Man måste veta det man vet för att kunna veta att man vet det man vet
Jag lovar, jag ska inte mata trollen något mer ^^.
Började tänka på en del saker.
Jag tror inte på ondska, det gör jag inte. Jag väljer att alltid se människors potential till goda saker snarare än de dåliga saker de faktiskt gjort. Detta applicerar jag på mitt eget liv också, jag har inte alltid varit så schysst mot alla människor på denna jord, men jag kan bättre, och jag vill aldrig att någon annan ska må dåligt, över mitt agerande. Jag kan inte gå omkring i livet och må dåligt över dåliga saker jag gjort, då skulle jag aldrig må bra. På samma sätt kan man inte döma ut andra människor för att de gör/gjort dåliga saker.
Jag känner en sak i en stund, och ibland kanske jag skriver ner den här. En liten stund senare kan jag känna något helt annat, och så skriver jag det inte här. Svårt då att hänga med i allt. Jag har dock sagt det då och då, att man aldrig bör läsa in allt för mycket i mina texter, speciellt de "känslosamma". Bara jag som ventilerar en känsla i en stund. En känsla som i nästa stund är försvunnen. En tanke som jag tänker, i nästa stund är det en helt ny tanke som jag tänker.
Vill man sitta där på sina höga hästar och se ner på andra för att de gör "fel" eller har "fel" på något vis, då får man väl göra det. Jag betvivlar dock att man mår bra av det.
Ett ogillande hos andra är ofta en spegling av ett ogillande hos sig själv. Antingen det eller så är man inte helt lycklig/nöjd själv. Lyckliga människor har inget behov av att se ner på andra, döma dem eller säga taskiga/nedvärderande saker heller.
Detta vet jag, och jag vet att jag gör det själv. Dömer, nedvärderar, är taskig, säger hemska saker som jag egentligen inte har någon jävla rätt att anmärka på. Som att kommentera hur "hemskt" en viss person är klädd en viss dag. Vad finns det för någon poäng i det egentligen? Ingen. Allt det gör är att föda negativiteten som bor inom en själv.
Jag jobbar dock på det. På det och en del andra saker. Vilket är allt man kan göra, sitt bästa för att förändras, förbättras och bli en bättre människa än vad man har varit tidigare.
Jag tror att alla är kapabla till den här förändringen, men man måste vara öppen för den.
Ett första steg är ändra sin syn på sig själv. Detta kan man göra genom att "äga" de negativa ord/begrepp som finns om en. Ett av mina första sådana begrepp är "Drama Queen". Jag är fortfarande vad man skulle kalla överdrivet emotionell vid olika tillfällen, men jag har en bättre förståelse för det nu, kan delvis hantera dessa reaktioner bättre och i vissa fall ha bättre kontroll över dem. Så att man t.ex inte flippar ut totalt över någon jävla skit-grejj bara för att det går emot någon av mina principer.
Jag har släppt på många av mina principer genom åren. Det är bara 2 jag håller fast vid:
1. Om du säger att du ska göra något, då gör du det också. T.ex om du säger att du ska ringa, då gör du det.
2. Denna är den absolut viktigaste: Ljug inte för mig. Säg inte saker som inte är sanna.
Så länge dessa 2 principer vidhålls så kan jag acceptera nästan allt. Att göra dåliga saker gör inte dig till en dålig människa. Jag kan förstå och relatera till mycket. Så jag dömer inte ut någon som gör något dåligt mot mig. Så länge den personen står för vad den har gjort, ber om ursäkt och såklart, gör sitt bästa för att inte göra om det.
Det är inte alltid så lätt, långt ifrån. Att ändra på ett beteende, eller ett visst tankemönster hos sig själv som orsaker vissa beteenden, tar tid att ändra på. Rom byggdes inte på en dag som man säger.
Varför skriver jag nu allt detta ? Ja du, för att det var något jag tänkte på. Fråga mig om en kvart igen, så tänker jag nog på något helt annat.
Jag tror jag skulle kunna svammla på om allt detta hur länge som helst. Men blir nog snabbt att man går i cirklar då. Ska försöka undvika det och avsluta detta här och nu.
Förresten, jag har ett överdrivet emotionellt sätt att prata på, förmodligen att skriva på också. Ytterligare en sak jag inte kan styra över riktigt, det är bara sån jag är.
Den jag är råkar dessutom också vara alldeles awesome. Jag hoppas ni alla tycker det om er själva också, för det är ni.
Love you lovelies, saknar er ofta ! <3
Tyckte den passande in med tanke på den senaste tidens väder :).
Började tänka på en del saker.
Jag tror inte på ondska, det gör jag inte. Jag väljer att alltid se människors potential till goda saker snarare än de dåliga saker de faktiskt gjort. Detta applicerar jag på mitt eget liv också, jag har inte alltid varit så schysst mot alla människor på denna jord, men jag kan bättre, och jag vill aldrig att någon annan ska må dåligt, över mitt agerande. Jag kan inte gå omkring i livet och må dåligt över dåliga saker jag gjort, då skulle jag aldrig må bra. På samma sätt kan man inte döma ut andra människor för att de gör/gjort dåliga saker.
Jag känner en sak i en stund, och ibland kanske jag skriver ner den här. En liten stund senare kan jag känna något helt annat, och så skriver jag det inte här. Svårt då att hänga med i allt. Jag har dock sagt det då och då, att man aldrig bör läsa in allt för mycket i mina texter, speciellt de "känslosamma". Bara jag som ventilerar en känsla i en stund. En känsla som i nästa stund är försvunnen. En tanke som jag tänker, i nästa stund är det en helt ny tanke som jag tänker.
Vill man sitta där på sina höga hästar och se ner på andra för att de gör "fel" eller har "fel" på något vis, då får man väl göra det. Jag betvivlar dock att man mår bra av det.
Ett ogillande hos andra är ofta en spegling av ett ogillande hos sig själv. Antingen det eller så är man inte helt lycklig/nöjd själv. Lyckliga människor har inget behov av att se ner på andra, döma dem eller säga taskiga/nedvärderande saker heller.
Detta vet jag, och jag vet att jag gör det själv. Dömer, nedvärderar, är taskig, säger hemska saker som jag egentligen inte har någon jävla rätt att anmärka på. Som att kommentera hur "hemskt" en viss person är klädd en viss dag. Vad finns det för någon poäng i det egentligen? Ingen. Allt det gör är att föda negativiteten som bor inom en själv.
Jag jobbar dock på det. På det och en del andra saker. Vilket är allt man kan göra, sitt bästa för att förändras, förbättras och bli en bättre människa än vad man har varit tidigare.
Jag tror att alla är kapabla till den här förändringen, men man måste vara öppen för den.
Ett första steg är ändra sin syn på sig själv. Detta kan man göra genom att "äga" de negativa ord/begrepp som finns om en. Ett av mina första sådana begrepp är "Drama Queen". Jag är fortfarande vad man skulle kalla överdrivet emotionell vid olika tillfällen, men jag har en bättre förståelse för det nu, kan delvis hantera dessa reaktioner bättre och i vissa fall ha bättre kontroll över dem. Så att man t.ex inte flippar ut totalt över någon jävla skit-grejj bara för att det går emot någon av mina principer.
Jag har släppt på många av mina principer genom åren. Det är bara 2 jag håller fast vid:
1. Om du säger att du ska göra något, då gör du det också. T.ex om du säger att du ska ringa, då gör du det.
2. Denna är den absolut viktigaste: Ljug inte för mig. Säg inte saker som inte är sanna.
Så länge dessa 2 principer vidhålls så kan jag acceptera nästan allt. Att göra dåliga saker gör inte dig till en dålig människa. Jag kan förstå och relatera till mycket. Så jag dömer inte ut någon som gör något dåligt mot mig. Så länge den personen står för vad den har gjort, ber om ursäkt och såklart, gör sitt bästa för att inte göra om det.
Det är inte alltid så lätt, långt ifrån. Att ändra på ett beteende, eller ett visst tankemönster hos sig själv som orsaker vissa beteenden, tar tid att ändra på. Rom byggdes inte på en dag som man säger.
Varför skriver jag nu allt detta ? Ja du, för att det var något jag tänkte på. Fråga mig om en kvart igen, så tänker jag nog på något helt annat.
Jag tror jag skulle kunna svammla på om allt detta hur länge som helst. Men blir nog snabbt att man går i cirklar då. Ska försöka undvika det och avsluta detta här och nu.
Förresten, jag har ett överdrivet emotionellt sätt att prata på, förmodligen att skriva på också. Ytterligare en sak jag inte kan styra över riktigt, det är bara sån jag är.
Den jag är råkar dessutom också vara alldeles awesome. Jag hoppas ni alla tycker det om er själva också, för det är ni.
Love you lovelies, saknar er ofta ! <3
Tyckte den passande in med tanke på den senaste tidens väder :).
Kommentarer
Postat av: Agnes
Äh, kom igen! Det är vi som är överdrivet emotionella som är de bästa människorna, vi har för det mesta mer empati över till andra och många gånger är vi ofta sådär "förlåta och glömma"
Vi är fan bäst. <3
Trackback
