Aeonis

Love is worth the pain
Love is why we fall down
And get back up again
Love is where the heart lies
Love is from above
Love is this, this is love

This is love - The Script

Jag har lyssnat på The Script non stop i princip sedan igår. Givetvis inte när jag sovit / varit på skolan.. Men annars ^^. När jag fastnar för något måste jag lyssna på det tills jag blir less ^^.

Jag är så skadad av tidigare erfarenheter så, så fort någon säger något negativt och syftar på en människa, (kanske flera människor), så kan jag som inte låta bli att fundera på om personen menar mig? Jag har tyvärr haft på tok för mycket sånt i mitt liv tidigare. Äckliga små hintar som folk droppar i sina bloggar eller på facebook istället för att ta en endaste sak IRL. Eller jo, IRL tar dom det, dock inte med mig, utan med någon annan.

Jag vet inte hur många gånger jag påpekar att allt jag skriver är ur en högst personlig synvinkel och handlar oftast om mina känslor i allmänhet, eller bara för stunden, och inte alls om speciella människor egentligen. Som mitt förra inlägg, jag hoppas ni förstår att jag inte klankar ner på folk som röker på, utan att jag bara inte klarar av dom känslor det medför, när jag är med dessa människor. Alla dessa personer är sjukt fina människor, det är inte det.

Nu gör jag det igen, förklarar och förklarar.

Jag kan inte sluta förklara.. Så många gånger som jag känt i mitt liv: Jag vill bara att dom ska förstå. Så jag började förklara allt, om och om igen och hoppades att dom till slut skulle förstå. Och jag visste inte vad jag skulle göra när dom inte förstod. Hur får man någon att förstå? När ord inte räcker till.

Jag önskar jag kunde sluta ta åt mig, jag önskar jag kunde sluta bry mig.

Jag önskar att folk kunde förstå helt enkelt. Folk tar åt sig, jag tar åt mig. Så kan inte säga att det är fel på något sätt. Vi borde alla sluta ta åt oss kanske.

Jag är så sjukt trött så jag klarar inte ens av att formulera någon vettig tanke i mitt huvud egentligen. Så ska inte försöka, blir så lätt emotionell när jag är trött.

Okejj då, mer emotionell än vanligt. Jag är en känslomänniska, jag står för det, och inte nog med det, jag är jävligt stolt över det också. Visst, det leder till att jag bryr mig mer än vad jag borde om människor och det leder till att jag blir jävligt sårbar. Men, det är ändå något fint.

Sen kan jag inte prata om saker som jag anser vara bra med mig själv, herregud vad folk börjar tycka illa om en då och tvunget måste tänka och säga saker om mig i ett försök att dra ner mig. Att trycka ner mig, att göra mig mindre än vad jag är, om så bara i deras egna huvuden.

Jag har inte förstått det där förens häromdagen, skojjar inte. Då fick jag veta att Jantelagen faktiskt existerar på riktigt. Att det sticker som satan i folks ögon när någon "tror att dom är något". Så sjuuukt.

Jag har aldrig tänkt så, visste ni det? Jag har hört talas om Jantelagen. Jag trodde den var ett skämt och att anti-jantelagen var det som gällde. Jag är nog lite blåst ibland ^^. Men, vad ska jag säga, jag tror alltid det bästa om folk tills dom bevisat mig motsatsen.

Jag tror inte att jag är något. Jag vet att jag är något. Någon jävla speciell människa med ett gott hjärta som förtjänar allt det bästa i livet, och vet du vad? Det gör du också.

Love you lovelies, livet vore inte så najjs utan er ^^.