Fårskallar är vi allihopa..?
Folks dubbelmoral och trångsynthet sluter aldrig förvåna mig. Det är helt otroligt och det finns överallt runtomkring en hela tiden. Det kan vara något så oväntat som en kommentar på omslaget av en film. Ibland är den en artikel på t.ex. aftonbladet. Nån gång hör jag det i klassrummet, eller av en vän. Jag ser det på folks bloggar, jag hör det i deras samtal.
Om jag står över, om jag är bättre? Nej, det är jag nog inte. Dubbelmoral är ett spel som jag spelat fler gånger än vad jag önskat vore sant, speciellt i förhållanden. Just det är dock en sak som tjejer är expert på. Vi vrider och vänder på saker tills det inte längre går att kalla dubbelmoral utan att "det bara är så" och att det är "rätt".
Ja jisses, vi människor idag. Är inte vi ett komplicerat släkte så säg? Vi har förmågan att ljuga, lura, manipulera och bedra. Vi sårar varandra till höger och vänster, och ibland oss själva också. Ibland räcker det med ett feltolkat sms, ett inlägg på facebook eller något vi hört av någon som fick veta av någon annan att..
Är vi människor allihopa bara en skock får? Varför lyssnar vi så mycket på andra, varför tar vi åt oss så mycket? Alla rykten som går, de saker vi får höra om andra, varför accepterar vi det så ofta som sanning? Visserligen så bryr vi nog oss inte oftast. Vi säger typ: "Va?! Nä, är det sant !? Shit också..." Sen är det i princip bortglömt. Om det nu inte handlar om någon som vi faktiskt känner, någon vi faktiskt umgås med. Då brukar reaktionen stanna lite längre och göra sig påmind när vi träffar den personen igen. Om vi nu ens fortfarande vill träffa den personen efter det vi hört?
Ja, visst är det otroligt. Jag blir dock alltid så förvirrad, jag är så van min super relation där trots att det bråkas, trots att man är irriterad och kanske säger små taskiga saker att så fort den där irritationen lagt sig så är det som att inget hänt. En relation där det är okej att man inte alltid håller med varandra. Det skadar den inte på något sätt. Man får sitta tyst och sura en stund, sen så hittar man på något annat att göra eller prata om. Jag önskar fler relationer var så. Inget skitsnack, inge gå bakom ryggen för att man är sur, utan bara en snabb andningspaus innan man fortsätter med det man höll på med. Kanske är det omöjligt att ha sånna relationer om man nu inte står supernära, men oavsett så är det så jag känner för alla mina vänner. Deras snedsteg, irritationer och fel rör mig inte i ryggen. Dom är som dom är och jag älskar dom. Ibland håller jag inte alltid med, men jag blir sällan förbannad och skulle jag någon gång bli arg så går det över rätt fort också.
Är det någon annan som är intresserad av dessa relationer? För det är så jag funkar, det är så jag känner. Jag kan inte hata någon som jag älskar och jag kan inte heller hata någon som jag inte känner. Dom jag älskar, dom älskar jag som familj och avsett vad dom gör slutar jag aldrig att älska dom eller slutar bry mig. Ni finns i mitt hjärta alltid, oavsett vad ni gör. Jag bara önskar att ni förstod att det var så...
Om jag står över, om jag är bättre? Nej, det är jag nog inte. Dubbelmoral är ett spel som jag spelat fler gånger än vad jag önskat vore sant, speciellt i förhållanden. Just det är dock en sak som tjejer är expert på. Vi vrider och vänder på saker tills det inte längre går att kalla dubbelmoral utan att "det bara är så" och att det är "rätt".
Ja jisses, vi människor idag. Är inte vi ett komplicerat släkte så säg? Vi har förmågan att ljuga, lura, manipulera och bedra. Vi sårar varandra till höger och vänster, och ibland oss själva också. Ibland räcker det med ett feltolkat sms, ett inlägg på facebook eller något vi hört av någon som fick veta av någon annan att..
Är vi människor allihopa bara en skock får? Varför lyssnar vi så mycket på andra, varför tar vi åt oss så mycket? Alla rykten som går, de saker vi får höra om andra, varför accepterar vi det så ofta som sanning? Visserligen så bryr vi nog oss inte oftast. Vi säger typ: "Va?! Nä, är det sant !? Shit också..." Sen är det i princip bortglömt. Om det nu inte handlar om någon som vi faktiskt känner, någon vi faktiskt umgås med. Då brukar reaktionen stanna lite längre och göra sig påmind när vi träffar den personen igen. Om vi nu ens fortfarande vill träffa den personen efter det vi hört?
Ja, visst är det otroligt. Jag blir dock alltid så förvirrad, jag är så van min super relation där trots att det bråkas, trots att man är irriterad och kanske säger små taskiga saker att så fort den där irritationen lagt sig så är det som att inget hänt. En relation där det är okej att man inte alltid håller med varandra. Det skadar den inte på något sätt. Man får sitta tyst och sura en stund, sen så hittar man på något annat att göra eller prata om. Jag önskar fler relationer var så. Inget skitsnack, inge gå bakom ryggen för att man är sur, utan bara en snabb andningspaus innan man fortsätter med det man höll på med. Kanske är det omöjligt att ha sånna relationer om man nu inte står supernära, men oavsett så är det så jag känner för alla mina vänner. Deras snedsteg, irritationer och fel rör mig inte i ryggen. Dom är som dom är och jag älskar dom. Ibland håller jag inte alltid med, men jag blir sällan förbannad och skulle jag någon gång bli arg så går det över rätt fort också.
Är det någon annan som är intresserad av dessa relationer? För det är så jag funkar, det är så jag känner. Jag kan inte hata någon som jag älskar och jag kan inte heller hata någon som jag inte känner. Dom jag älskar, dom älskar jag som familj och avsett vad dom gör slutar jag aldrig att älska dom eller slutar bry mig. Ni finns i mitt hjärta alltid, oavsett vad ni gör. Jag bara önskar att ni förstod att det var så...
Kommentarer
Trackback
