Lunch-filosofier
Då var det lunchtider på jobbet (11-12). Och tro det eller ej, men jag har faktiskt ätit. Men nu mår jag istället illa :S
Det är en fin balansgång det där mellan att äta och inte. Fast just idag får jag skylla mig själv som åt en pan-pizza, eller en pannie som jag brukar säga. Har kommit fram till att jag gillar förkortningar. Men det väl nästan en norrländsk grejj? Att säga it istället för inte och ja istället för jag hela tiden :P
Dock försöker jag oftast skriva ut orden när jag skriver "seriöst". Men i sms och liknande då blir det ofta förkortningar ^^
Vars var jag? Ah, pannie ja. Önskar jag orkade göra riktig mat lite oftare. Har ju fått höra att jag är rätt bra på det så. Antar bara att inspirationen inte funnits tillgänglig!
Solen lyser in på skärmen, och jag ser ju klart och tydligt att någon måste ha försökt rengöra det med en vanlig blöt trasa. Och det mina vänner, det får man inte göra på en flatscreen! Det ska ni veta. Jag har ju faktiskt ansvaret för samtals och datarum här på jobbet. Så jag får nog gräva fram en sån där speciell rengöringsgrejj till skärmarna och fixa det efter lunch. Jag har visserligen en bitch (yeah, jag har alltid en praktikant som ska hjälpa mig med mitt ansvarsområde), men jag tror nog det blir bäst om jag fixar det själv. Däremot så borde jag be honom att sopa upp den äckliga döda spindeln som jag "råkade" lämna efter mig i fredags då vi städade x)
Ärligt talat så glömde jag faktiskt bort den lite granna.. Jag filmade hans sista ryckande sekunder här i livet, och sen gick jag :P
Undrar om man är lite morbid? Undrar om folk missbrukar det ordet? Jag vet inte.. Men jag har en känsla av det O.o
Nu har jag skrivit en hel del. Så nu ska jag göra ngt annat en liten stund :P
