Hey brothers
Sisters
Lovers
You are all I need
Days Will Pass - Tiger Lou
Just nu har jag svårt att finna ord för hur jag mår. Men jag kan försöka.
Jag känner mig så sjukt jävla trasig. Nothing makes sense right now. Jag bara gråter och gråter idag.
Raderade 16 rader text. Klarar inte av att få ut något på ett vettigt sätt och vill inte publicera rad efter rad av osammanhängande svammel.
Så det var väl det. Har inget vettigt att säga. Ville ventilera, skulle behöva ventilera men klarar som inte riktigt av det än. Fortfarande för tjockt och tungt för att sätta ord på det.
Take care lovelies <3.
Lovers
You are all I need
Days Will Pass - Tiger Lou
Just nu har jag svårt att finna ord för hur jag mår. Men jag kan försöka.
Jag känner mig så sjukt jävla trasig. Nothing makes sense right now. Jag bara gråter och gråter idag.
Raderade 16 rader text. Klarar inte av att få ut något på ett vettigt sätt och vill inte publicera rad efter rad av osammanhängande svammel.
Så det var väl det. Har inget vettigt att säga. Ville ventilera, skulle behöva ventilera men klarar som inte riktigt av det än. Fortfarande för tjockt och tungt för att sätta ord på det.
Take care lovelies <3.
Is this how it feels to be special?
I wanted to kill you the next day
Nixon - Tiger Lou
Kommer alltid älska Tiger Lou <3.
Jag har tyvärr inget vettigt att skriva, som jag vill skriva alltså. Allt är bara en enda deprimerande sörja. Det känns inte så bra med andra ord.
Jag är fortfarande ledsen och jag har fortfarande en del ångest. I tisdags fick jag en ganska kraftig ångestattack, det var inte så trevligt...
Sen har jag knappt sovit i veckan så är typ konstant trött och har huvudvärk. Jag vet inte. Saker känns bara i allmänhet jobbiga.
Det värsta är känslan av att vara otillräcklig, oduglig, inte tillräckligt bra. Så känns det. Jag känner mig som en förbrukningsvara, som fyllde sitt syfte en tid, men sedan blev bortkastad.
Helt ärligt, det är så det känns. Och det gör helvetes ont kan jag säga. Jag förstår inte hur en annan människa kan få en att må på det här sättet.
Så jävla uselt. Jag känner mig så jävla usel.
Kan inte göra annat än att hålla andan och vänta på att den här känslan ska försvinna. För jag vet såklart att den kommer att göra det, (så det behöver ni inte säga till mig).
Just nu gör det dock ont, punkt.
Som jag sa, har inte något vettigt att skriva. Är bara allmänt deprimerad och jag har inte pratat med någon om det i veckan. Vet som inte riktigt vem jag ska vända mig till.
Jag hoppas ni andra har det sjukt mycket bättre än jag just nu. Massa kärlek till mina lovelies <3
En gammal goding. 'Nuff said.
Nixon - Tiger Lou
Kommer alltid älska Tiger Lou <3.
Jag har tyvärr inget vettigt att skriva, som jag vill skriva alltså. Allt är bara en enda deprimerande sörja. Det känns inte så bra med andra ord.
Jag är fortfarande ledsen och jag har fortfarande en del ångest. I tisdags fick jag en ganska kraftig ångestattack, det var inte så trevligt...
Sen har jag knappt sovit i veckan så är typ konstant trött och har huvudvärk. Jag vet inte. Saker känns bara i allmänhet jobbiga.
Det värsta är känslan av att vara otillräcklig, oduglig, inte tillräckligt bra. Så känns det. Jag känner mig som en förbrukningsvara, som fyllde sitt syfte en tid, men sedan blev bortkastad.
Helt ärligt, det är så det känns. Och det gör helvetes ont kan jag säga. Jag förstår inte hur en annan människa kan få en att må på det här sättet.
Så jävla uselt. Jag känner mig så jävla usel.
Kan inte göra annat än att hålla andan och vänta på att den här känslan ska försvinna. För jag vet såklart att den kommer att göra det, (så det behöver ni inte säga till mig).
Just nu gör det dock ont, punkt.
Som jag sa, har inte något vettigt att skriva. Är bara allmänt deprimerad och jag har inte pratat med någon om det i veckan. Vet som inte riktigt vem jag ska vända mig till.
Jag hoppas ni andra har det sjukt mycket bättre än jag just nu. Massa kärlek till mina lovelies <3
En gammal goding. 'Nuff said.
Idioten som är en idiot, är en idiot
Typ.
Känner mig lite halvt dum i huvudet. Kanske inte halvt utan mera helt.
Vill så gärna vara stark så inbillar mig själv att allt är okejj.
Allt är dock inte okejj. Fuck.
Har ingen lust att utveckla det just nu. Hade tänkt skriva en hel del men satte mig istället på balkongen och drack ett par öl, rökte några cigg, lyssnade på musik och grät som bara den.
Så är livet ibland, tyvärr. Inte så mycket att göra åt.
I helgen tänkte jag göra vettiga saker. Kanske orkar göra en vettigare update då.
I övrigt vill jag bara säga att jag saknar mina lovelies från Stockholm as-super-mycket just nu. Ni är dom bästa som finns, så är det bara !
Idag fick jag iofs träffa en annan av de allra bästa, (jag menar dig Emma!), och det är inte alls fy skam. Synd bara att när vi träffas så är det så snabbt och i så vardagliga former att man hinner som inte riktigt gå igenom alla de djupa sakerna här i livet. Dock ändå guld värt, livet blir såååå mycket trevligare! <3
Snart har jag min lägenhet, har massa planer för den, kommer nog bli ganska så nice :).
Tills vi hörs igen hopppas jag ni alla har det awesome !
Känner mig lite halvt dum i huvudet. Kanske inte halvt utan mera helt.
Vill så gärna vara stark så inbillar mig själv att allt är okejj.
Allt är dock inte okejj. Fuck.
Har ingen lust att utveckla det just nu. Hade tänkt skriva en hel del men satte mig istället på balkongen och drack ett par öl, rökte några cigg, lyssnade på musik och grät som bara den.
Så är livet ibland, tyvärr. Inte så mycket att göra åt.
I helgen tänkte jag göra vettiga saker. Kanske orkar göra en vettigare update då.
I övrigt vill jag bara säga att jag saknar mina lovelies från Stockholm as-super-mycket just nu. Ni är dom bästa som finns, så är det bara !
Idag fick jag iofs träffa en annan av de allra bästa, (jag menar dig Emma!), och det är inte alls fy skam. Synd bara att när vi träffas så är det så snabbt och i så vardagliga former att man hinner som inte riktigt gå igenom alla de djupa sakerna här i livet. Dock ändå guld värt, livet blir såååå mycket trevligare! <3
Snart har jag min lägenhet, har massa planer för den, kommer nog bli ganska så nice :).
Tills vi hörs igen hopppas jag ni alla har det awesome !
And baby, this I know
Orkade inte skriva låttext idag heller, typ. Förutom att rubriken är en bit av en låttext, men det är oviktigt ^^.
Så. Vad har hänt idag?
Sov typ inget i natt, var ju inte så jättekul. Klev upp, åt en hamburgare till frukost. Såg taiwanesisk drama, (säger man så?), nåja. Sen diskade jag. Tog en dusch, tvättade. Åt en hamburgare till. Såg mer drama. Spännande dag jag hade va? :P
Pratade med Jörgen på fb och antar att han tyckte lite synd om mig som hade tråkat så mycket så vi bestämde oss för att se film. Att komma ut ur lägenheten och få träffa en annan människa var dock sjukt välbehövligt, mår massor bättre nu :). Vi såg Due Date, riktigt rolig film, I do recommend ! ^^
Ser inte fram emot att kliva upp skit-tidigt imorgon, men ser fram emot att få träffa folket på LTU, speciellt min "homegirl", haha ;).
Kan verkligen inte sluta lyssna på Väldigt Kär Obegripligt Ensam av Linnea Henriksson, jag har blivit beroende ! Jag antar att folk skulle kunna tolka det lite sådär tramsigt att det har något att göra med mitt liv personligen som det ser ut just nu. Men så är det inte, jag relaterar inte texten direkt till mitt egna liv för tillfället, (klart att man alltid till en viss del kan relatera, men ni fattar nog). Så tro inte att det är typ en "Jag tycker synd om mig själv"-grejj nu :P
Jag vet inte varför jag förklarar detta. Eller jo, det vet jag. Har ju berättat om mitt allra största fel tidigare. Kan verkligen inte sluta bry mig om vad (vissa) folk tycker och tänker om mig. Kommer nog alltid vara sån.
Mitt andra fel jag har är att jag bryr mig på tok för mycket om folk som kanske inte direkt har förtjänat det, för det blir ofta så att jag gör det på min egen bekostnad. Är dock så snäll att jag inte kan låta bli ^^.
Nog om det. Det blev ett ganska långt inlägg i alla fall. Undviker dom djupa personliga tankarna och känslorna för tillfället just nu. Vill ni veta what's upp så får ni ringa, sms'a, skriva på msn eller fb :).
Love you lovelies. Vi förtjänar alla att få vara lyckliga, även om vi måste trampa på ett par tår på vägen dit.
Om någon hann undra om jag droppar små hint:ar till just dig när det gäller en viss sak, sluta undra, för det gör jag ! Min obotliga super-snällhet och omtanke gör att jag inte kan låta bli att försöka få dig att må bättre på alla de små sätt jag kan. Sån är jag :). I care. Jag finns här för dig, det sa jag till dig. Du kan alltid luta dig mot min axel, du kan alltid säga de saker som är så svåra att säga i vanliga fall. Du kan säga allt det där du tror att du inte kan säga till någon, till mig...
Be with who makes you smile.. Can I help you smile again?
Så. Vad har hänt idag?
Sov typ inget i natt, var ju inte så jättekul. Klev upp, åt en hamburgare till frukost. Såg taiwanesisk drama, (säger man så?), nåja. Sen diskade jag. Tog en dusch, tvättade. Åt en hamburgare till. Såg mer drama. Spännande dag jag hade va? :P
Pratade med Jörgen på fb och antar att han tyckte lite synd om mig som hade tråkat så mycket så vi bestämde oss för att se film. Att komma ut ur lägenheten och få träffa en annan människa var dock sjukt välbehövligt, mår massor bättre nu :). Vi såg Due Date, riktigt rolig film, I do recommend ! ^^
Ser inte fram emot att kliva upp skit-tidigt imorgon, men ser fram emot att få träffa folket på LTU, speciellt min "homegirl", haha ;).
Kan verkligen inte sluta lyssna på Väldigt Kär Obegripligt Ensam av Linnea Henriksson, jag har blivit beroende ! Jag antar att folk skulle kunna tolka det lite sådär tramsigt att det har något att göra med mitt liv personligen som det ser ut just nu. Men så är det inte, jag relaterar inte texten direkt till mitt egna liv för tillfället, (klart att man alltid till en viss del kan relatera, men ni fattar nog). Så tro inte att det är typ en "Jag tycker synd om mig själv"-grejj nu :P
Jag vet inte varför jag förklarar detta. Eller jo, det vet jag. Har ju berättat om mitt allra största fel tidigare. Kan verkligen inte sluta bry mig om vad (vissa) folk tycker och tänker om mig. Kommer nog alltid vara sån.
Mitt andra fel jag har är att jag bryr mig på tok för mycket om folk som kanske inte direkt har förtjänat det, för det blir ofta så att jag gör det på min egen bekostnad. Är dock så snäll att jag inte kan låta bli ^^.
Nog om det. Det blev ett ganska långt inlägg i alla fall. Undviker dom djupa personliga tankarna och känslorna för tillfället just nu. Vill ni veta what's upp så får ni ringa, sms'a, skriva på msn eller fb :).
Love you lovelies. Vi förtjänar alla att få vara lyckliga, även om vi måste trampa på ett par tår på vägen dit.
Om någon hann undra om jag droppar små hint:ar till just dig när det gäller en viss sak, sluta undra, för det gör jag ! Min obotliga super-snällhet och omtanke gör att jag inte kan låta bli att försöka få dig att må bättre på alla de små sätt jag kan. Sån är jag :). I care. Jag finns här för dig, det sa jag till dig. Du kan alltid luta dig mot min axel, du kan alltid säga de saker som är så svåra att säga i vanliga fall. Du kan säga allt det där du tror att du inte kan säga till någon, till mig...
Be with who makes you smile.. Can I help you smile again?
Nej, inte idag
Kan inte sova. Kan inte stänga av tankarna.
KAN INTE SKRIVA VAD JAG TÄNKER ! (ursäkta caps men fan..) Vill undvika konstiga missförstånd. Så vad ska jag skriva då?
Humpty Dumpty sat on a wall,
Humpty Dumpty had a great fall.
All the king's horses and all the king's men
Couldn't put Humpty Dumpty back together again.
En saknad pusselbit. Oroa dig inte, den kommer fram till slut.
Take care lovelies
Wisdom tells me, "Turn away"
Broken once
It's all the same
My arms will grow
My chest expanding
Of all the boys you could have landed why'd it have to be me
You
Can't take my eyes off of you
You
Can't take my eyes off of you
Can't take my eyes off you - Cary Brothers
Har hållt mig ganska upptagen de senaste dagarna, på gott och ont. Har svårt att varva ner och slappna av, har därför svårt att somna. Är även sjuk nu igen vilket suger massor. Speciellt när man är hemma hos mamma, mer svinigt kallt än vanligt tack vare att det är höst nu igen, typ.
Har problem med ångest och känner mig inte riktigt i balans. Beror säkert delvis på att jag är i nästan konstant rörelse nuförtiden. Har problem med andra saker också.
Dock en hel månad kvar innan jag får min lght, vilket borde hjälpa lite, I guess. Fast samtidigt så kommer jag mest troligtvis inte vara ensam då heller. Så. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det.
Börjar närma mig min "breaking point" nu. Behöver en kram, kan jag få en kram? :)
Jag vill ha kaffe också. Så det ska jag fixa, (och en anledning att gå ut). I min hjärna cirkulerar bara choklad, kaffe och kramar just nu. Det blir som så när man är lite deppig. (Ingen större fara dock!).
Vet inte riktigt vad jag skulle behöva just nu. Ett par dagar jätte-lugn och ro kanske. Finns det någonstans? Här finns den inte i alla fall. Nåja. Ska sluta klaga nu. Har fastnat lite i tankarna. Är typ gråtfärdig, men skyller det på att jag är tröttare än vanligt denna vecka.
Ha det bäst lovelies -v-
It's all the same
My arms will grow
My chest expanding
Of all the boys you could have landed why'd it have to be me
You
Can't take my eyes off of you
You
Can't take my eyes off of you
Can't take my eyes off you - Cary Brothers
Har hållt mig ganska upptagen de senaste dagarna, på gott och ont. Har svårt att varva ner och slappna av, har därför svårt att somna. Är även sjuk nu igen vilket suger massor. Speciellt när man är hemma hos mamma, mer svinigt kallt än vanligt tack vare att det är höst nu igen, typ.
Har problem med ångest och känner mig inte riktigt i balans. Beror säkert delvis på att jag är i nästan konstant rörelse nuförtiden. Har problem med andra saker också.
Dock en hel månad kvar innan jag får min lght, vilket borde hjälpa lite, I guess. Fast samtidigt så kommer jag mest troligtvis inte vara ensam då heller. Så. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det.
Börjar närma mig min "breaking point" nu. Behöver en kram, kan jag få en kram? :)
Jag vill ha kaffe också. Så det ska jag fixa, (och en anledning att gå ut). I min hjärna cirkulerar bara choklad, kaffe och kramar just nu. Det blir som så när man är lite deppig. (Ingen större fara dock!).
Vet inte riktigt vad jag skulle behöva just nu. Ett par dagar jätte-lugn och ro kanske. Finns det någonstans? Här finns den inte i alla fall. Nåja. Ska sluta klaga nu. Har fastnat lite i tankarna. Är typ gråtfärdig, men skyller det på att jag är tröttare än vanligt denna vecka.
Ha det bäst lovelies -v-
I'm counting the seconds until you break the silence
So please just break the silence
A Twist In My Story - Secondhand Serenade
And I'm longing, for words to describe how I'm feeling.
Med andra ord så är det inte så mycket kommunikation som äger rum. Vilket kan vara ganska negativt. Finns så mycket som man inte kan anta är "så" eller "så" eller "uppenbart" och "självklart". Det som händer då är att jag blir osäker. På tok för ofta, och funderar och tvivlar då och då. Vilket inte känns så bra. Alternativet är ju att säga något, men, det är jag ju också rädd för.
Det är inte ofta jag hamnar i sånna här situationer, men när jag väl gör det så är det svårt att bryta mönstret. Problemet är att någonstans i ens huvud har osäkerheten fått en plats, och den andra personen har fått, (såklart helt omedvetet), övertaget.
Jag är ju en ganska stark människa.. Men.. Jag tar åt mig på tok för mycket av vad folk säger, tycker och tänker ibland. Skulle vilja påstå att det är mitt största fel faktiskt, och då trivs osäkerheten ännu bättre och vill inte lämna mina tankar i fred. Dumma osäkerhet.
Samtidigt finns det så många stunder då allt känns så självklart. Så egentligen känner jag mig bara dum i huvudet för att vara helt ärlig.
Fast.. Jag har nog all rätt att vara rädd och osäker med tanke på dom saker jag gått igenom. Jag vill bara inte hamna i en sån situation där jag känner mig underlägsen igen, man går sönder, så hårt, och gudarna ska veta att det tar lång lång tid innan man fått ihop bitarna igen. Vem kan glömma 2008? Om det nu var någon som läste min blogg då, oerhört deprimerande.
Jag borde egentligen inte skriva dom här sakerna antar jag. Någon tar väl kanske åt sig. Men det här handlar ju bara om mig, och jag har rätt att ventilera saker om mig själv på min egen blogg.
Jag är fortfarande oftast vettig och så, men då och då, ja, ni fattar nog ^^.
Det här var ju såklart verkligen inte det jag skulle skriva om, men men, så kan det gå :). Nu byter vi till de saker jag egentligen skulle ta upp ^^.
--
Hade en ganska dålig dag igår. Vem hade kunnat ana att ett begravningstema skulle vara sjukt deprimerande och ångestframkallande? Alltså jag vet, sjukt uppenbart kanske. Men jag hade ingen aning ! Men när folk började prata om kistor, gravstenar och alla var klädda i svart.. Då blev det för mycket. Mitt humör hoppade ner i ett mörkt svart hål och ångesten var inte sen att ta dess plats. Så vart tvungen att rusa iväg mitt allt och hoppa på första bästa buss hem. Det var riktigt jobbigt. Som tur är finns det underbara människor i mitt liv som finns där sådana stunder, thank you ! ^^
Idag har jag bara tagit det lugnt, kände att det behövdes. For inte till skolan utan tog det bara chill på morgonen med ett par koppar kaffe och lite tv. Sen för att säga tack till tidigare nämnda person så diskade jag åt honom och sen skuttade jag iväg hemåt. Drog med mig Mari ut i solen, så vi har legat i södra hamn och solat, lyssnat på musik, sjungit falskt och bara haft det allmänt trevligt :)).
Ikväll blir det bio, Harry Potter yo! ^^
Ha det bäst lovelies! :)
Här har vi något jag gillar, mys med ljus ! (Bild tagen i Sthlm i mitt rum som jag hade då). På tal om det, från att vara en "gäst" hos olika folk i 3 års tid till att snart (1/10) ha en 2:a ! Life is fucking nice sometimes ^^
A Twist In My Story - Secondhand Serenade
And I'm longing, for words to describe how I'm feeling.
Med andra ord så är det inte så mycket kommunikation som äger rum. Vilket kan vara ganska negativt. Finns så mycket som man inte kan anta är "så" eller "så" eller "uppenbart" och "självklart". Det som händer då är att jag blir osäker. På tok för ofta, och funderar och tvivlar då och då. Vilket inte känns så bra. Alternativet är ju att säga något, men, det är jag ju också rädd för.
Det är inte ofta jag hamnar i sånna här situationer, men när jag väl gör det så är det svårt att bryta mönstret. Problemet är att någonstans i ens huvud har osäkerheten fått en plats, och den andra personen har fått, (såklart helt omedvetet), övertaget.
Jag är ju en ganska stark människa.. Men.. Jag tar åt mig på tok för mycket av vad folk säger, tycker och tänker ibland. Skulle vilja påstå att det är mitt största fel faktiskt, och då trivs osäkerheten ännu bättre och vill inte lämna mina tankar i fred. Dumma osäkerhet.
Samtidigt finns det så många stunder då allt känns så självklart. Så egentligen känner jag mig bara dum i huvudet för att vara helt ärlig.
Fast.. Jag har nog all rätt att vara rädd och osäker med tanke på dom saker jag gått igenom. Jag vill bara inte hamna i en sån situation där jag känner mig underlägsen igen, man går sönder, så hårt, och gudarna ska veta att det tar lång lång tid innan man fått ihop bitarna igen. Vem kan glömma 2008? Om det nu var någon som läste min blogg då, oerhört deprimerande.
Jag borde egentligen inte skriva dom här sakerna antar jag. Någon tar väl kanske åt sig. Men det här handlar ju bara om mig, och jag har rätt att ventilera saker om mig själv på min egen blogg.
Jag är fortfarande oftast vettig och så, men då och då, ja, ni fattar nog ^^.
Det här var ju såklart verkligen inte det jag skulle skriva om, men men, så kan det gå :). Nu byter vi till de saker jag egentligen skulle ta upp ^^.
--
Hade en ganska dålig dag igår. Vem hade kunnat ana att ett begravningstema skulle vara sjukt deprimerande och ångestframkallande? Alltså jag vet, sjukt uppenbart kanske. Men jag hade ingen aning ! Men när folk började prata om kistor, gravstenar och alla var klädda i svart.. Då blev det för mycket. Mitt humör hoppade ner i ett mörkt svart hål och ångesten var inte sen att ta dess plats. Så vart tvungen att rusa iväg mitt allt och hoppa på första bästa buss hem. Det var riktigt jobbigt. Som tur är finns det underbara människor i mitt liv som finns där sådana stunder, thank you ! ^^
Idag har jag bara tagit det lugnt, kände att det behövdes. For inte till skolan utan tog det bara chill på morgonen med ett par koppar kaffe och lite tv. Sen för att säga tack till tidigare nämnda person så diskade jag åt honom och sen skuttade jag iväg hemåt. Drog med mig Mari ut i solen, så vi har legat i södra hamn och solat, lyssnat på musik, sjungit falskt och bara haft det allmänt trevligt :)).
Ikväll blir det bio, Harry Potter yo! ^^
Ha det bäst lovelies! :)
Här har vi något jag gillar, mys med ljus ! (Bild tagen i Sthlm i mitt rum som jag hade då). På tal om det, från att vara en "gäst" hos olika folk i 3 års tid till att snart (1/10) ha en 2:a ! Life is fucking nice sometimes ^^
Take a chance
Hittade en rolig text i mitt anteckningsblock idag, tänker inte dela med mig av det dock, för det är nog bara jag som finner det underhållande :P. Lite fylletrams om en viss persons planer som jag tycker suger, haha ^^.
Nu är jag iaf hemma hos mammi igen, (har iofs varit hemma i sen 4-tiden, men inte varit oooonline). Det har varit en trevlig och intressant vecka hemma hos, vad ska jag kalla honom? Den tursamma killen som fick dras med mig i 9 dar ;D. Stannade en natt extra faktiskt, var så upptagen med att se klart alla Harry Potter-filmerna, (alla utom den allra sista såklart). Så den sista borde man gå och se på bio snart. Synd dock att ekonomin råkade hoppa över ett stup ner i ett djupt djupt hav, med massa klippor på botten... Yä.. Jag super-failade på den fronten den här månaden. Not proud of myself. Speciellt inte eftersom jag har ingen som helst jävla aning om vad fan jag gjort med mina pengar. Borde egentligen kolla upp det, men vet inte om jag riktigt vill, haha x).
Annars då? Ska man utveckla vad som varit intressant denna tid away? Nja, kanske inte. Jag lär mig allt mer om människor som jag umgås med, enough said ^^. Om det är en dålig sak? Of course not ! Ju mer man förstår, desto bättre :).
Jag känner mig djup idag, eller gjorde iaf för en liten stund sedan. Satt ute på balkongen och tittade på månen samt lyssnade på musik. Fast vad kom jag fram till? Blandat, som vanligt. Det är svårt att riktigt veta säkert hur man ska förhålla sig till vissa saker, hur man ska tänka och så.
En ny tid, en ny dag, ett nytt jag. Så kanske man skulle kunna sammanfatta det. Fast det vet ni nog redan, hur jag tänker kring det. Just keep moving forward. Nu har iaf flera awesome saker hänt på kort tid, känns helt underbart. Det var på tiden också ! Efter allt strul och drama. Nu hoppas jag att det håller i sig också. Det vore nånting. Speciellt eftersom hösten närmar sig. Ni som känner mig väl vet vad hösten innebär för mig. Jobbiga tider. Men i år kanske är första året på 5 år som det inte är så jobbigt? Jag ska iaf göra mitt bästa för att se till att det blir så, även om jag själv kanske inte har så mycket kontroll över det. Men man måste ju som försöka åtminstone, inte bara acceptera det dåliga :).
Det känns som att jag skulle kunna skriva forever egentligen. Jag har mycket att säga, och har ganska lätt för att säga det också. Men får väl spara resten till mina memoarer, (nej, jag håller inte på att skriva dom). Kanske borde ;P. När jag blir rik och berömd måste jag ju ha en självbiografi på G, så är det ju bara ^^. (Ta det där med en nypa salt) ^^.
Nyaste True Blood och försöka sova kanske, även om jag redan nu är övertygad om att det inte kommer gå. Men man ska ju inte vara negativ eller så. Ska än en gång försöka hålla ett löfte som jag inte lyckades med för ett tag sedan, wish me luck ^^.
Godnatt på er lovelies, hoppas era liv äger ! :))
Nu är jag iaf hemma hos mammi igen, (har iofs varit hemma i sen 4-tiden, men inte varit oooonline). Det har varit en trevlig och intressant vecka hemma hos, vad ska jag kalla honom? Den tursamma killen som fick dras med mig i 9 dar ;D. Stannade en natt extra faktiskt, var så upptagen med att se klart alla Harry Potter-filmerna, (alla utom den allra sista såklart). Så den sista borde man gå och se på bio snart. Synd dock att ekonomin råkade hoppa över ett stup ner i ett djupt djupt hav, med massa klippor på botten... Yä.. Jag super-failade på den fronten den här månaden. Not proud of myself. Speciellt inte eftersom jag har ingen som helst jävla aning om vad fan jag gjort med mina pengar. Borde egentligen kolla upp det, men vet inte om jag riktigt vill, haha x).
Annars då? Ska man utveckla vad som varit intressant denna tid away? Nja, kanske inte. Jag lär mig allt mer om människor som jag umgås med, enough said ^^. Om det är en dålig sak? Of course not ! Ju mer man förstår, desto bättre :).
Jag känner mig djup idag, eller gjorde iaf för en liten stund sedan. Satt ute på balkongen och tittade på månen samt lyssnade på musik. Fast vad kom jag fram till? Blandat, som vanligt. Det är svårt att riktigt veta säkert hur man ska förhålla sig till vissa saker, hur man ska tänka och så.
En ny tid, en ny dag, ett nytt jag. Så kanske man skulle kunna sammanfatta det. Fast det vet ni nog redan, hur jag tänker kring det. Just keep moving forward. Nu har iaf flera awesome saker hänt på kort tid, känns helt underbart. Det var på tiden också ! Efter allt strul och drama. Nu hoppas jag att det håller i sig också. Det vore nånting. Speciellt eftersom hösten närmar sig. Ni som känner mig väl vet vad hösten innebär för mig. Jobbiga tider. Men i år kanske är första året på 5 år som det inte är så jobbigt? Jag ska iaf göra mitt bästa för att se till att det blir så, även om jag själv kanske inte har så mycket kontroll över det. Men man måste ju som försöka åtminstone, inte bara acceptera det dåliga :).
Det känns som att jag skulle kunna skriva forever egentligen. Jag har mycket att säga, och har ganska lätt för att säga det också. Men får väl spara resten till mina memoarer, (nej, jag håller inte på att skriva dom). Kanske borde ;P. När jag blir rik och berömd måste jag ju ha en självbiografi på G, så är det ju bara ^^. (Ta det där med en nypa salt) ^^.
Nyaste True Blood och försöka sova kanske, även om jag redan nu är övertygad om att det inte kommer gå. Men man ska ju inte vara negativ eller så. Ska än en gång försöka hålla ett löfte som jag inte lyckades med för ett tag sedan, wish me luck ^^.
Godnatt på er lovelies, hoppas era liv äger ! :))
You shouldn't be with me
It doesn't make any sense....
Hej och hallå ! Fortfarande jävligt förkyld, I hate it.. Nåja ^^. Så vad är nytt sen senast? Inte så mycket faktiskt.
Spelkvällen var väldigt lyckad tyckte jag. Vi var hela 6 pers, rekord ! :). Blev en del lagspel, vilket var trevligt. Har inte så mycket mer att säga om det.
Kvällen slutade i tårar och kaos. Något jag kände av väldigt mycket igår, var inte på speciellt bra humör. Var hos mammi och åt middag med henne, moster och Mari. Sen spelade vi plump. Hann bli på bättre humör även fast sjukan drog ner energinivån lite granna. Men sen blev jag ganska nedstämd igen.
Idag är jag fortfarande inte helt glad. När jag stod ute på balkongen och lyssnade på bra musik och såg en vacker fjäril flyga förbi, då kände jag mig ganska glad faktiskt :). Tog det som ett gott tecken, fjärilen alltså, man måste ju få tro på sånt trams också ibland, eller hur? ^^
Tog en dusch, fixade mig och mötte upp Mari i stan, vilket var trevligt. Vi tog en kaffe på ICA och surrade lite. Gick förbi mamma, men dom skulle äta middag med min morbror så vi var bara där som hastigast. Efter det satte vi oss vid en busshållplats i solen och väntade på sista bussen till Öjebyn, (går löjligt tidigt, stupid sommartidtabell). Nu är jag back där jag var innan :).
Mitt humör suger, men det har mest med min sjuka och taskiga ekonomiska situation att göra så.
Nu har jag drömt dåliga saker om dig två gånger på en vecka, första var till och med en mardröm, vaknade upp och mådde inte så bra. Andra var inte lika hemsk, men fortfarande inte trevligt. Varför drömmer jag dessa saker? Jag har ju mina aningar såklart, nåja, some other time ^^.
Ha det bäst lovelies, undvik förkylningarna, they suck !!
Hej och hallå ! Fortfarande jävligt förkyld, I hate it.. Nåja ^^. Så vad är nytt sen senast? Inte så mycket faktiskt.
Spelkvällen var väldigt lyckad tyckte jag. Vi var hela 6 pers, rekord ! :). Blev en del lagspel, vilket var trevligt. Har inte så mycket mer att säga om det.
Kvällen slutade i tårar och kaos. Något jag kände av väldigt mycket igår, var inte på speciellt bra humör. Var hos mammi och åt middag med henne, moster och Mari. Sen spelade vi plump. Hann bli på bättre humör även fast sjukan drog ner energinivån lite granna. Men sen blev jag ganska nedstämd igen.
Idag är jag fortfarande inte helt glad. När jag stod ute på balkongen och lyssnade på bra musik och såg en vacker fjäril flyga förbi, då kände jag mig ganska glad faktiskt :). Tog det som ett gott tecken, fjärilen alltså, man måste ju få tro på sånt trams också ibland, eller hur? ^^
Tog en dusch, fixade mig och mötte upp Mari i stan, vilket var trevligt. Vi tog en kaffe på ICA och surrade lite. Gick förbi mamma, men dom skulle äta middag med min morbror så vi var bara där som hastigast. Efter det satte vi oss vid en busshållplats i solen och väntade på sista bussen till Öjebyn, (går löjligt tidigt, stupid sommartidtabell). Nu är jag back där jag var innan :).
Mitt humör suger, men det har mest med min sjuka och taskiga ekonomiska situation att göra så.
Nu har jag drömt dåliga saker om dig två gånger på en vecka, första var till och med en mardröm, vaknade upp och mådde inte så bra. Andra var inte lika hemsk, men fortfarande inte trevligt. Varför drömmer jag dessa saker? Jag har ju mina aningar såklart, nåja, some other time ^^.
Ha det bäst lovelies, undvik förkylningarna, they suck !!
Älska, hata
Visst är det svårt?
Har pratat med Patrick idag, finns det något som är bättre? Fuck no. För er som inte visste det så är Patrick jävlat säkert den absolut bästa vän jag någonsin haft och det finns inte ord, och har aldrig funnits tillräckligt med ord för att beskriva hur jävla mycket jag älskar denna karl, ever !! Love you, always and ever ! Snart är du iaf närmare mig, kanske inte tillräckligt nära som jag skulle vilja, men iaf närmare än förr, vilket är guld värt ! Både du och Kornelia, och hon älskar jag också i obeskrivvliga mängder, om du nu inte visste det!
Annars då?
Grät igår, vill inte gråta idag, även om det är för helt olika anledningar.
Då lyssnar man på Landon Pigg, vilket inte hjälper alls egentligen, men man kan ju låtsas ^^.
Godnatt på er, ska sluta tramsa med er nu ^^
Har pratat med Patrick idag, finns det något som är bättre? Fuck no. För er som inte visste det så är Patrick jävlat säkert den absolut bästa vän jag någonsin haft och det finns inte ord, och har aldrig funnits tillräckligt med ord för att beskriva hur jävla mycket jag älskar denna karl, ever !! Love you, always and ever ! Snart är du iaf närmare mig, kanske inte tillräckligt nära som jag skulle vilja, men iaf närmare än förr, vilket är guld värt ! Både du och Kornelia, och hon älskar jag också i obeskrivvliga mängder, om du nu inte visste det!
Annars då?
Grät igår, vill inte gråta idag, även om det är för helt olika anledningar.
Då lyssnar man på Landon Pigg, vilket inte hjälper alls egentligen, men man kan ju låtsas ^^.
Godnatt på er, ska sluta tramsa med er nu ^^
Only when I sleep
I'm not sleeping..
Spenderar för mycket tid med att tänka på trams. Som vanligt. So I can't sleep, som vanligt. Kommer vara trött och hata världen imorgon, som vanligt ^^.
Nåja, vad gör man?
Maybe I'll just let it go. Är det inte så, att den enklaste vägen är ut? Man släpper det och går vidare. Lämnar det bakom sig. Slutar tjorva om saker som förmodligen är ganska onödiga.
Känslor har man av en anledning, men man behöver inte alltid följa hjärtet. Hur mycket har jag växt de senaste åren? Att en dag skulle komma då jag använder mitt förnuft mer än mina känslor, helt otroligt ^^.
För alltid singel? I think so. Inte för att vara negativ och bitter eller så. Men stannar jag här i Piteå så känns risken för (bra) kärlek väääldigt liten. Men inte gör det något. Jag är ju som sagt inte förhållande-typen. Eller någons typ överhuvudtaget, är väl lite för speciell för det ^^.
Sen att jag inte direkt har en typ själv spelar ju också en viktig roll i sammanhanget. Någon som är lika speciell som mig kanske :P.
Är kärlek ens nice? Alltså. Hm. Jag tycker ju som inte det, inte just nu i alla fall.
Kanske bara borde återvända till Stockholm och lämna allt bakom mig, igen. What good will come from me staying?
Sen samtidigt så mår jag så bra nu när jag äntligen lyckats få folk att tycka om mig här ^^.
Men vad kan man göra i en liten stad som Piteå? Det är frågan. Finns det ens anledningar att stanna? Annat än mina awesome vänner?
Men vad hjälper det i en sådan här liten tråkig stad där det inte händer något och man inte utvecklas typ alls på grund av brist på sådana möjligheter?
Jag har svammlat tillräcklig för en stund tror jag. Nighty-night!
Spenderar för mycket tid med att tänka på trams. Som vanligt. So I can't sleep, som vanligt. Kommer vara trött och hata världen imorgon, som vanligt ^^.
Nåja, vad gör man?
Maybe I'll just let it go. Är det inte så, att den enklaste vägen är ut? Man släpper det och går vidare. Lämnar det bakom sig. Slutar tjorva om saker som förmodligen är ganska onödiga.
Känslor har man av en anledning, men man behöver inte alltid följa hjärtet. Hur mycket har jag växt de senaste åren? Att en dag skulle komma då jag använder mitt förnuft mer än mina känslor, helt otroligt ^^.
För alltid singel? I think so. Inte för att vara negativ och bitter eller så. Men stannar jag här i Piteå så känns risken för (bra) kärlek väääldigt liten. Men inte gör det något. Jag är ju som sagt inte förhållande-typen. Eller någons typ överhuvudtaget, är väl lite för speciell för det ^^.
Sen att jag inte direkt har en typ själv spelar ju också en viktig roll i sammanhanget. Någon som är lika speciell som mig kanske :P.
Är kärlek ens nice? Alltså. Hm. Jag tycker ju som inte det, inte just nu i alla fall.
Kanske bara borde återvända till Stockholm och lämna allt bakom mig, igen. What good will come from me staying?
Sen samtidigt så mår jag så bra nu när jag äntligen lyckats få folk att tycka om mig här ^^.
Men vad kan man göra i en liten stad som Piteå? Det är frågan. Finns det ens anledningar att stanna? Annat än mina awesome vänner?
Men vad hjälper det i en sådan här liten tråkig stad där det inte händer något och man inte utvecklas typ alls på grund av brist på sådana möjligheter?
Jag har svammlat tillräcklig för en stund tror jag. Nighty-night!
Now I know
But I don't know anything.
Vilken konstig helg detta har varit. Först världens mest underbara kväll typ ever. Sen lördag som var riktigt jävla nice alltså. Fylld av komplimanger och uppskattning för mig. Det kändes konstigt, när började alla tycka att jag är awesome? Kändes riktigt bra i alla fall :)).
Fastnat i tankar kring saker. Säkert onödiga saker. Konstiga saker. Ska man strunta i det? Mja.
Fast samtidigt så förstår jag inte riktigt. Hur man kan vara och bete sig på ett visst sätt och sen säga motsatsen. Det är lite frustrerande. Är det bra så är det bra, tills det blir dåligt. Behöver det vara mer komplicerat än så?
Hm. Andra saker då. Min situation känns mer och mer jobbig och jag ser inget ljus i slutet av tunneln så att säga. Saker känns hopplöst. Hur hamnade jag i den här situationen nu igen? Suck..
Keep strong and move on ! Jag gråter inte i varje fall, även om jag kanske skulle behöva det. Hm. Någon som har en axel som man kan gråta mot? Nä, sånt är jobbigt, visst? ^^
Godnatt på er. En ny vecka har börjat. Kram !
Vilken konstig helg detta har varit. Först världens mest underbara kväll typ ever. Sen lördag som var riktigt jävla nice alltså. Fylld av komplimanger och uppskattning för mig. Det kändes konstigt, när började alla tycka att jag är awesome? Kändes riktigt bra i alla fall :)).
Fastnat i tankar kring saker. Säkert onödiga saker. Konstiga saker. Ska man strunta i det? Mja.
Fast samtidigt så förstår jag inte riktigt. Hur man kan vara och bete sig på ett visst sätt och sen säga motsatsen. Det är lite frustrerande. Är det bra så är det bra, tills det blir dåligt. Behöver det vara mer komplicerat än så?
Hm. Andra saker då. Min situation känns mer och mer jobbig och jag ser inget ljus i slutet av tunneln så att säga. Saker känns hopplöst. Hur hamnade jag i den här situationen nu igen? Suck..
Keep strong and move on ! Jag gråter inte i varje fall, även om jag kanske skulle behöva det. Hm. Någon som har en axel som man kan gråta mot? Nä, sånt är jobbigt, visst? ^^
Godnatt på er. En ny vecka har börjat. Kram !
Framtiden
Hej och hallå.
Sov ungefär två timmar i natt, riiiktigt underbart.. Eller så inte. Var som vanligt på KAP kl 09, drack kaffe, inte så mycket mer. Hade dock brutalt ont i magen, (vilket jag får av sömnbrist), så jag for hem och la mig och sov cirka 3 timmar, det var skönt ^^.
Annars är jag mest uttråkad eller fundersam. Things don't make sense.
Livet är en resa, eller hur? Men jag skulle gärna vilja stå stilla ett tag, tröttsamt att rycka upp sitt liv med jämna mellanrum. Stabilitet vore nice. Plus den där tryggheten.
Stockholm lockar, men Piteå känns som det säkrare valet. Frågan är ju dock om det är dags att börja fega nu? Frågan är om man vågar. Vi pratar ju om 3 år här. 3 år där, eller 3 år i Piteå. Är inte det läskigt så säg? Definitivt den längsta planen jag någonsin haft i mitt liv, jag tycker inte ens om att planera helgerna :/.
Iofs så kan jag inte ens börja göra dessa planer förrens jag fått antagningsbeskedet som ganska nästan helt säkert borde komma imorgon. Fy fan vad läskigt! Kommer nog inte kunna sova O.o
Jag hade fel! Antagningsbeskedet har kommit. FML. Kom in på mitt förstaval; arkeologi. Men.. Man blev tydligen struken från allt annat då, inte ens så mycket som en reserv. Varför ändrade jag inte prio-ordningen på min ansökan? Lr ja, förmodligen för att jag fortfarande var väldigt inne på Stockholm. Jag har dock tackat nej till den utbildningen och gjort en återanmälan på det jag var sugen på att gå på LTU.
Kanske har jag gjort ett helt tokigt tokigt val just nu och kommer jag inte in, (som är en stoooor risk med sen anmälan), så känns ju mitt liv lite fucked... Fan åh fan åh fan åh.
Paniken, åh paniken ! Höll på att börja gråta. Så i stundens hetta valde jag Piteå. Jaha. Så... Finner inga ord. Ska ta mig ett glas vin och en cigg och försöka lugna stackarns nerverna.. :S
(What have I done?)
Sov ungefär två timmar i natt, riiiktigt underbart.. Eller så inte. Var som vanligt på KAP kl 09, drack kaffe, inte så mycket mer. Hade dock brutalt ont i magen, (vilket jag får av sömnbrist), så jag for hem och la mig och sov cirka 3 timmar, det var skönt ^^.
Annars är jag mest uttråkad eller fundersam. Things don't make sense.
Livet är en resa, eller hur? Men jag skulle gärna vilja stå stilla ett tag, tröttsamt att rycka upp sitt liv med jämna mellanrum. Stabilitet vore nice. Plus den där tryggheten.
Stockholm lockar, men Piteå känns som det säkrare valet. Frågan är ju dock om det är dags att börja fega nu? Frågan är om man vågar. Vi pratar ju om 3 år här. 3 år där, eller 3 år i Piteå. Är inte det läskigt så säg? Definitivt den längsta planen jag någonsin haft i mitt liv, jag tycker inte ens om att planera helgerna :/.
Iofs så kan jag inte ens börja göra dessa planer förrens jag fått antagningsbeskedet som ganska nästan helt säkert borde komma imorgon. Fy fan vad läskigt! Kommer nog inte kunna sova O.o
Jag hade fel! Antagningsbeskedet har kommit. FML. Kom in på mitt förstaval; arkeologi. Men.. Man blev tydligen struken från allt annat då, inte ens så mycket som en reserv. Varför ändrade jag inte prio-ordningen på min ansökan? Lr ja, förmodligen för att jag fortfarande var väldigt inne på Stockholm. Jag har dock tackat nej till den utbildningen och gjort en återanmälan på det jag var sugen på att gå på LTU.
Kanske har jag gjort ett helt tokigt tokigt val just nu och kommer jag inte in, (som är en stoooor risk med sen anmälan), så känns ju mitt liv lite fucked... Fan åh fan åh fan åh.
Paniken, åh paniken ! Höll på att börja gråta. Så i stundens hetta valde jag Piteå. Jaha. Så... Finner inga ord. Ska ta mig ett glas vin och en cigg och försöka lugna stackarns nerverna.. :S
(What have I done?)
This looks like a job for the drama llama!
Människor älskar drama, haha. Nåja.
Över till något annat.
Är så sjukt deprimerad just nu så finner fan inga ord. Varför är livet aldrig enkelt en stund?
Allt är så upp och ner just nu. Nästan jag med, ligger med huvudet på armen och tittar snett på skärmen när jag skriver, lagomt udda, fast det funkar :P.
Tillbaka till det seriösa. Jag vill gråta, men är aldrig ensam, så kan aldrig gråta. Fast jag måste. Det måste komma ut, måste bearbeta. Göra upp nya planer.
Gör om, gör rätt.
Så det verkar som att jag inte tänker återvända till Stockholm. Om inte mina lovelies finns där, vad är då poängen? Orkar som inte börja om från början igen, lära känna nytt folk, skaffa nya vänner. Jag vill inte ha nya vänner, dom jag har nu är ju så fucking awesome!
Men vad ska man då göra.. Åh... Jag vet inte.
Alla mina stuffs är ju där nere, kommer vara lagomt jobbigt att fixa det.
Jag vill, men jag vill inte.
Finns underbara människor här i Piteå. Har ändå lyckats ganska bra med det jag hade tänkt göra..
Det är svårt helt enkelt. Får fortsätta tänka på saken..
Ha det bra peeps, hoppas era liv känns enklare än mitt just nu ^^.
Över till något annat.
Är så sjukt deprimerad just nu så finner fan inga ord. Varför är livet aldrig enkelt en stund?
Allt är så upp och ner just nu. Nästan jag med, ligger med huvudet på armen och tittar snett på skärmen när jag skriver, lagomt udda, fast det funkar :P.
Tillbaka till det seriösa. Jag vill gråta, men är aldrig ensam, så kan aldrig gråta. Fast jag måste. Det måste komma ut, måste bearbeta. Göra upp nya planer.
Gör om, gör rätt.
Så det verkar som att jag inte tänker återvända till Stockholm. Om inte mina lovelies finns där, vad är då poängen? Orkar som inte börja om från början igen, lära känna nytt folk, skaffa nya vänner. Jag vill inte ha nya vänner, dom jag har nu är ju så fucking awesome!
Men vad ska man då göra.. Åh... Jag vet inte.
Alla mina stuffs är ju där nere, kommer vara lagomt jobbigt att fixa det.
Jag vill, men jag vill inte.
Finns underbara människor här i Piteå. Har ändå lyckats ganska bra med det jag hade tänkt göra..
Det är svårt helt enkelt. Får fortsätta tänka på saken..
Ha det bra peeps, hoppas era liv känns enklare än mitt just nu ^^.
So tell me now
If this aint love then how do we get out?
Savior - Rise Against
Well. Låt oss ha ett till öppet, djupt och ärligt inlägg. Kanske dödar jag all mystik, men läs inte då ! ;P Jag har ett behov av att skriva av mig.
Så den här dagen har varit intressant på tankefronten. Var på så sjukt dåligt humör tidigare idag, (och då menar jag faktiskt inte det att jag började gråta). Utan mera irritation.
Fast, det var inte det som jag tänkte på just nu.
Vet ni ibland känns det bara så självklart, vad man vill göra, vad man tänker göra. Men så rasar allt. Saker vänds upp och ner. Sen vet man inte längre.
Det är just det som jag vill komma till. Jag vet inte längre.
Att flytta till Sthlm var jobbigt från början, men kändes bra till slut. Jag kände mig trygg. Det var länge sen jag kände mig trygg.
Sen rycktes den tryggheten ifrån mig.
Nu är jag inte trygg längre. Jag känner nästan ingen trygghet i mitt liv alls. För det finns nästan inget kvar i livet som jag litar på.
Litar inte på "hem" litar inte på människor..
Så vad ska man göra då? När mitt hem i Sthlm försvann så sa jag på en gång: jag kommer tillbaka, ses till hösten osv.
Men jag är inte så säker längre. Jag är inte säker på någonting. Så vad gör man?
Jag vill ha ett hem.. Jag vill ha trygghet..
Vars?
Jag har iaf ändrat min ansökan till universitetet. Tog bort ett av valen och gjorde ett par sena anmälningar till LTU, (Luleå tekniska universitet). Vet inte varför jag inte hade mer än ett val av skola till att börja med. Eller jo, jag vet varför, för att då var så självklart att det var det jag skulle göra, ville göra, inget annat.
Tiden i Stockholm var underbar, tills den tog slut, så där jätte-hastigt. Så man knappt hann göra planer. Bara packa en resväska och dra tillbaka hit.
Det gör ONT. Vad ska jag säga. Kanske fegar jag ur nu på grund av det. Det plus att Piteå ändå har visat lite trygghet där i horisonten. Lurar jag mig själv nu? Vem vet.
Men.. Hur i hela helvete ska jag kunna leva utan mina lovelies och min bff??
Jag behöver nog bara lite tid att mala dessa tankar i mitt huvud ett tag. Det brukar hjälpa. Jag kommer ju inte kunna komma fram till något vettigt just nu i alla fall. Fast har iaf ventilerat lite :).
Det som gör hela grejjen ännu svårare är ju att jag hatar inte och har aldrig hatat Piteå. Jag vet att många flyttar härifrån av den anledningen, men jag har inte så mycket emot det faktiskt. (Visst, lite väl lite att göra ibland, speciellt på vintern, but still).
Det är svårt :).
Savior - Rise Against
Well. Låt oss ha ett till öppet, djupt och ärligt inlägg. Kanske dödar jag all mystik, men läs inte då ! ;P Jag har ett behov av att skriva av mig.
Så den här dagen har varit intressant på tankefronten. Var på så sjukt dåligt humör tidigare idag, (och då menar jag faktiskt inte det att jag började gråta). Utan mera irritation.
Fast, det var inte det som jag tänkte på just nu.
Vet ni ibland känns det bara så självklart, vad man vill göra, vad man tänker göra. Men så rasar allt. Saker vänds upp och ner. Sen vet man inte längre.
Det är just det som jag vill komma till. Jag vet inte längre.
Att flytta till Sthlm var jobbigt från början, men kändes bra till slut. Jag kände mig trygg. Det var länge sen jag kände mig trygg.
Sen rycktes den tryggheten ifrån mig.
Nu är jag inte trygg längre. Jag känner nästan ingen trygghet i mitt liv alls. För det finns nästan inget kvar i livet som jag litar på.
Litar inte på "hem" litar inte på människor..
Så vad ska man göra då? När mitt hem i Sthlm försvann så sa jag på en gång: jag kommer tillbaka, ses till hösten osv.
Men jag är inte så säker längre. Jag är inte säker på någonting. Så vad gör man?
Jag vill ha ett hem.. Jag vill ha trygghet..
Vars?
Jag har iaf ändrat min ansökan till universitetet. Tog bort ett av valen och gjorde ett par sena anmälningar till LTU, (Luleå tekniska universitet). Vet inte varför jag inte hade mer än ett val av skola till att börja med. Eller jo, jag vet varför, för att då var så självklart att det var det jag skulle göra, ville göra, inget annat.
Tiden i Stockholm var underbar, tills den tog slut, så där jätte-hastigt. Så man knappt hann göra planer. Bara packa en resväska och dra tillbaka hit.
Det gör ONT. Vad ska jag säga. Kanske fegar jag ur nu på grund av det. Det plus att Piteå ändå har visat lite trygghet där i horisonten. Lurar jag mig själv nu? Vem vet.
Men.. Hur i hela helvete ska jag kunna leva utan mina lovelies och min bff??
Jag behöver nog bara lite tid att mala dessa tankar i mitt huvud ett tag. Det brukar hjälpa. Jag kommer ju inte kunna komma fram till något vettigt just nu i alla fall. Fast har iaf ventilerat lite :).
Det som gör hela grejjen ännu svårare är ju att jag hatar inte och har aldrig hatat Piteå. Jag vet att många flyttar härifrån av den anledningen, men jag har inte så mycket emot det faktiskt. (Visst, lite väl lite att göra ibland, speciellt på vintern, but still).
Det är svårt :).
Do you still believe in all the things that you stood by before?
Are you up and on the front lines or at home keeping score?
Do you care to be the layer of the bricks that seal your fate?
Would you rather be the architect of what we might create?
Architects - Rise Against
Rise Against's senaste skiva är sååååå bra. Låten Make It Stop, (September's Children), gav mig gåshud, ruskigt bra ! :) Var det det jag satt och tänkte på just nu? Förmodligen inte, men. Jag kom av mig :).
Nämen okejj. Vi tar en stund och är seriösa då. Det är ju liksom min grejj då och då. Så.. Tänker på Mr. Svin. Inbyggd trevlighets-gen som gör det omöjligt för mig att vara annat än trevlig fast jag innerst inne vill spy en hel del galla och annan skit på honom. För min karma är det bättre. Men samtidigt.
Någonstans på vägen förtjänade jag väl att kunna vara ärlig med dig? Men jag kan inte det. Du skulle 1. Inte förstå och 2. VÄGRA förstå, ens lite. Lr säga 3. Att du förstår, (fast det gör du inte), och sen inte göra ett skit åt det för att 4. trots att du säger att du bryr dig, så gör du inte det.
Du är en av de kallaste människorna jag någonsin känt. Det är som att du kan stänga av dina känslor när det inte passar dig. Hur fan funkar det?? Jag vet inte. Kom fram för länge sen iaf att det är inte normalt, någonting är ju fel med dig, (och jag menar det ändå inte så överdrivet negativt), men så är det bara.
Det slutar aldrig att göra ont. Varför slutar det aldrig att göra ont?
Varför bryr jag mig fortfarande, varför har jag fortfarande känslor för dig?
Hur kan jag sitta här mitt på en söndag och tillåta mig själv att gråta över dig?
Det är inte rättvist. Det är ta mig fan inte rättvist !!
Varför brydde du dig bara medan du fortfarande ville vara med mig, och nu när vi äntligen kan vara bara vänner, då är jag inte värd ett skit längre i dina ögon?? Då är vi knappt vänner. För saker har "förändrats".
Åååh. Vill bara kunna be dig dra åt helvete.
Det gör ont för att jag pratade med dig igår. För varje gång jag pratar med dig kommer jag ihåg vilket stort svin du är och varje gång vill jag skrika / skriva något extremt otrevligt. Men jag gör inte sånt. För sån är inte jag. Inte längre. Är så mycket bättre än så.
Men samtidigt. Precis som med Voldemort. Jag kan INTE prata med dig längre. För det gör ont och du är inte värd det. Jag kan inte ändra på mina känslor, men jag kan åtminstone göra val som låter mig slippa känna dom så mycket som möjligt.
Världen skulle vara enklare om människor slutar vara så komplicerade.
Livet är svårt. Kärlek är enkelt. Människor är enkla. Relationer är svåra. Känslor är enkla men svåra. Förstår ni vad jag säger? Detta hade ju dock inget med inlägget att göra.. Men, det var en annan tanke som jag hade ^^.
Do you care to be the layer of the bricks that seal your fate?
Would you rather be the architect of what we might create?
Architects - Rise Against
Rise Against's senaste skiva är sååååå bra. Låten Make It Stop, (September's Children), gav mig gåshud, ruskigt bra ! :) Var det det jag satt och tänkte på just nu? Förmodligen inte, men. Jag kom av mig :).
Nämen okejj. Vi tar en stund och är seriösa då. Det är ju liksom min grejj då och då. Så.. Tänker på Mr. Svin. Inbyggd trevlighets-gen som gör det omöjligt för mig att vara annat än trevlig fast jag innerst inne vill spy en hel del galla och annan skit på honom. För min karma är det bättre. Men samtidigt.
Någonstans på vägen förtjänade jag väl att kunna vara ärlig med dig? Men jag kan inte det. Du skulle 1. Inte förstå och 2. VÄGRA förstå, ens lite. Lr säga 3. Att du förstår, (fast det gör du inte), och sen inte göra ett skit åt det för att 4. trots att du säger att du bryr dig, så gör du inte det.
Du är en av de kallaste människorna jag någonsin känt. Det är som att du kan stänga av dina känslor när det inte passar dig. Hur fan funkar det?? Jag vet inte. Kom fram för länge sen iaf att det är inte normalt, någonting är ju fel med dig, (och jag menar det ändå inte så överdrivet negativt), men så är det bara.
Det slutar aldrig att göra ont. Varför slutar det aldrig att göra ont?
Varför bryr jag mig fortfarande, varför har jag fortfarande känslor för dig?
Hur kan jag sitta här mitt på en söndag och tillåta mig själv att gråta över dig?
Det är inte rättvist. Det är ta mig fan inte rättvist !!
Varför brydde du dig bara medan du fortfarande ville vara med mig, och nu när vi äntligen kan vara bara vänner, då är jag inte värd ett skit längre i dina ögon?? Då är vi knappt vänner. För saker har "förändrats".
Åååh. Vill bara kunna be dig dra åt helvete.
Det gör ont för att jag pratade med dig igår. För varje gång jag pratar med dig kommer jag ihåg vilket stort svin du är och varje gång vill jag skrika / skriva något extremt otrevligt. Men jag gör inte sånt. För sån är inte jag. Inte längre. Är så mycket bättre än så.
Men samtidigt. Precis som med Voldemort. Jag kan INTE prata med dig längre. För det gör ont och du är inte värd det. Jag kan inte ändra på mina känslor, men jag kan åtminstone göra val som låter mig slippa känna dom så mycket som möjligt.
Världen skulle vara enklare om människor slutar vara så komplicerade.
Livet är svårt. Kärlek är enkelt. Människor är enkla. Relationer är svåra. Känslor är enkla men svåra. Förstår ni vad jag säger? Detta hade ju dock inget med inlägget att göra.. Men, det var en annan tanke som jag hade ^^.
Just don't fall
recklessly headlessly in love with me
Cause it's gonne be
All heartbreak
blissfully painful and insanity
If we agree you can hang with me
Hang With Me - Robyn
Är det bättre att ha älskat och förlorat, än aldrig älskat alls?
Jag undrar det jag. Man är ju ganska fucked up på kärleksfronten nu tack vara en viss person. What is love anyways? Och vad fan är det för mening med det hela egentligen?
Äh blä. Jag är väl lite bitter.
Vill man ha kärlek? Ja, kanske. Kanske inte. Jag vet faktiskt inte. Kanske inte just nu i alla fall. Definitivt inte just nu i alla fall. Men när då?
Man är så dum och ger hela sitt hjärta till en person, (jag är så dum). Vad fick jag för det? Det är fortfarande jobbigt. Jag önskar det inte vore så. Varför försvinner det aldrig?
Jag lärde mig lita på en person helt, EN GÅNG, och gör jag om det misstaget måste jag ju vara helt pantad.
Men vad är alternativet, att hålla tillbaka. Ytlighet. Not so yay. Det funkar inte i längden.
Nu ska jag tvätta - tjo!
Cause it's gonne be
All heartbreak
blissfully painful and insanity
If we agree you can hang with me
Hang With Me - Robyn
Är det bättre att ha älskat och förlorat, än aldrig älskat alls?
Jag undrar det jag. Man är ju ganska fucked up på kärleksfronten nu tack vara en viss person. What is love anyways? Och vad fan är det för mening med det hela egentligen?
Äh blä. Jag är väl lite bitter.
Vill man ha kärlek? Ja, kanske. Kanske inte. Jag vet faktiskt inte. Kanske inte just nu i alla fall. Definitivt inte just nu i alla fall. Men när då?
Man är så dum och ger hela sitt hjärta till en person, (jag är så dum). Vad fick jag för det? Det är fortfarande jobbigt. Jag önskar det inte vore så. Varför försvinner det aldrig?
Jag lärde mig lita på en person helt, EN GÅNG, och gör jag om det misstaget måste jag ju vara helt pantad.
Men vad är alternativet, att hålla tillbaka. Ytlighet. Not so yay. Det funkar inte i längden.
Nu ska jag tvätta - tjo!
Once more you tell those lies to me
Why can't you just be straight up with honesty?
When you say those things in my ear
Why do you always tell me what you wanna hear?
All These Things I Hate, (Revolve Around Me) - Bullet For My Valentine
Känns som att det är dags för ännu ett: saker som jag stört mig på den senaste tiden-inlägg, (sen jag kom till Piteå för att vara mer exakt). Ta det med en nypa salt, jag är inte bitter ;)
1. Duschen hos mamma. Iskalll - dödsvarm - iskall - dödsvarm. You get the point? Jag har iaf äntligen lyckats lista ut hur man ska manipulera fanskapet så att det ska bli alldeles lagomt x).
2. Vattenkranen i köket, (hos mammi). Den slutar aldrig droppa! Jag skruvar åt allt jag orkar, but still, argh!
3. Att mitt hår alltid ser perfekt ut på vänstra sidan, men aldrig på högra. Fuck you hår!! >.<
4. Att min garderob är så fucking begränsad tack vara min lilla "side-trip" till Piteå. BLÄ! Jag vill kunna ha på mig vad jag vill, välja skor, smycken, men nääää. Jag gör dock alltid mitt bästa för att se fabulous ut ^^
5. Att jag inte har några pengar, ÄN. Förra veckans fråga: Vad har du levt på i Juni? TYP INGET!? Det är svårt, speciellt när man har cheese-cravings.. Mamma köpte dock ost, love my mammi! :)
6. Piteå.. Alltså vad vill ni att jag ska säga? Det är ju, (för det mesta), same old. Relations-inaveln är fortfarande lika aktuell, lika vidrig och lika.. Jag vet inte vad jag ska säga. Men ni vet vad jag menar, eller hur? Kanske borde skratta, tror jag gör det. Ni är så roliga. Hört talas om att träffa NYA människor någon gång?
Sen älskar jag att jag som vanligt står vid sidan om, så man bara kan se på när allt händer. Jag vet, (nästan), allt, och det är så roligt, (som vanligt) ^^.
7. Folk som ljuger, döljer saker. Men jag är bättre än så. Ha så kul!
8. Det jag dock stör mig mest på är att jag saknar mina lovelies från Sthlm så mycket att det gör ont ibland :/. Jag vill vara med er, typ NU!
Snart dock får jag träffa delar av gänget, såååå awesome. Jag har hållt glöden uppe så gott jag kunnat utan er, men det är fan långt ifrån detsamma, can't live without you xP
Ha det bra nu peeps. Klaga lite ni också. Det är skönt att göra ibland :)).
When you say those things in my ear
Why do you always tell me what you wanna hear?
All These Things I Hate, (Revolve Around Me) - Bullet For My Valentine
Känns som att det är dags för ännu ett: saker som jag stört mig på den senaste tiden-inlägg, (sen jag kom till Piteå för att vara mer exakt). Ta det med en nypa salt, jag är inte bitter ;)
1. Duschen hos mamma. Iskalll - dödsvarm - iskall - dödsvarm. You get the point? Jag har iaf äntligen lyckats lista ut hur man ska manipulera fanskapet så att det ska bli alldeles lagomt x).
2. Vattenkranen i köket, (hos mammi). Den slutar aldrig droppa! Jag skruvar åt allt jag orkar, but still, argh!
3. Att mitt hår alltid ser perfekt ut på vänstra sidan, men aldrig på högra. Fuck you hår!! >.<
4. Att min garderob är så fucking begränsad tack vara min lilla "side-trip" till Piteå. BLÄ! Jag vill kunna ha på mig vad jag vill, välja skor, smycken, men nääää. Jag gör dock alltid mitt bästa för att se fabulous ut ^^
5. Att jag inte har några pengar, ÄN. Förra veckans fråga: Vad har du levt på i Juni? TYP INGET!? Det är svårt, speciellt när man har cheese-cravings.. Mamma köpte dock ost, love my mammi! :)
6. Piteå.. Alltså vad vill ni att jag ska säga? Det är ju, (för det mesta), same old. Relations-inaveln är fortfarande lika aktuell, lika vidrig och lika.. Jag vet inte vad jag ska säga. Men ni vet vad jag menar, eller hur? Kanske borde skratta, tror jag gör det. Ni är så roliga. Hört talas om att träffa NYA människor någon gång?
Sen älskar jag att jag som vanligt står vid sidan om, så man bara kan se på när allt händer. Jag vet, (nästan), allt, och det är så roligt, (som vanligt) ^^.
7. Folk som ljuger, döljer saker. Men jag är bättre än så. Ha så kul!
8. Det jag dock stör mig mest på är att jag saknar mina lovelies från Sthlm så mycket att det gör ont ibland :/. Jag vill vara med er, typ NU!
Snart dock får jag träffa delar av gänget, såååå awesome. Jag har hållt glöden uppe så gott jag kunnat utan er, men det är fan långt ifrån detsamma, can't live without you xP
Ha det bra nu peeps. Klaga lite ni också. Det är skönt att göra ibland :)).
Have a heart and try me
Cause without love I won't survive
Love Hurts - Incubus
Jag har inte haft så många trygga punkter i mitt liv. Vilket är viktigt för att en människa ska trivas och må bra. Jag kom inte så bra överens med min mamma från det att jag var ungefär 14 till 17års åldern. Det är ju "bara" 3 år. Men tre år i en viktig tid i ens liv, när man ska växa upp och utvecklas till att bli en någorlunda vettig ungdom. Vi bråkade en del. Det var värst när jag var 15-17. Jag är yngst i mammas barnaskara. Så jag var sist kvar. Mina äldre syskon hade båda flyttat ut. När det bara var jag kvar var det jag som fick ta all skit.
Min mamma bråkade mycket med min bror. Min bror var hemlös till och från i flera år och han fick inte bo hemma för mamma för att han misskötte sig ganska mycket. Han kunde vara lagomt respektlös och inte lyssna på det man sa, det håller jag med om. Han hade sina kläder i påsar på våran balkong, (den var inglasad). Han fick komma förbi på dagarna, duscha och byta kläder och så, han fick dock inte ta något av våran mat oftast. Vissa dagar gick det bra, ibland fick han sova över. Vissa dagar var värre och dom skrek mycket på varandra.
Min bror var missbrukare, det var därför han stod utan bostad. Kissa rent och du får pengar. Väldigt lätt att göra när man är narkoman, eller hur? (Sarkasm).
Min bror sov över ganska ofta ändå där ett tag. Problemet var dock att han kom alltid mitt i natten. Så varje natt under en period så väckte han mig genom att knacka på mitt fönster så att jag skulle släppa in honom. Min nattsömn blev alltså störd i princip varje natt. Detta ledde till att jag fick problem med magen och hade halsbränna dygnet runt, varje dag. Käkade tabletter mot halsbränna som godis nästan till slut.
Sen kom dagarna då han kom hem och var hungrig. Jag fick inte ge han mat, men du tror jag skulle låta min bror gå hungrig? Aldrig. Så han fick äta när inte mamma var hemma. Om mamma märkte att han hade ätit så skrek hon på mig. Men vad skulle jag göra?
Iofs så skrek mamma på mig varje gång hon egentligen var arg på honom. Sen skrek hon på mig varenda gång hon hade besökt mormor, dom besöken tog mycket energi för henne, hon var ganska frusterad och så. Den ilskan fick jag också. Fick säkert skit för en rad andra saker också som hon var upprörd för.
Jag försökte flera gånger stå upp för min bror. För jag fattade verkligen inte hur hon kunde behandla honom på det sätt hon gjorde, så kallt. Det var ju hennes son, min storebror!? Men hon orkade väl inte. Jag vet inte.
Som ni kanske förstår var det ganska jobbigt att få så mycket skit hela tiden. Ibland hände det att jag sa "nej" till min bror om han ville komma över och äta/sova eller låna pengar. (Jag hade bara studiebidraget i den åldern men lånade ändå regelbundet ut pengar till honom). Vad hände när jag sa "nej"? Då var jag en dålig syster, jag var hemsk, jag var elak, jag var snål, dum i huvudet och en jävla fitta. Varenda gång dom få gångerna jag faktiskt sa nej, för jag orkade inte alltid ta massa skit för hans skull.
Så funkar dock narkomaner, dom ljuger och är manipulativa. I don't blame him. Men, det tar inte bort det faktum hur jobbigt det var för mig. Hur mycket deras trasiga relation skadade mig, för jag stod alltid i mitten, och jag stod alltid på hans sida. Något som bara uppskattades ibland.
På grund av min trassliga relatation till min mamma hade jag bestämt mig att flytta ut när jag var 18år. Hade mycket kontakt med soc från det att jag var 16, så det var ganska givet. Dom kände till allt.
En av sakerna jag tänkte på gällande den framtida flytten var att min bror skulle få en nyckel första dagen, och han skulle alltid vara välkommen hemma hos mig. Han skulle alltid få sova på min soffa. Han skulle få ha en plats där han kunde känna sig trygg. Jag var nog en av de få trygghetspunkterna i hans liv.
På min 18års-dag var jag på en begravning. Hans begravning. Jag hann aldrig säga till honom att han alltid skulle ha en plats hos mig, en plats att vara trygg på, en plats att känna sig hemma och välkommen. Jag hoppas han vet om det ändå.
Vila i frid Petrus. Om någon vill läsa mer så har jag ett gammalt inlägg jag skrev om min bror här.
(Mer om min relation till min mamma någon annan gång, finns mycket att säga).
Ha det bra peeps, håll er borta från drogerna!
Love Hurts - Incubus
Jag har inte haft så många trygga punkter i mitt liv. Vilket är viktigt för att en människa ska trivas och må bra. Jag kom inte så bra överens med min mamma från det att jag var ungefär 14 till 17års åldern. Det är ju "bara" 3 år. Men tre år i en viktig tid i ens liv, när man ska växa upp och utvecklas till att bli en någorlunda vettig ungdom. Vi bråkade en del. Det var värst när jag var 15-17. Jag är yngst i mammas barnaskara. Så jag var sist kvar. Mina äldre syskon hade båda flyttat ut. När det bara var jag kvar var det jag som fick ta all skit.
Min mamma bråkade mycket med min bror. Min bror var hemlös till och från i flera år och han fick inte bo hemma för mamma för att han misskötte sig ganska mycket. Han kunde vara lagomt respektlös och inte lyssna på det man sa, det håller jag med om. Han hade sina kläder i påsar på våran balkong, (den var inglasad). Han fick komma förbi på dagarna, duscha och byta kläder och så, han fick dock inte ta något av våran mat oftast. Vissa dagar gick det bra, ibland fick han sova över. Vissa dagar var värre och dom skrek mycket på varandra.
Min bror var missbrukare, det var därför han stod utan bostad. Kissa rent och du får pengar. Väldigt lätt att göra när man är narkoman, eller hur? (Sarkasm).
Min bror sov över ganska ofta ändå där ett tag. Problemet var dock att han kom alltid mitt i natten. Så varje natt under en period så väckte han mig genom att knacka på mitt fönster så att jag skulle släppa in honom. Min nattsömn blev alltså störd i princip varje natt. Detta ledde till att jag fick problem med magen och hade halsbränna dygnet runt, varje dag. Käkade tabletter mot halsbränna som godis nästan till slut.
Sen kom dagarna då han kom hem och var hungrig. Jag fick inte ge han mat, men du tror jag skulle låta min bror gå hungrig? Aldrig. Så han fick äta när inte mamma var hemma. Om mamma märkte att han hade ätit så skrek hon på mig. Men vad skulle jag göra?
Iofs så skrek mamma på mig varje gång hon egentligen var arg på honom. Sen skrek hon på mig varenda gång hon hade besökt mormor, dom besöken tog mycket energi för henne, hon var ganska frusterad och så. Den ilskan fick jag också. Fick säkert skit för en rad andra saker också som hon var upprörd för.
Jag försökte flera gånger stå upp för min bror. För jag fattade verkligen inte hur hon kunde behandla honom på det sätt hon gjorde, så kallt. Det var ju hennes son, min storebror!? Men hon orkade väl inte. Jag vet inte.
Som ni kanske förstår var det ganska jobbigt att få så mycket skit hela tiden. Ibland hände det att jag sa "nej" till min bror om han ville komma över och äta/sova eller låna pengar. (Jag hade bara studiebidraget i den åldern men lånade ändå regelbundet ut pengar till honom). Vad hände när jag sa "nej"? Då var jag en dålig syster, jag var hemsk, jag var elak, jag var snål, dum i huvudet och en jävla fitta. Varenda gång dom få gångerna jag faktiskt sa nej, för jag orkade inte alltid ta massa skit för hans skull.
Så funkar dock narkomaner, dom ljuger och är manipulativa. I don't blame him. Men, det tar inte bort det faktum hur jobbigt det var för mig. Hur mycket deras trasiga relation skadade mig, för jag stod alltid i mitten, och jag stod alltid på hans sida. Något som bara uppskattades ibland.
På grund av min trassliga relatation till min mamma hade jag bestämt mig att flytta ut när jag var 18år. Hade mycket kontakt med soc från det att jag var 16, så det var ganska givet. Dom kände till allt.
En av sakerna jag tänkte på gällande den framtida flytten var att min bror skulle få en nyckel första dagen, och han skulle alltid vara välkommen hemma hos mig. Han skulle alltid få sova på min soffa. Han skulle få ha en plats där han kunde känna sig trygg. Jag var nog en av de få trygghetspunkterna i hans liv.
På min 18års-dag var jag på en begravning. Hans begravning. Jag hann aldrig säga till honom att han alltid skulle ha en plats hos mig, en plats att vara trygg på, en plats att känna sig hemma och välkommen. Jag hoppas han vet om det ändå.
Vila i frid Petrus. Om någon vill läsa mer så har jag ett gammalt inlägg jag skrev om min bror här.
(Mer om min relation till min mamma någon annan gång, finns mycket att säga).
Ha det bra peeps, håll er borta från drogerna!
Deleted
Tar bort hela inlägget för att jag insåg ganska fort att jag inte vill/orkar ta upp sånna här saker på bloggen överhuvudtaget. Önskar jag kunde förklara det bättre, men just nu så kan jag inte det :).
Hoppas ni har det bra allesammans ^^
Hoppas ni har det bra allesammans ^^
