Aeonis

Människor älskar drama, haha.  Nåja.

Över till något annat.

Är så sjukt deprimerad just nu så finner fan inga ord. Varför är livet aldrig enkelt en stund?

Allt är så  upp och ner just nu. Nästan jag med, ligger med huvudet på armen och tittar snett på skärmen när jag skriver, lagomt udda, fast det funkar :P.

Tillbaka till det seriösa. Jag vill gråta, men är aldrig ensam, så kan aldrig gråta. Fast jag måste. Det måste komma ut, måste bearbeta. Göra upp nya planer.

Gör om, gör rätt.

Så det verkar som att jag inte tänker återvända till Stockholm. Om inte mina lovelies finns där, vad är då poängen? Orkar som inte börja om från början igen, lära känna nytt folk, skaffa nya vänner. Jag vill inte ha nya vänner, dom jag har nu är ju så fucking awesome!

Men vad ska man då göra.. Åh... Jag vet inte.

Alla mina stuffs är ju där nere, kommer vara lagomt jobbigt att fixa det.

Jag vill, men jag vill inte.

Finns underbara människor här i Piteå. Har ändå lyckats ganska bra med det jag hade tänkt göra..

Det är svårt helt enkelt. Får fortsätta tänka på saken..

Ha det bra peeps, hoppas era liv känns enklare än mitt just nu ^^.