Do you still believe in all the things that you stood by before?
Are you up and on the front lines or at home keeping score?
Do you care to be the layer of the bricks that seal your fate?
Would you rather be the architect of what we might create?
Architects - Rise Against
Rise Against's senaste skiva är sååååå bra. Låten Make It Stop, (September's Children), gav mig gåshud, ruskigt bra ! :) Var det det jag satt och tänkte på just nu? Förmodligen inte, men. Jag kom av mig :).
Nämen okejj. Vi tar en stund och är seriösa då. Det är ju liksom min grejj då och då. Så.. Tänker på Mr. Svin. Inbyggd trevlighets-gen som gör det omöjligt för mig att vara annat än trevlig fast jag innerst inne vill spy en hel del galla och annan skit på honom. För min karma är det bättre. Men samtidigt.
Någonstans på vägen förtjänade jag väl att kunna vara ärlig med dig? Men jag kan inte det. Du skulle 1. Inte förstå och 2. VÄGRA förstå, ens lite. Lr säga 3. Att du förstår, (fast det gör du inte), och sen inte göra ett skit åt det för att 4. trots att du säger att du bryr dig, så gör du inte det.
Du är en av de kallaste människorna jag någonsin känt. Det är som att du kan stänga av dina känslor när det inte passar dig. Hur fan funkar det?? Jag vet inte. Kom fram för länge sen iaf att det är inte normalt, någonting är ju fel med dig, (och jag menar det ändå inte så överdrivet negativt), men så är det bara.
Det slutar aldrig att göra ont. Varför slutar det aldrig att göra ont?
Varför bryr jag mig fortfarande, varför har jag fortfarande känslor för dig?
Hur kan jag sitta här mitt på en söndag och tillåta mig själv att gråta över dig?
Det är inte rättvist. Det är ta mig fan inte rättvist !!
Varför brydde du dig bara medan du fortfarande ville vara med mig, och nu när vi äntligen kan vara bara vänner, då är jag inte värd ett skit längre i dina ögon?? Då är vi knappt vänner. För saker har "förändrats".
Åååh. Vill bara kunna be dig dra åt helvete.
Det gör ont för att jag pratade med dig igår. För varje gång jag pratar med dig kommer jag ihåg vilket stort svin du är och varje gång vill jag skrika / skriva något extremt otrevligt. Men jag gör inte sånt. För sån är inte jag. Inte längre. Är så mycket bättre än så.
Men samtidigt. Precis som med Voldemort. Jag kan INTE prata med dig längre. För det gör ont och du är inte värd det. Jag kan inte ändra på mina känslor, men jag kan åtminstone göra val som låter mig slippa känna dom så mycket som möjligt.
Världen skulle vara enklare om människor slutar vara så komplicerade.
Livet är svårt. Kärlek är enkelt. Människor är enkla. Relationer är svåra. Känslor är enkla men svåra. Förstår ni vad jag säger? Detta hade ju dock inget med inlägget att göra.. Men, det var en annan tanke som jag hade ^^.
Do you care to be the layer of the bricks that seal your fate?
Would you rather be the architect of what we might create?
Architects - Rise Against
Rise Against's senaste skiva är sååååå bra. Låten Make It Stop, (September's Children), gav mig gåshud, ruskigt bra ! :) Var det det jag satt och tänkte på just nu? Förmodligen inte, men. Jag kom av mig :).
Nämen okejj. Vi tar en stund och är seriösa då. Det är ju liksom min grejj då och då. Så.. Tänker på Mr. Svin. Inbyggd trevlighets-gen som gör det omöjligt för mig att vara annat än trevlig fast jag innerst inne vill spy en hel del galla och annan skit på honom. För min karma är det bättre. Men samtidigt.
Någonstans på vägen förtjänade jag väl att kunna vara ärlig med dig? Men jag kan inte det. Du skulle 1. Inte förstå och 2. VÄGRA förstå, ens lite. Lr säga 3. Att du förstår, (fast det gör du inte), och sen inte göra ett skit åt det för att 4. trots att du säger att du bryr dig, så gör du inte det.
Du är en av de kallaste människorna jag någonsin känt. Det är som att du kan stänga av dina känslor när det inte passar dig. Hur fan funkar det?? Jag vet inte. Kom fram för länge sen iaf att det är inte normalt, någonting är ju fel med dig, (och jag menar det ändå inte så överdrivet negativt), men så är det bara.
Det slutar aldrig att göra ont. Varför slutar det aldrig att göra ont?
Varför bryr jag mig fortfarande, varför har jag fortfarande känslor för dig?
Hur kan jag sitta här mitt på en söndag och tillåta mig själv att gråta över dig?
Det är inte rättvist. Det är ta mig fan inte rättvist !!
Varför brydde du dig bara medan du fortfarande ville vara med mig, och nu när vi äntligen kan vara bara vänner, då är jag inte värd ett skit längre i dina ögon?? Då är vi knappt vänner. För saker har "förändrats".
Åååh. Vill bara kunna be dig dra åt helvete.
Det gör ont för att jag pratade med dig igår. För varje gång jag pratar med dig kommer jag ihåg vilket stort svin du är och varje gång vill jag skrika / skriva något extremt otrevligt. Men jag gör inte sånt. För sån är inte jag. Inte längre. Är så mycket bättre än så.
Men samtidigt. Precis som med Voldemort. Jag kan INTE prata med dig längre. För det gör ont och du är inte värd det. Jag kan inte ändra på mina känslor, men jag kan åtminstone göra val som låter mig slippa känna dom så mycket som möjligt.
Världen skulle vara enklare om människor slutar vara så komplicerade.
Livet är svårt. Kärlek är enkelt. Människor är enkla. Relationer är svåra. Känslor är enkla men svåra. Förstår ni vad jag säger? Detta hade ju dock inget med inlägget att göra.. Men, det var en annan tanke som jag hade ^^.
Kommentarer
Trackback
