Aeonis

They just make you worse
But I know I'll see your face again

The Drugs Don't Work - The Verve

Hade väl egentligen massor med saker som jag ville säga. Fast inget som jag orkar säga just nu. Den här helgen har varit lite upp och ner. För det mesta ganska awesome. Förutom sluten. Fredag kväll slutade i tårar och bark, har ett blåmärke på magen. Fick en stol kastad i mig :/. Lördag kväll slutade också i tårar. Gamla minnen revs upp och jag mådde allmänt kiss. Satt ute på en bänk och grät och ropade på Petrus, att han skulle komma och hjälpa mig, för jag vet ta mig fan inte vad jag ska göra med dessa känslor, igen.


Knark är det värsta jag vet. Skulle aldrig någonsin igen klara av att stå vid sidan om och titta på medan någon man älskar går ner sig djupare och djupare, för att till slut förlora sitt liv till droger. Jag vet, (åh vad jag vet), att det behöver ju inte sluta så. Vissa klarar av det finfint att bara röka på då och då. Men. Jag klarar ändå inte av det. Kan inte vara i närheten av det. Inte när det är du, förstår du inte det? Jag brukade se upp till dig, men snart har jag ingen respekt kvar för dig.

Du borde förstå min smärta, du borde veta? Men du skiter ju fullständigt i mig och mina känslor tydligen. Den mannen jag kände, som jag älskade, skulle aldrig utsätta mig för det här. Men du gör det, tydligen utan en enda eftertanke? Jag skulle aldrig någonsin vara så respektlös mot dig. Bevisar ju bara än en gång hur du känner för mig. Jag är väl inget värd längre för dig.

Det här är jobbigt för mig att skriva, det gör ont. Har mått kiss hela den här kvällen också. Ångest så det räcker och blir över.

Önskar jag inte brydde mig. Men det är ju klart att jag gör. För sån är jag.

Jag vill ha en kram.. Lr flera.

Ha det bäst peeps, håll er borta från drogerna. Orkar inte skriva mer just nu.

Och Petrus? Saknar dig min bror, vila i frid <3. (Jag tar mig igenom det här, oroa dig inte).