Aeonis

Än en gång, från tiden då jag var som mest emo ^^:

”Flickan”

Det fanns en flicka som aldrig någonsin känt smärta
Tills kärleken kom och krossade hennes hjärta
När hon var ung och naiv
Trodde hon att hon skulle få ett bra liv
Ödet tyckte om henne, trodde han hade koll
Ödet skickade kärleken åt hennes håll
En kille som verkade så rar
Flickan var lycklig, tyckte han var underbar
Men det ödet inte vet
Är att killen bär på en mörk hemlighet
Den orsakar ett svart hål från insidan
Ett svart hål fyllt med lidan
Den tär på hans själ tills det inte finns något kvar
Då vänder den sig till flickan och det hon har
Kärleken försvann och kvar fanns bara smärta
Killen hade krossat den stackars flickans hjärta
Han lämnade henne krossad och bruten
Han lämnade henne ensam och frusen
Hon har förlorat sitt inre och kommer aldrig kunna känna sig hel
Ödet är förtvivlad, hur kunde han göra så fel?
Utan styrka utan mod, gråter hon nu tårar i blod
Hela halsen fylld med gråt, ödet ber tyst om förlåt
Han trodde ju att kärleken kunde övervinna allt
Det kan det inte och nu är flickans hjärta kallt
Flickan tar nu istället upp en kniv
Hon fäller en tår, ödet likaså, nu finns inte längre flickans liv

 

15/1-04 [00.25]