Aeonis

Everything's here right now
All that is...
Is what is now...

Here Right Here - Sense Field

Jag har försökt samla mina tankar. Så att dom ska gå att få ner genom ord på ett vettigt sätt så att dom går att förstå. Så att genom några knapptryck på detta tangentbord ska ni förstå på ett ungefär hur jag tänker och känner. Men går det? Jag sitter mest och lolz'ar när jag sitter här. Bara skriver något ytligt blä. Ibland går jag lite djupare. Men jag berättar aldrig riktigt helt hur det är.

Ingen gillar ett emo, visst är det så?

Det är just det här som är det farliga dock. Jag är inte ett emo för att jag är ledsen ibland. För att jag har stunder då jag gråter och livet känns jobbigt. Men om jag skulle skriva det här, så är det vad de allra flesta skulle tänka om mig. Som att jag håller på att gå sönder för att jag är nere en dag. Och så är det ju verkligen inte. Så då skriver jag inte om mina djupare tankar och känslor. För jag vill inte att någon ska se mig som ett "emo". För jag är en stark person, och jag klarar mig själv för det allra mesta. Så då vet ni det.

Och nu när jag förklarat att jag inte är ett emo. Så tänker jag berätta lite om mina känslor dom senaste dagarna.

Jag har mått väldigt bra i det avseendet att jag har helt awesome människor som finns där för en och accepterar en för den man är, bra och dåliga sidor, allt. Tack vare dom är jag inte lika deppig längre över en viss annan person i min omgivning. En person som ibland verkar leka lekar, men jag vill inte tro det om en annan människa. Så jag gör inte det, men det är så det verkar. Och det påverkar mig. Det påverkar mina känslor, det har fått mig att gråta, att må dåligt, mer än en gång. Tårarna var bara en gång dock, mina tårar sparar jag på. Det har fått mig att tvivla på mig själv. Bli osäker, fundersam, orolig. Och oavsett vad denna människas intentioner egentligen är, så är det inte okejj. För mina känslor är på riktigt, oavsett tankarna bakom. Vilket betyder att jag måste nu jobba på att släppa/gå vidare/komma över alla tankar och känslor.

Förstår ni vad jag menar nu? Även om denna person aldrig menat att såra mig på något sätt, om jag känt dessa känslor, så är dom äkta och ska tas på allvar. Detta ska ni komma ihåg. Om en person får er att må dåligt, så är det inte okejj, ibland går det att lösa. Men ibland måste man bara gå.

Känslor uppstår ur missförstånd, hela tiden. Men ingen kan säga att det man känner är fel, det är aldrig fel. Sen vad man gör med det, det är ju en fråga i sig. Jag tar mina negativa känslor på allvar, accepterar att det inte går att lösa, för det har ingen grund, det är bara jag. Så jag tar mina känslor och lämnar allt. Kommer inte ske på en dag, men, det kommer gå. Så bra så. För jag har mina underbara vänner <3

Detta var btw min fylle-uppenbarelse av rang som jag skrev om tidigare men raderade. Jag är extremt nykter, (och utvilad! hör och häpna), och jag känner fortfarande samma sak. Dags att gå vidare.

Är jag ett emo nu? Nej förmodligen inte. Jag är ledsen om någon kommer läsa detta och ta åt sig eller börja fundera: "menar hon mig?". Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.. Detta är min blogg och jag måste få berätta saker, ventilera. Jag kan inte lova att du inte kommer läsa detta heller, det vet jag inget om. Men det är bättre att inte ta åt sig, inte anta saker och inte tänka för mycket på det. Om vi pratar någon gång, så lär du väl få veta detta iaf, förr eller senare.

Nu tänker jag inte säga något mer. Jag mår bra iaf, och sovit har jag gjort, helt awesome. Jag tar hand om mig på de sätt jag kan, hoppas ni gör detsamma! Kommer aldrig sluta bry mig, för sån är jag..