Aeonis

Yes you do, all of you <3.

Känns som att jag är mil ifrån er, tusentals mil. Så isolerad. Inte en del av eran värld. Utan bara del av min egen. Så vars är ni, vad gör ni, vad tänker ni på?

Vad händer er när inte jag är med? Det känns konstigt.

Jag läser era inlägg på facebook och känner mig så långt borta. Är jag det?

Så vilka 5 motgångar syftade jag på i mitt förra inlägg? Jo, dom här:

*Skolan, ångest som vägrar dö. Viktiga saker ska göras klart och jag kan fortfarande inte sova som man bör för att orka med allt. Vill poängtera att det är den sociala ångesten som är värst, inte det vi gör i skolan. Som jag sagt tidigare, det är bara trams.

*Bostadssituationen. Hej, btw, du måste flytta ut om två veckor. Tack för den. Den enda trygghet jag hade försvann fort som fan och jag måste bosätta mig ungefär 1.5h utanför Sthlm i sommar. Great.

*Vänner, (delvis). Vad ska man göra när man inte kan göra något alls? Är rädd och skriker på folk fastän dom inte gjort ett skit för att förtjäna det. Har ingen kontroll och det känns jobbigt. Sen att det känns som att vi är på helt olika plan i livet är också ganska jobbigt. Olika prioriteringar och olika saker har vi för oss. Min sommar kommer nog kännas ganska ensam i den här takten. Är dock van ensamvarg trots att jag älskar sällskap. I'll make it work somehow.

*Kärlek. Nej, jag vill inte ha ett förhållande. Fan vad det skulle smeta till allt som redan är rörigt som satan. Men ändå. De flesta tycker väl om att känna sig älskade och uppskattade. Få lite närhet och sån skit. Kärlek är bajs, visserligen. Men när livet känns tungt så vore en kram inte så fel. Fast det är inte det som är problemet egentligen. Mest det att jag känner mig misslyckad. Fast borde jag bry mig när jag inte ens kan komma ihåg sist jag var kär på riktigt? Ja, det är faktiskt sant. Det var år sen jag var det. Så tro inte att jag var kär i vem det nu än är ni tänker att jag var kär i. Det var jag inte, och inte ville jag ha ett förhållande med den person/personerna heller. Som jag sa tidigare, I don't do relationships och det finns många bra anledningar till det.

*Söka jobb. Behöver jag ens utveckla det? Vill jag inte bo långt åt helvete måste jag först ha ett jobb. Eller det måste jag hursomhelst, måste ju ha råd att leva också. Måste btw skriva mig på en adress i Sthlm snart, blir tokigt på att bo här utan att bo här på papper. Kan inte ens gå till vårdcentralen ffs >.<

Jag tänkte verkligen inte skriva ut mina problem, men fuck it. Har hört att det är bra att ventilera sina känslor eller något sådant. Kan inte sitta här och gråta i min ensamhet. Måste ju sova snart också, (hah), som att det skulle gå.

En sista sak: håller på att bli sjuk och jag hatar det !!! Ska jag orka med allt som jag måste göra i veckan kan jag ju för fan inte vara sjuk. Men that's liv så jävla klart. Inte ska det vara lätt inte ! Än en gång. Jag är inte bitter. Bara less, åh så less, och trött, trött är jag också.

Vi hörs, ha're !