina usla/värdelösa problem.


Ta steget istället.. Funkar det inte, fine.

Men funkar det, fan vad grymt! Du har någon du kan prata med.

Och visst känns det lite lättare efteråt ändå? *tilts head*

Smile for me ^^

... And ...

If you feel like it.. Cry for me.. Personligen så är jag rätt kass på att säga dom "rätta" sakerna. Bara klyschor för det mesta.
Men jag vet hur man lyssnar, och även hur man kramas! Så det kanske duger till något?

Oh I wish my friends could depend on me a little more.. They have to know I love them, right?