Aeonis

Mjaha. Då var man tillbaka vid datorn.. Funderar på om jag ska gnälla över helt orelaterade oviktiga saker. Ilandsproblem brukar få mig att må bättre. Att bara få låtsas ett tag som att mina värsta problem är folk som är störiga på msn till exempel. Men egentligen.. Definera ordet problem?

Är det bara jag som blir lite smått irriterad på folk som hade en bra uppväxt men ändå mår psykiskt dåligt? Typ, hej jag hade allt men mina föräldrar gav mig lite/ingen uppmärksamhet. Detta gjorde mig ledsen och osäker typ. Mjaha.. Vi som inte hade ngt och dålig om ens någon uppmärksamhet från mamma/pappa? Min mamma sa till mig att inte gråta så högt för att det störde henne när hon såg på tv. Och jag hade ingen dator eller något att söka tillflykt till.. Det var väl böcker i sånna fall. Ensam på sitt rum med böcker. För vänner hade jag knappt ingen av. Iaf inte av den sorten som brukade höra av sig.
Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk berättar om sin så kallade dåliga uppväxt. Snacka om att ha tagit saker för givet liksom.

Skulle kunna utveckla ämnet ännu mer men känner inte att jag riktigt orkar. Jag tror ni förstår vad jag menar iaf?

Det är nå fel på folk idag. Så är det bara ! O.o

Haha. Detta är då jag när jag var 16. Den enda bilden jag har på datorn från när jag var en liten liten skit ;).