Aeonis

Det finns ingen som har gjort rätt hela tiden. Som varit perfekt från början till slut. Det finns ingen som inte begått misstag och gjort fel.

Men jag har alltid försökt göra mitt bästa. Faktiskt. Har aldrig medvetet sårat eller gjort illa mina vänner, (och nu pratar jag åldern 15+ så ni vet). Men jag har gjort det iaf. Jag har gjort fel, sårat och gjort illa folk som jag bryr mig om.
Men jag bryr mig. Och där är väl skillnaden egentligen, kan jag göra ett fel rätt, så gör jag det mer än gärna, oavsett vad det krävs av mig. Men om ingen kräver, om ingen ber om det. Hur ska då jag kunna göra något åt det? Det är ju så svårt. Och det är en sån fin linje. Men jag är inte en dålig människa. Och det vet jag. Det finns inget ni kan säga som övertygar mig om motsatsen. Trots att jag stundtals tvivlar så vet jag ändå djupt inom mig att jag är en bra människa och att jag förtjänar bra saker här i livet. Mer än vad livet givit mig så här långt.
Det har varit mycket tårar, ilska och besvikelse. Frustration, hopplöshet, ångest och förtvivlan. Det har funnits väggar och återvändsgrändar överallt. Men genom allt detta så har jag ändå behållit en sak, jag har haft mitt mål, fokus på det som är viktigast. Jag har försökt att ta hand om dom som står mig nära. Och många gånger känt att det inte funnits något som jag kan göra. Och just på grund av dåligt självförtroende och dålig självkänsla har jag ofta inte ens försökt.

Varför erbjöd jag mig aldrig att komma över, stanna, finnas där när vissa hade det svårt? Helt enkelt för att jag trodde att jag betydde så lite, det jag gjorde var så meningslöst, det var ingen idé helt enkelt. Och det är sjukt jobbigt såhär i efterhand, för hur förklarar man en sån sak? Vem tror på det?

Jag har blivit anklagad för en hel del saker i mitt liv. En av dom är att inte bry sig. Men vem kan ställa upp för andra när man själv känner att livet, ens egen existens är i princip meningslös? Men en annan sak som jag blivit beskylld för, det är just att ljuga, att ändra på sanningen så den passar mig bäst. Så hur blir man trodd?
Har även fått  höra att min depression är påhittad, att det är något som jag gjort mot mig själv. Jag vill må dåligt för att få uppmärksamhet. Hur rättfärdigar man en depression när man är mitt inne i en ?

Det finns så mycket som jag skulle kunna säga. Men känner att jag förlorar mig helt i tankarna, så kanske fortsätter en annan gång. . .