Aeonis

Jag kan nog inte förklara hur frustrerande det är.
Kan nog inte med ord beskriva det jag känner.

Jag är arg. Och less. Och ledsen.

Jag har tappat min röst på vägen. Och jag vet inte vars den är. Och jag har inte längre mina ord.
Jag vågar inte säga något inför er. Och det är inte erat fel. Det är inte fel på er. Jag älskar er. Massor.
Men jag vet inte vars min röst har tagit vägen. Jag vet inte varför mina ord sitter fast i halsen.
Och jag vet ta mig fan i mig inte hur jag ska tvinga ut dom jävlarna! O.o