Aeonis

If this aint love then how do we get out?

Savior - Rise Against

Well. Låt oss ha ett till öppet, djupt och ärligt inlägg. Kanske dödar jag all mystik, men läs inte då ! ;P Jag har ett behov av att skriva av mig.

Så den här dagen har varit intressant på tankefronten. Var på så sjukt dåligt humör tidigare idag, (och då menar jag faktiskt inte det att jag började gråta). Utan mera irritation.

Fast, det var inte det som jag tänkte på just nu.

Vet ni ibland känns det bara så självklart, vad man vill göra, vad man tänker göra. Men så rasar allt. Saker vänds upp och ner. Sen vet man inte längre.

Det är just det som jag vill komma till. Jag vet inte längre.

Att flytta till Sthlm var jobbigt från början, men kändes bra till slut. Jag kände mig trygg. Det var länge sen jag kände mig trygg.

Sen rycktes den tryggheten ifrån mig.

Nu är jag inte trygg längre. Jag känner nästan ingen trygghet i mitt liv alls. För det finns nästan inget kvar i livet som jag litar på.

Litar inte på "hem" litar inte på människor..

Så vad ska man göra då? När mitt hem i Sthlm försvann så sa jag på en gång: jag kommer tillbaka, ses till hösten osv.

Men jag är inte så säker längre. Jag är inte säker på någonting. Så vad gör man?

Jag vill ha ett hem.. Jag vill ha trygghet..

Vars?

Jag har iaf ändrat min ansökan till universitetet. Tog bort ett av valen och gjorde ett par sena anmälningar till LTU, (Luleå tekniska universitet). Vet inte varför jag inte hade mer än ett val av skola till att börja med. Eller jo, jag vet varför, för att då var så självklart att det var det jag skulle göra, ville göra, inget annat.

Tiden i Stockholm var underbar, tills den tog slut, så där jätte-hastigt. Så man knappt hann göra planer. Bara packa en resväska och dra tillbaka hit.

Det gör ONT. Vad ska jag säga. Kanske fegar jag ur nu på grund av det. Det plus att Piteå ändå har visat lite trygghet där i horisonten. Lurar jag mig själv nu? Vem vet.

Men.. Hur i hela helvete ska jag kunna leva utan mina lovelies och min bff??

Jag behöver nog bara lite tid att mala dessa tankar i mitt huvud ett tag. Det brukar hjälpa. Jag kommer ju inte kunna komma fram till något vettigt just nu i alla fall. Fast har iaf ventilerat lite :).

Det som gör hela grejjen ännu svårare är ju att jag hatar inte och har aldrig hatat Piteå. Jag vet att många flyttar härifrån av den anledningen, men jag har inte så mycket emot det faktiskt. (Visst, lite väl lite att göra ibland, speciellt på vintern, but still).

Det är svårt :).