Ångest smakar illa
Har en ångest-attack, hatar livet lite granna. Jag vet inte, det känns bara konstigt just nu.
Kan kanske skylla det på att jag var bakis som fan. Spydde galla imorse, det smakade inte jordgubb om man säger så. Sen huvudvärken jag hade, ojoj. Sov cirka 3 timmar innan jag vaknade och började spy. Otrevliga detaljer, jag vet. Men vadå. Trodde mitt huvud skulle sprängas alltså. Fiiii fan. Somnade iaf om vid 12 och sov till 14. Tog ett tag innan illamåendet gick över och jag kunde äta frukost.
Åt middag för en liten stund sedan. Men att äta gammal kyckling och potatisgratäng är ingen god idé. Mår illa som ett as nu igen, och ångesten gör det inte bättre. Hoppas jag inte kommer börja spy igen, det vore jobbigt. Och när jag säger gammal kyckling och potatisgratäng måste jag förtydliga att det var fryst. Men att det legat i frysen på tok för länge. Friterade räkor i olja med kryddor, det smakade iaf bra. Nåja. Jag vet inte.
Borde kanske gå härifrån. Men då kommer jag inte kunna hålla tårarna borta, så det kändes inte så lockande. Hatar den här känslan. Känner mig oviktig och ovärd. Känns som att man blivit bemött en aning respektlöst också. Vem är jag som du kan behandla på det här sättet? Är jag ingen för dig? Förtjänar jag inte lite common courtesy? Jag menar, just nu känner jag mig som en ovälkommen gäst. Är det inte bättre att man bara säger det då? Så jag slipper sitta här och må skit. Igen. Hatar känslan och jag kommer nog aldrig bli van den. Fast det finns det ju ingen anledning till heller.
Nåja, känner mig inte det minsta önskvärd. Så utav respekt för mig själv borde jag väl fara. Men har ingen ork, lust eller energi för det. Men vad är alternativet egentligen? Att inte bli respekterad och må dåligt över det?
Sen vet jag ju också redan att det är bara jag som ser på den här situationen på det här sättet. Eller jag antar i varje fall det. Känns mest logiskt. Så vad gör man?
Jag har inget bra svar på det. Får tänka på det ett tag och återkomma!
Kan kanske skylla det på att jag var bakis som fan. Spydde galla imorse, det smakade inte jordgubb om man säger så. Sen huvudvärken jag hade, ojoj. Sov cirka 3 timmar innan jag vaknade och började spy. Otrevliga detaljer, jag vet. Men vadå. Trodde mitt huvud skulle sprängas alltså. Fiiii fan. Somnade iaf om vid 12 och sov till 14. Tog ett tag innan illamåendet gick över och jag kunde äta frukost.
Åt middag för en liten stund sedan. Men att äta gammal kyckling och potatisgratäng är ingen god idé. Mår illa som ett as nu igen, och ångesten gör det inte bättre. Hoppas jag inte kommer börja spy igen, det vore jobbigt. Och när jag säger gammal kyckling och potatisgratäng måste jag förtydliga att det var fryst. Men att det legat i frysen på tok för länge. Friterade räkor i olja med kryddor, det smakade iaf bra. Nåja. Jag vet inte.
Borde kanske gå härifrån. Men då kommer jag inte kunna hålla tårarna borta, så det kändes inte så lockande. Hatar den här känslan. Känner mig oviktig och ovärd. Känns som att man blivit bemött en aning respektlöst också. Vem är jag som du kan behandla på det här sättet? Är jag ingen för dig? Förtjänar jag inte lite common courtesy? Jag menar, just nu känner jag mig som en ovälkommen gäst. Är det inte bättre att man bara säger det då? Så jag slipper sitta här och må skit. Igen. Hatar känslan och jag kommer nog aldrig bli van den. Fast det finns det ju ingen anledning till heller.
Nåja, känner mig inte det minsta önskvärd. Så utav respekt för mig själv borde jag väl fara. Men har ingen ork, lust eller energi för det. Men vad är alternativet egentligen? Att inte bli respekterad och må dåligt över det?
Sen vet jag ju också redan att det är bara jag som ser på den här situationen på det här sättet. Eller jag antar i varje fall det. Känns mest logiskt. Så vad gör man?
Jag har inget bra svar på det. Får tänka på det ett tag och återkomma!
Kommentarer
Trackback
