Aeonis

Har ont i en knoge - självförvållat. Ibland tappar även söta lilla jag besinningen.
Herregud vad jag önskar att det då fanns någon som kunde ställa upp, och lugna ner.

Men jag är på tok för van att få skäll för att jag har känslor. Kanske borde vant mig för länge sen?
Jag förstår det, och samtidigt har jag svårt att se det. Varför det kan vara så irriterande att någon är ledsen? Speciellt när man säger att man älskar den personen.. Vad exakt är det som är så jobbigt då?
Om någon jag känner och tycker om blir ledsen, då blir jag genast orolig och skydda/ta hand om känslorna hoppar fram.
Men för vissa blir det bara irritation? Människor är ju ledsna av en anledning jue, inget man bara hittar på. Så varför vill man då inte försöka fixa det då? Jag vill då alltid det. Jag hatar att se folk ledsna :(.

Och nu orkar jag inte prata mer om det ämnet.

För guds skull kvinna, bit ihop!
Normalt sett säger jag och den andra Emman: "Bit ihop tills du bryter ihop". Det är typ så vi lever.
Jag gör verkligen mitt bästa och biter ihop. Och försöker verkligen att inte vara så känslosam. Men det går verkligen inte alltid så bra :S. Önskar bara att man kunde få lite mera stöd då. För jag tycker det är skitjobbigt att jag inte alltid kan hålla masken. Och att sen möta kritik för det. Det gör det ännu svårare och jobbigare.
Det är en ond fucking spiral. Och jag har inte hittills mött en människa som har vett nog att försöka ta mig ur den!