Now that it's all said and it's done

I blame you
I don't know just what it is
I feel asleep and woke up with the piece of mind
To tell you that it's over

With Friends Like You
- Brandston

Typ så kändes det.

Nu känns det bättre, antar jag. Fast. Det är fortfarande jobbigt. Är livrädd för att bo ensam. Ensamhet är som inte min grejj! Nåja, återstår att se vad som händer.

Har iaf äntligen fått gråta en skvätt. For till Mattias och lättade lite på hjärtat, grät lite granna. Fick mackor, te och en fotmassage. Underbara människa. Min oas i denna ibland förjävliga värld :).

Vi kikade på trams på internet och inte så mycket mer, det var trevligt. Hann gulla lite med tjockis-katten också.

Så nu borde jag sova, ska upp 08 som vanligt. Men känner inte riktigt för det. Iofs så är det ju sällan jag gör det, (känner för att försöka sova alltså). Men men, måste jobba på det där x).

Ahja, jag hade egentligen inget att säga. Take care peeps :).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0