Aeonis

Your words are like sugar to this broken heart
So sweet, just like poison, hard to tell apart
If your words reach me, solid and true
If I start believing, the rest will be up to you

If I place my trust in you - Will you break me too?

You really scare the hell out of me
Is it for real, can it really be?
Are you everything I've ever dreamed of?
And if you are... How can I ever be enough?

------------------

And this is the part where I feel I can't write anymore. Too much feelings, too many words. Too many questions. Just too much of it all. Can't define, can't express. Can't do much with it really.

Fråga mig inte varför jag skriver svammel på engelska. Skumma människor som jag gör sånt ibland. Det jag försöker få sagt iaf att det är kaos i mitt huvud och hjärta just nu. Seriously. Hatar att erkänna att livet inte är "prima skinka", men idag så gör jag ett undantag.

Det jag försöker göra med mitt skrivande och dikten här uppe är att sätta ord på en del känslor och intryck från helgen, som för att avlasta lite. Men det går inte så bra för mina tankar går runt runt och överallt.

Kanske blir det lite mindre svammligt imorgon. Nu tänkte jag faktiskt gå och lägga mig. Har inga förhoppningar om att jag ska lyckas somna. Men försöka går ju!

Godnatt på er alla iaf.