Aeonis

Nu har man då iaf haft pojkvän i 5 månader. Går inte tiden fort så säg? Trodde verkligen inte att jag skulle vara typen som har pojkvänner. Men blickar man tillbaka så verkar jag inte ha gjort mycket annat än jaga efter kärleken.

Vad ger kärleken mig? Det är faktiskt en fråga som jag fortfarande utforskar. Jag vet inte vars det tar mig, jag vet inte vad det ger. Jag har ingen aning om hur framtiden ser ut. Jag föredrar att leva i nuet. Nästan lite för mycket.

Planer ska man ha. Planer är bra. Jag planerar inte. Jag hoppas istället. Hoppet är väl det sista som dör? Det sägs så iaf. Förhoppningsvis leder hoppet till en vilja, en stark en, och så klarar man av de planer man har för sig själv eller finner styrkan att förändra det som inte känns bra.

Nu mina vänner ska jag bege mig ut i staden.

Crea Diem ! Skapa dagen, du har makten ^^. Puss på er !