Aeonis

Jag kom på det.. Jag ska tråka ut er genom att bara lägga upp dikter i framtiden.. Tills ni kommenterar dvs ;).

Först ut, min super emo-dikt som jag skrev när jag var 16 (och som mest emo), hade den på min press på lunarstorm. Den ni.. Illa ! :P ;

Livet

Det var en gång en flicka så otroligt naiv
Trodde hon skulle växa upp och få ett bra liv
Trodde att livet skulle vara någorlunda lätt
Trodde att hon med kärleken skulle hitta rätt
Vi vet ju alla att livet är hårt
Vi vet även att det här med kärlek är svårt
Men för den här flickan var det speciellt
Mot henne skulle livet inte vara snällt
Hon faller så djupt det bara går
På hennes armar syns massa sår
Hennes inre kallt och fruset
Hennes hjärta ännu en gång brutet
Inget utom besvikelser hon får
Nästan varje natt fäller hon en tår
Vissa nätter gråter hon blod
Stackars flicka utan hopp utan mod
Sorgen är allt hon har
Ingen styrka finns kvar
Hon behöver hjälp, vill göra sig hörd
16 år och redan så förstörd
Hon vill bara hitta en plats där hon hör hemma
Denna flickas namn är Emma
Inre smärta natt som dag
Denna flicka det är jag

 

15/1-04 [18.20]

(Det blev bara värre…)

A thought or two..

I wish I could take it all away
Erase all the pain
I’m so scared
Not prepared
I was torn apart
More than once from the pain in my heart
I will fall apart until everything is gone
I can’t make it on my own
All the wounds inside
Still I face the world with arms open wide
The days can go, weeks can pass me by
And still, every night I cry
My eyes are burning
My soul is yearning
I am as strong as I can be
I just wish, someday, that someone could be strong for me

 

17/2-2004 [20.50]

 

Och nu jävlar så ska ni ta mig fan kommentera skiten också ! Bra och negativ kritik. Tankar funderingar och frågor. I wants them ! I wants them now ! ^^
Ps. Sure.. I love you ;)

I want to punch you in the face:

All those screaming ugly faces.
Without a trace, all the stupid human races.

Without a clue. Without a doubt.
You and me are out.

Might as well not make any sense.
Life's so fucking dense.

Fucking fucked up 'til the end of the night.
All those people screaming with all their might.

Some have the nerve to blame it on "god".
Stupid fucked up people believing in a fraud.

I'm so sick of your made up lives.
Your made up problems and your made up smiles.

(It doesn't have to be like this. It doesn't have to be this way).

Fuck it..

Lagomt svammlig, orkade inte skriva till ett slut. Så det blev som det blev ^^.

Dikten som jag surrade om tidigare. Blev dock ingen redigering. Så ursäkta om den är rätt "svammlig", men sån är jag ! Svammlig :)

Right here, not now

I didn't mean what you think
I didn't know, I didn't blink
I didn't feel all those things
I felt them at the moment
Not a minute more
I never thought of their meaning
Or how it would feel to let them evolve

I only enjoyed the moment, innocent and hot
And I did like the talking, nothing more and nothing less than I got

I wish you would stay in the moment and not think
Not to make it more complicated, more than it already is

I think you misunderstood me my friend
I'm not in it for the long run, I'm in it 'til its end
That day may be tomorrow, it may be today
It could end either other way
I just wanted to stay in the moment, and not worry about the following day

Do yourself a favor, and do not think of me
Enjoy every moment, so careless and free
Do what you want to do, just always be true
True to your feelings and true to yourself
Don't fear to desire
Just live life in the moment of each and every day
-
-
Det var det.. Svammligt och allt ^^. Denna dikt är inspirerad av samma person som jag skrev min senaste dikt till

Här är dikten som jag pratade om. Sak samma om den är bra eller inte. Men den är ärlig :). Och med det menar jag att det är inte bara massa påhittade ord som ska låta bra. Det är en beskrivning av känslor. Ett försök till det iaf. Tror den skulle kunnat bli hur lång som helst. Men slutade när sidan tog slut :).

Somethings about you:

Just wanted you to know
This feeling deep inside
Clutching at my chest
The joy and the smiles

This feeling that I'm feeling
All rosy and cozy and warm
This heart that I am seeing
Strong and charming and wild

I lay awake this night
Thinking about you
I fell in love with your kiss
So passionate, deep and true

I felt your body
Reaching and warm
I could sense your feeling;
Needing and strong

I have no hopes for the future
But I know what I want
I don't know of its meaning
But I want to try it on

If seeing is believing
Then I know that it is real
And if feeling is decieving
Then I want to be wrong

2/1-2009 [00.50]

En dikt skriven inspirerad av.... Kingdom Hearts! Oväntat va? Men folk som spelat det borde fatta exakt vad det var som jag tog som min inspiration. Men för er andra är jag snäll att förklara. Det finns mörker i allas hjärta. Så enkelt var det :P.

Love-struck

Darkness is alluring
Wanting to trap you whole
Your lover, the dark side’s pawn
Turning your heart in, expecting you to follow
His truth, your lies
Not knowing, you have control
Darkness has always been your second nature
Instead of falling
Question comes
Who betrayed whom first?
The shadows whisper, not caring
Willing to the pain that it will be unbearing
Struggle comes, the result hard to tell
Hearts surrendering, the easy way out
Souls blackening after bloody fights
Wings spreading dark as night
Hope of resurrection died within that light
Oblivious, blind as the shadows
Love keeps on moving, not knowing, not seeing
Darkness lingers in every heart
The simple truth you refuse to see
The bigger the light, the greater the shadow

12/10-05 [12.31]

3 år gammal var den också. Ser man på ^^.
Fin fan-bild :).

Someone just told me that I should wait

I just don’t know what I’m waiting for

For the right time he said

For the right day he said

I glanced quickly at my watch

What time?

I was thinking that tomorrow was sure to come

And that it would come soon

That the depth of every day held some answers

To that ”when”

As time passed

As days went on

And the answers fell short

I wondered
When was that time?

Before I realized it

Time was gone

Love was gone

Life was gone

And the only thing that moved on

Was that time

The right time

At the right day
----------------------------------------

7/1-2008

^Och för oss som vill finna det igen...

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att låta dagarna försvinna i ingenting. Kom inte ihåg sist jag lagade mat.
Nu är det dags att skärpa sig!

Fast samtidigt så vet jag hur spänd jag är i kropp, själ, hjärta och hjärna den här tiden på året.
Fuck fuck! Jag vill inte erkänna det? Varför inte? För att det är en sanning som jag fortfarande förnekar.

När någon nära en dör. Så kommer man aldrig över det. Aldrig. Det går inte. Det finns inte. Hjärtat kan inte acceptera det. Hjärnan är dock lite smartare. Man kommer aldrig över det. Man lär sig leva med det. Men personen som är borta. Han/hon är inte borta som i finns inte mer. Utan borta som i, jag får aldrig se den personen mer. Men han/hon finns kvar.
Så länge vi som älskar och saknar den personen finns kvar så finns också personen i fråga det. Våra minnen håller han levande. Petrus finns här hos mig, hos oss. Vi kan bara inte se han, träffa han nå mer.

Hopeless
I can scream
Shouting at the dark
I can cry
My tears lost in November Rain
I can bleed
My blood for yours
I can despair
Anguish gripping my throat
I can live in Oblivion
Never knowing – Never Truly Feeling
I can lose, and I can love
But I can never replace you

R.I.P Petrus

29/11-05 [01.15]

En av dikterna jag skrev till min bror. Denna endast 14 dagar efter det inträffade..

Alla dikter som jag lägger upp i den här bloggen är skrivna av mig om inget annat anges i det inlägget och i samband med dikterna i fråga. Datumet som dom läggs upp på är även det datum som de skrevs på om inte annat anges före eller efter dikten. Att kopiera dom utan tillåtelse är inte tillåtet.
Jag är inte omöjlig dock. Blir du intresserad så fråga, jag är rätt snäll ;)

En sista.. Men rubriken är sarkastiskt såklart:

Fucked Up:

Hiding behind a fake, once happy, smile.
Tired broken down body, tired after walking for you a hundredth mile.
Screaming angry soul shivering in the dark.
Bleeding torn heart breaking forever apart.
Emotions swaying aimlessly in the night.
My last resolution dissolving in early morning light.
To fucked up to say anything else.

Jag är så grymt positiv idag känner jag ^^

Never No More:

My eyes they cry for a trust that is no more.
My heart it bleeds for a love that’s torn.
My voice it screams for a lovers scorn.
The pain is screeching deep inside my core.
My smile is lying, that’s for sure.
And the innocence is no longer pure.
My broken laugh hits the floor.
The Love is, The Love is never no more.

De vanliga känslorna?:

Svårt att förklara något man inte kan förstå.
Svårt att få dig att stanna när du redan är på väg att gå.
Rädd för dina ord som är så hårda.
Svårt att rädda kärleken man så gärna ville vårda.
Svårt att se alla ord som blankt är skrivet.
Svårt att se mening i något som alltid tas för givet.
Svårt att ge något som man inte har.
Svårt att ta emot något som man inte klarar av.
Gömmer mig för allvaret i situationen.
Dold bakom den icke definierade relationen.
Så ytligt som möjligt, så mycket som det bara går.
Så lätt som möjligt, vägen som är minst svår.
Allt som är komplicerat får försvinna någon annanstans.
För i mitt hjärta finns det inte plats för någon mer tolerans.

 

 ----------------------------------------------------------------------------

Som vanligt en dikt som verkar inte riktigt ha ett slut.. Men andra tankar dök upp och störde skrivandet :P

Fattar ingenting
Huvudet snurrar
 
RUNT runt runt!
Stick .. Försvinn

Illmående. Känner för att spy
Spy upp alla dessa äckliga känslor
Förvrider mitt inre
Förvränger mina minnen

Runt runt runt
Stick .. Försvinn

Orkar inte ta itu med det här just nu
Så jag blundar och låtsas som allt är bra

Inse fakta. Världen vill hellre ha dig med ett leende
Dessa falska fejkade leendena
Överallt.. Överallt
Stick .. Försvinn

Vill inte låtsas
Vill inte ha verklighet
Vill inte se sanningen
Vill drömma i en evighet

Låt lögnerna bränna dig
Bränna dig hårt
Låt sanningen ta kål på dig
Låt den kväva dig hårt

Har det gått för långt när både sanningen och lögnerna gör lika ont?
Har man missat något viktigt på vägen när man bara kan se återvändskyltar?
Har man förlorat det som betyder mest när man inte längre kan känna det?

Borde man ge upp när tårar är det enda som speglar verkligheten idag?


//Skrivet medans jag lyssnade på : The Veronicas - Untouched & TLC - Damaged (<- Now thats an old one ^^)

Och den första också såklart. En serie, dock oplanerad :P

A story

I just wish I could forget sometimes
The hatred, the love, my passionate crimes
My heart and soul desires
Something out of reach, a higher power
A longing for something more
A tranquillity reaching into the core
Backtracing, I wonder where I went wrong
Now I’m stuck, singing the same old song


-2005-

En av mina dikter:

A story 2
My bittersweet tears are lost in the heavy rain
My soul screams out in anguish and pain
My heart is sick and tired of all the abuse
With no ”I’m sorries” and no exuse
The very essence of life that is me
Screams out in despair: ”Let me free!”
A silent whisper lost in the night
The fallen angel within me’s wish of a better life


[2005]

Jag har ju alltid varit lite sådär lagomt emo så jag brukar skriva dikter då och då. Tänkte börja lägga upp dom faktiskt :)

A story 3
Love,
Forever true in my heart
Reason,
Forever lost in the dark
Feelings,
Clouding a forever bright sky
Sanity?
Never seeing why
Happiness,
Temporary smiles in your eyes
Closure,
Everybody cries


29/11-05 [01.25]

Tänkte dela med mig av en skum dikt som jag skrev för en dag sen, I kinds of likes it *ler* :)

Words can’t express how I feel
I try to think of my happy place
But that place no longer feels real

I try to focus, try to breath
But the air is heavy
And a moment of doubt has planted its seed

I feel so angry and ugly and mean
The words are swaying
My emotions they swift from nothing, in between

Such a stupid thing
Such a stupid face
Such an enormous pressure
Mounting in its daze

If I would tell you what this is all about
Your thoughts wouldn’t linger
You wouldn’t have a single doubt

These words that I’m saying
That doesn’t make sense
If I would tell you what they’re intending
You’d probably call me dense

I’ll just say that it’s nonsense
And sure, that it is fine
But in my head the doubts linger
And I wish I could pass through time

I’ll just let the subject rest now
And hope it reaches its end
I’ll just drive away the suspicion
And leave it in suspense